De senaste åren har klimatrapporteringen i svenska medier stadigt ökat och klimatfrågan har seglat upp som ett av de största nyhetsämnena.

- Jag skulle säga att sommaren 2018 var en slags vändpunkt. Då förstod många journalister att klimatfrågan inte bara var ett sektoriellt särintresse som kunde stuvas undan på vetenskapssidorna. Utan att det är en kris som kommer att påverka varje aspekt av mänskligt liv. Sedan dess har vi gradvis börjat behandla klimatkrisen precis för vad den är: nämligen världens största nyhetsstory, säger Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter.

Andra vinklar som berör

Ulrika Olausson, professor i medie-och kommunikationsvetenskap vid Jönköpings University, har har följt klimatjournalistikens utveckling sedan 2005.

– Den har smugit sig in i andra typer av rapporteringar, för det är ju en ödesfråga som berör i princip alla aspekter av människa och samhälle, till exempel folkhälsa. Med ett förändrat klimat kommer också sjukdomar. Det har också varit en sådan vinkel som man har sett i journalistiken.

Rapporteringen ökar

Enligt en rapport från biståndsorganisation Vi-skogen och medieanalysföretaget Retriver, har den svenska klimatrapporteringen inte bara ökat utan syns nu på både nyhetssidor och kultursidorna.  

– Klimatkrisen hänger samman med vår roll som människor, vårt sätt att tänka, drömma, se på oss själva, berätta – allt det som kulturjournalistiken ska skildra. Men den hänger också på ett mer konkret sätt samman med andra frågor som engagerar svensk kulturjournalistik. Som demokratins kris, slaget om sanningen, säger Björn Wiman.

Aktivism och objektivitet

I takt med rapporteringen har också pressen på klimatjournalisterna eget ställningstagande väcks och frågan mellan aktivism och objektivitet blivit allt mer aktuell. 

– Jag har pratat med många journalister och märkt att det finns en sådan rädsla att bli för aktivistisk. Och jag kan förstå att det kan framstå som politiskt att driva hållbarhetsperspektiven, men då tycker jag också att man kan vända på det. Det är även politiskt att avstå från att driva det, det är också ett ställningstagande, säger Ulrika Olausson.

– Det finns absolut en sådan risk. Därför menar jag att det är viktigt att vara tydlig med journalistikens sätt att hantera den här frågan och det är inte att bli aktivistiskt. Journalistikens sätt att hantera den här frågan är att bli bättre journalister, säger Björn Wiman.