”Det heliga trädets frukter” är en regimkritisk berättelse i formen av ett kammarspel, där allt som försiggår bakom stängda gardiner speglar det som sker på gatorna utanför.

Iman har precis blivit befordrad på jobbet på domstolen. Det innebär bättre ekonomi för hans fru Najmeh och deras två tonårsdöttrar, men mer psykisk stress för Iman. Det nya jobbet anses så pass farligt att han får en pistol – en filmisk signal om stundande våld.

Mycket riktigt, på gator och tog börjar protester mot det teokratiska kvinnoförtrycket och demonstranterna slås systematiskt ned av polis (här används verkliga filmupptagningar från 2022). Iman handlägger arresterade och tvingas avgöra deras öde på bara några minuter. Har de eller har de inte skändat religionen? Det vill säga, blir det fängelse eller dödsstraff?

Initialt är hans moraliska kompass intakt men trycket från överordnade leder honom in i det farliga ”jag följer bara order”-försvaret.

Utanför lägenhetens fördragna fönster blir rösterna högre och protestanterna fler. Hemma hos familjen börjar tonårsdöttrarna ifrågasätta världen omkring dem. Pappan som försvarar staten till varje pris, mamman som inte kan förmå sig att se en annan sanning än sin makes. För vad händer när de värderingar som håller hela ens tillvaro uppe spricker?

Det är en stark film, minst sagt, som ger en inblick i en värld som vanligtvis är dold. Rasoulof har mycket han vill säga och har riskerat allt för att få säga det. Därför är filmen längre och metaforerna tydligare än de behövt vara. Men det är lätt att ha överseende med det när man ser – nej, upplever – filmens sista symboliska slutscen med en vädjan om att vi lyssnar.

Fler filmrecensioner hittar du här.

Och här kan du läsa en intervju med regissören Mohammad Rasoulof.