Jag hade nog kunna tänka mig alternativ till detta jubileum. Rossini kan vara rolig röstfest, men just ”Italienskan i Alger”? Hans genombrottsopera, vid 21 års ålder, som inte spelas särskilt ofta. Den gången, för femtio år sedan, hade man antagligen ett par sångare som kunde just den operan.

Norrlandsoperan startade nämligen med mycket små medel; till en början närmast som en kulturpolitisk skrivbordsprodukt. Som till exempel inte hade kalkylerat med en operaorkester!

Nog för att Rossini är kul och knasig, men här är han hopplöst tidsbunden i koloniala och sexistiska fördomar. Regissören Natalie Ringler har alltså löst det med att helt sonika placera pjäsens Algeriet i blåbärsskogen. Och där får plockarna – operans hårt arbetande herrkör – slåss mot dom västerbottniska myggen. Mygg som jag känner igen från Norrlandsoperans ”Carmen” från 2012. Då gjorde man Carmen till en inflyttad finska i Umeås förorter, och i smugglarscenen i bergen fick hon gå ut på hjortronmyren. Norrlandsoperan har alltid varit påhittig!

Här har scenografen Nina Fransson har löst sin utmanande uppgift i dekor och kostym; det är grällt och galet om vartannat. Fast den stora behållningen är barytonen Markus Schwartz som blåbärssultanen Mustafa (Rossinis rollnamn och italienska text är intakt). Schwartz har gjort rollen på Läckös sommaropera och han behärskar alla koloraturer och kroppsliga krusiduller. Med honom blir det pang i bygget.

Danska Sidsel Aja Eriksen som ”italienskan” kråmar sig med bästa Kardashian-manér. Hennes sin sammetsmjuka influencermezzo blir ändå lite väl subtil i den här musikaliska miljön. I en operabuffa av märket Rossini gäller det att allt är på pricken precist och dit har Norrlandsoperan inte riktigt nått. Jubileet hade förtjänat en annan opera än denna.