Rhys Carlstedt, som gör musik under namnet Rhys, är ny på musikscenen – den första singeln släpptes bara för drygt ett år sen. P3 Guld-nomineringen är en stor ära och en fin kategori, tycker hon, eftersom det betyder att hennes musik väntas bära i många år framöver.

– Dessutom har just P3 varit där från början och litat på mig. De var de första att spela min första låt på radion, innan de visste om det skulle gå bra eller inte, säger hon till Kulturnyheterna.

”Mina låtar handlar om hjärtesorg”

Debuten heter Swallow Your Pride – en dämpad förlåt-låt med stämmor över en vemodig elgitarr. Idag är soundet poppigare. I den senare ”Last Dance” finns alla ingredienser för internationellt gångbar dansmusik – autotunebelagd röst, och ett elektroniskt beat som mynnar ut i en trallvänlig hook.

– Jag vill inte bestämma vilken typ av musik jag ska göra, för jag tror att jag kommer att testa många olika stilar. Men det blir ofta så att jag skriver låtar som handlar om hjärtesorg, om de olika faserna man går igenom när man är ledsen.

Hoppas på talkshowinbjudan

Rhys är född i Portland, USA, och har bott i Sverige sedan hon var tio år. Idag är hon 20 och Sverige är hennes musikaliska bas, men siktet är inställt på de stora scenerna.

– Det är bra att börja hemma, men jag satsar internationellt. Jag hoppas att jag kommer att slå snart, att det verkligen händer. Att jag blir inbjuden till amerikanska talkshows, typ Ellen Degeneres, säger hon och skrattar.

Konkurrensen stavas Mabel, men heter egentligen Mabel McVey. Hon rör sig mellan Stockholm, staden där hon spenderade sina tonårsår, och London, där hon fokuserar på att lansera sin musik mot den brittiska och amerikanska marknaden.

Men trots internationellt erkännande betyder de svenska Grammis-, och P3 Guld-nomineringarna lite extra mycket.

– Självklart vill jag lägga mer fokus på den svenska marknaden, men jag har helt enkelt inte hunnit det. Jag är så överraskad att min musik ändå når hem, fastän jag inte gett Sverige den kärlek det förtjänar, säger hon.

”Har en obesssion för nittiotalet”

Både Mabels musik, som rör sig mellan genrena pop och r'n'b, flirtar tydligt med nittiotalet. Knappast någon självupplevd period – Mabel föddes 1996 – men ändå sprunget ur en slags nostalgi.

– Jag har alltid haft en ”obsession” för nittiotalet, det är kul att det börjar komma tillbaka. Min syster föddes sent åttiotal, och jag såg upp till henne och ville lyssna på det som hon lyssnade på, Destiny's child och Lauryn Hill...

Dotter till Neneh Cherry

Kanske har det också lite att göra med föräldrarna; mamma Neneh Cherry nådde närmast kultstatus i hiphop-, och r'n'b-scenen under nittiotalet, och pappa Cameron McVey var producent åt bland annat All Saints och Massive Attack.

– Det är klart, jag har ju i princip vuxit upp i studios. Men de har ingenting att göra med den musiken jag gör, säger Mabel bestämt.