Det börjar med den itusågade damen. Berättaren fick i 20-årsåldern frågan av en trollkarl om hon ville bli hans assistent, följa med hem och lägga sig i lådan för att testa tricket. Kanske var han psykopat, men hon sa ja och överlevde.

Många år, ett äktenskap och en separation senare, undrar hon varför hon inte var rädd och om hon ändå förlorade något av sig själv i lådan. Hon har lämnat storstaden, bor ensam i ett hus vid den nordtyska kusten och räds om natten när vinden sliter upp dörren och en mård rumsterar på krypvinden.

Judith Hermanns ”Hemma” är en underfundig och djupt humoristisk historia om ensamma människor i en ålder då mycket har gått förlorat och framtiden inte är lång. I berättarens närhet bor hennes bror som driver en olönsam restaurang och har kärat ner sig i en 40 år yngre kvinna med trasig bakgrund. Där finns grannen, konstnären Mimi, som flyttat hem till byn efter tre skilsmässor, och Mimis bror, en grisbonde som aldrig lämnat gården där han föddes.

I storstaden hittar man alltid likar, men på landet är man hänvisad till människor som är olika en själv, som tänker och gör saker annorlunda. Att försöka leva med oförenligheter är ett av bokens teman. Ett annat är minnet och hur det förflutna påverkar oss.

Berättarens före detta man, som skriver brev till henne, kommer ihåg allt och kan t o m korrigera hennes egna berättelser, medan hon bara minns stämningar, känslor. Först efterhand erinrar hon sig sådant som åtminstone delvis förklarar varför hon separerat och varför hennes dotter lämnat hemmet och kajkar runt långt borta på ett annat hav. Men helt klart blir det aldrig, och det är en av romanens stora förtjänster: vi hålls svävande i osäkerhet.

”Hemma” är en suggestiv berättelse om instängdhet och utestängdhet. Alla i romanen är fångna i olika slags lådor eller står utanför och kan inte komma in. De är plågsamt medvetna om att allt ska dö, inte bara de själva utan även insekterna och valarna. Men berättaren överraskas också av sin egen lust att hitta hem, att gripa tag i ögonblicket och leva nu. Som när grisbonden kommer för att hjälpa henne utrustad med en ficklampa och en slägga – och hon finner honom oemotståndlig. En i sanning oemotståndlig bok.