Det finns en typ av träpussel som man kanske får i julklapp av någon som tycker att man redan har allt. Träklumpen är jättelätt att ta isär men nästan omöjlig att få ihop igen. Ibland lyckas man men vet inte varför. Ungefär så är det att se ”Under trottoaren – stranden”. En komplicerad pärla om existensen där delarna faktiskt sitter ihop, men där hur och varför framstår som flyktiga hägringar som upplöses så fort man tittar på dem.

Psykogeografen Tott sammankallar sina två vuxna söner till ett sista rollspel. I välgjorda stillbildscollage berättas Totts bakgrund. Om hans akademiska framgångar, intresset för rollspel och hur han drar sig undan samhället till en stuga i skogen. Han hemskolar sina söner genom olika rollspel. Fjällvandringar blir intrikata lajv med teman som Det senkapitalistiska höstäventyret.

Tott bygger sitt sista spel på tre påhittade karaktärer som speglar det moderna samhället. Arbete, ekonomi, äktenskap. Sönerna har svårt att förstå pappans spelkonstruktion, men tar sig an uppgiften.

Skådespelartrion utgörs av familjen Rönnerstrand med samma släktskap i verkligheten. Deras spel är naturligt och avspänt. Lika välgjorda är de minifilmer där de tre samtida stackarna famlar fram; Amanda är en mellanchef som vantrivs, Lars är en socialistisk slöjdlärare på en fifflande friskola, och Mario är väktare som sjabblat bort sin sambos pension på bitcoins. Deras vilsenhet och längtan bort hinner gestaltas på kort tid, lika gripande som porträtten i Hellströms debutfilm ”Man tänker sitt”.

Ett tag tror jag mig ha fått grepp om Totts plan, är de tre karaktärerna i spelet speglingar av bröderna själva? Behöver de en väg ut, eller bara ett sätt att hantera tillvaron? Senare trillar mitt pussel isär igen, och jag får irriterat ge upp.

”Under trottoaren – Stranden” lyckas att vara på samma gång högstämt allvarlig och fullkomligt lekfull. Den välformulerade berättarrösten pausar ibland historien för att hålla den förvirrade tittaren i handen. Som för att säga att det är okej att inte förstå allt.

Som Tott själv sagt till sina söner när de misslyckats med ett spel: även en liten glimt av något nytt kan få stor effekt.