När skådespelaren Lily James fått rollen som ”Baywatch”-stjärnan Pamela Anderson i tv-serien ”Pam & Tommy” skrev hon ett handskrivet brev till Anderson som förblev oöppnat. Pamela Anderson ville inte att händelsen serien kretsar kring – då en stulen hemmavideo med en sexakt fick enorm spridning genom det unga internet – skulle diskuteras igen.

”Pam & Tommy”, som enligt regissören skulle belysa hur illa kvinnor behandlades förr, upplevdes av Anderson som en kränkning. Med dokumentären ” Pamela, a lovestory” sällar hon sig till en skara kvinnor som sett sig nödgade att berätta sin egen historia efter att under 90- och 00-talen ha fått privata sexuella upplevelser utkablade till världen (bland andra Monica Lewinsky och Paris Hilton).

Vi möter Pamela i uppväxtstaden i Ladysmith i Kanada. Hon är osminkad och miljön är karg för att man ska känna hur nära vi kommer stjärnan. Och det mesta hinner avhandlas under dokumentärens knappa två timmar: Karriären som Playboy-modell, skådespelargenombrottet i ”Baywatch”, äktenskapen, barnen, djurrättsaktivismen, övergreppen och såklart videobandet, som hon anser förstörde hennes karriär.

Det är många gånger rörande. Pamela resonerar kring sin många gånger omöjliga relation till män och sin strävan att bli tagen på allvar. Dokumentären (som har en av hennes söner som medproducent) månar om att vara personlig och känsloladdad, vilket ironiskt nog gör att den stämningsmässigt ofta landar ganska nära ”Pam & Tommy”.

Problemet med dokumentärer där subjektet själv får styra och inte utmanas är att det i längden blir tråkigt. Potentiellt intressanta ämnen skyndas förbi: Anderson har suttit i möte med Vladimir Putin efter att ha manat honom att agera mot handel med sälprodukter. Men vi får inte veta hur hon ser på Putin i övrigt. Vi får veta att hon är vän med och stödjer Julian Assange, men inte varför hon valt att engagera sig i hans fall. Hon har tidigare sagt att feminismen efter metoo har gått för långt och är tråkig, men den frågan avhandlas inte alls.

Jag tror att ”Pamela, a lovestory” hade vunnit mycket på att ge sin huvudrollsinnehavare lite välbehövligt tuggmotstånd.