Capcom, utvecklarna av ”Resident evil 4” som nu kommer som remake har gjort det tillsynes omöjliga: få ett spel som upplevdes fulländat 2005 att blomma ut till sin fulla potential 2023.

Spelvärlden svämmar över av remakes, de kan ses som ett sätt att mjölka pengar ur ett spelkoncept – eller som ett sätt att sätta gamla spel i händerna på nya spelare och skicka vidare upplevelser till nya generationer. Sanningen ligger väl någonstans däremellan.

När ”Resident evil 4” kom revolutionerade det spelvärlden. Men med dagens mått mätt hade det varit omodernt på alla plan. Att få återvända till känslan från då, fast med tekniken från idag ger en oerhört härlig upplevelse. I remaken har precis rätt saker justerats, bytts ut, tagits bort och lagts till.

Historien är förstås densamma. Du spelar agenten Leon med uppdrag att rädda presidentens dotter som hålls fången i en spansk, avlägsen bergsby. Där är ingenting som det ska. På klassiskt ”Resident evil”-manér pusslar och slår du dig fram. I pampiga slott, suspekta industrier och små byar möter du olika fiender – den ena obehagligare än de andra – som låter dig känna att nästan på varje fight är en fröjd. Roligt, innovativt och välbalanserat.

Det är också oroligt snyggt. Hunken Leon som fick tonårskinder att rodna för 18 år sen har nu om möjligt ännu snyggare hår, miljöerna är dystra, mörka och fulla av detaljer. Spelet är dessutom fenomenalt ljudsatt och får en att sitta på spänn hela tiden – lyssnande efter motorsågar som puttrar igång eller bybor som ilsket ropar något till dig. Atmosfären ligger som dimma runt en så fort du fattar handkontrollen.

Alla spelmoment; upptäckande, strider, pussel och andrum känns sammangjutna och perfekt avvägda. Man tröttnar inte innan spelet varierar sig och byter form. Otidsenliga saker har bytts ut, nya lagts in i deras ställe och tillsammans smälter de ihop så naturligt att man nästan inte kan se att spelet inte alltid varit såhär. Och det kanske är den ultimata remaken? Att en klassiker från förr, får bli en klassiker igen.