Den världsberömda skådespelaren Anna Scott (Julia Roberts) är ute och shoppar i ”Notting Hill” (1999) när hon stöter på den charmige bokhandlaren William Thacker (Hugh Grant). Journalisten Josie Geller (Drew Barrymore) ska wallraffa om hur det är att vara 17 år och faller för läraren Sam Coulson (Michael Vartan) i ”Never been kissed” (1999). På en grekisk restaurang i Chicago serverar Toula Portokalos (Nia Vardalos) kaffe till Ian Miller (John Corbett) och det är kärlek vid första ögonkastet i ”Mitt stora feta grekiska bröllop” (2002). 

Alla dessa är exempel på så kallade ”meet cutes” en av de essentiella ingredienserna i en romantisk komedi. Det är ödet att de ska mötas just där, just då. Men hinder lyckas alltid komma i vägen för deras kärlek. En framgångsrik skådespelarkarriär, en lögn eller en stor grekisk familj. De måste navigera genom svårigheterna för att nå det slutgiltiga målet: giftemål, få i snitt 2,4 barn och leva lyckliga i alla sina dagar.    

– Det är alltid ett propert slut och du får inte se den verkliga relationen, det som händer efteråt, säger Anna Backman Rogers som är universitetslektor i filmvetenskap vid Göteborgs universitet.

Berättelser som återanvänds

Anna Backman Rogers berättar att männen ofta porträtteras som en form av riddare. 

– Det är gamla mytomspunna sagovärldsidéer som återanvänds.   

Anna Backman Rogers menar att det är extremt tydligt i romcoms att samma berättelser återanvänds och kommer tillbaka i en ny förpackning.   

Romantisk komedi, eller ”romcom”, har historiska anor som går långt tillbaka i tiden. Anna Backman Rogers menar att det är svårt att avgöra vilken film som är den första i denna genre då det finns romcom-element redan i filmer från tidiga stumfilmseran.  

– Det användes till stor del som en orsak till att använda närbilder av den kvinnliga kroppen. En man såg en kvinna på långt håll och sedan ser man en närbild av hennes vrist, ansikte eller någonting liknande. 

Rötter i screwball 

Den närbesläktade genren ”screwballkomedin” hade sin storhetstid på 1930-talet och gjordes känd av bland annat Katharine Hepburn och syftar på filmer som ”Det hände en natt” (1934) och ”Ingen fara på taket” (1938). I dessa filmer var det starka kvinnliga karaktärer som drev handlingen framåt och ofta är det inslag av fysisk humor, ”slap-stick”. 

– Det är en genre där sexuella normer, tankar om kön och äktenskap diskuteras med humor. Och precis som med många andra filmgenrer så används den för att befästa vissa normer och värderingar, säger Anna Backman Rogers.   

Utifrån detta utvecklades det som vi kallar för romcom idag, där den fysiska humorn tonats ner och den manliga karaktären fått mer makt. 

 – Tanken om ”ödet” och ”den enda rätta” är extremt stark i den romantiska komedin. Den befäster heteronormativitet, tankar om kärnfamiljen och att äktenskapet sker mellan en man och en kvinna. Så i den meningen är romcomen väldigt traditionell, säger Anna Backman Rogers och tillägger: 

– Screwballkomedin är en mer utmanande version av den romantiska komedin.  

Kritiskt öga 

Romcoms ställer inte särskilt höga krav på tittaren men behöver granskas med ett kritiskt öga enligt Anna Backman Rogers som poängterar att det blir särskilt problematiskt om tittaren försöker att leva efter romcom-regler i den verkliga världen. 

– Det är en väldigt falsk bild av vad mänskliga relationer är. Romcoms kan ofta framkalla skadliga idéer om kärlek. Idéerna är så kliniskt förpackade att folk inte ser dem för vad de är.  

Kärlek kan vara svårt, mycket svårt, och just därför tror Anna Backman Rogers att romcom-genren, som är så bespottad ändå är så populär. 

– Kärlek och huruvida den är besvarad eller inte är en så essentiell del av allas liv och vad det innebär att vara människa, säger hon och lyfter fram det faktum att vi människor gärna vill förenkla saker: 

– Jag tror att  man vill gå och se något som är fint förpackat där man slipper det trassliga i kärleken. Den ger tröst och en betryggande myt att tro på. 

Hon poängterar att mycket också handlar om vad vi läser in i filmerna och hur vi ser på dem med dagens värderingar. Då kan utvecklingen från screwball till romcom te sig som en utveckling bakåt. Men förändringens vindar blåser i genren enligt  Anna Backman Rogers. Hon lyfter speciellt fram en film som visades på Göteborgs filmfestival tidigare i år, ”Our love story” av den sydkoreanska regissören Hyun-ju Lee. 

– Det var hennes examensfilm och det är den första filmen från Sydkorea som skildrar en lesbisk relation. Jag tänker att om någon kan göra det som student i Sydkorea och få den distribuerad på en stor filmfestival varför kan då inte industrier som har så mycket pengar, som den amerikanska filmindustrin, göra filmer där kärlek inte behöver vara mellan en man och en kvinna?