Julen kom tidigt för alla som pallar med den groteska filmserien om den demoniske clownen Art, som nu fått sin tredje installation. Han må ha blivit halshuggen i den förra filmen, men det är inget som hindrar Art från att vakna från de döda på Jesus högtid och göra köttfärs av älskande tonårspar, julklappsugna barn och självaste tomten.

Sienna och hennes bror Jonathan som överlevde den förra massakern kämpar med sina traumatiska hallucinationer och med irriterande ”fans” av true crime, som fascineras av deras fruktansvärda prövningar.

Det var svårt att föreställa sig en film som kunde toppa ”Terrifier 2” i ren ondska och potent äckel men våldet gångras tusenfalt när Art och hans medhjälpare tar julen i egna händer. Flytande kväve används för att frysa offer och slå dem i bitar med hammare. Kroppsöppningar penetreras med levande råttor, motorsågar och glasskärvor. Det är bara en axplock av allt ultravåld. Ändå är aldrig regissören Damien Leones filmserie lika mörk som vågen av ”tortyrporr” som svepte över biograferna i mitten av 00-talet med titlar som ”Saw” och ”Hostel”.

De köttiga lågbudgeteffekterna i ”Terrifier” påminner mer om Peter Jacksons tidiga splatterfilmer som ”Braindead” och ”Bad taste”. Det finns en humoristisk ådra i Arts retsamma mimande som riktar yxans rostiga udd mot den goda smakens väktare. Särskilt i de scener där julmys med kärnfamiljen saboteras av blodiga attacker. Det finns samtidigt en kristen symbolik i mycket av de grova våldet (som får ”Passion of the christ” att blekna), vilket skänker ytterligare en mytisk dimension till berättelsen.

”Terrifier 3” blev etta på biotoppen i USA under sin premiärhelg och petade således ned uppföljaren till ”Joker”. Det är mäktigt för en filmserie som nobbades eller fick skambud av de stora filmbolagen och gick vidare på självständig väg. De massiva framgångarna visar att publiken är trött på modellen som bara mjölkar sönder existerande varumärken. Vi hungrar helt klart efter originalitet även om det är i form av komiskt extremvåld.