Svenska akademiens jävsregler beskriver att ledamöter inte ska vara inblandade i beslut om en tänkbar pristagare när de har ”en privat relation” till personen ifråga.
Men när Göran Malmqvists senaste bok gavs ut i Kina, bara några månader innan Malmqvist bidrog till att ge Mo Yan Nobelpriset i litteratur, var det Mo Yan som skrev förordet.
I boken, en novellsamling vid namn ”Min guldfisk kan sjunga Mozart”, skriver Mo Yan saker som antyder att han känner både författaren och hans fru Chen Wenfen sedan länge.
Läs texten ord för ord
Kulturnyheterna har låtit översätta inledningen av Mo Yans förord till Göran Malmqvist. Läs det ord för ord här:
”Enstöringen vid södra sluttningen, tillika lingvisten, översättaren och professorn vid ett svenskt läroverk, Ma Yue Ran, som han också kallar sig. Namnet består till några delar av uråldrig betydelse, några delar är retsamma och andra delar driver med sig själv, namnet liknar mycket en sammanställning av litterära sketcher.
Lilla spöket från Taiwan, tillika känd journalist, känd redaktör, programledare och författare av litterära biografier, Chen Wenfen. År 1998 ingick jag i en delegation som representerade Fastlandskinas författare på studieresa till Taiwan. Chen Wenfen bevakade och följde delegationens studiebesök. Med snabba och kvicka rapporteringar, fyndiga och pigga likt Pu Songlings sätt att skriva, så skrämdes man mer än en gång. Därför gav vi henne detta smeknamn och utan att tänka på det så började vi till slut att kalla henne för det.
Efter en tid, så gifte sig Enstöringen vid södra sluttningen och Lilla spöket från Taiwan och blev under en tid en romantisk anekdot som spreds inom litterära cirklar. De senaste åren har parets gemensamma liv präglats av resor utomlands, föreläsningar, översättningar, likt en tävling så började de också skriva korta noveller. En samling av flera hundra kapitel, som sammanställdes i en antologi för publicering.
När Lilla spöket bad om ett förord, så tackade gamle Mo med glädje ja. Faktum är att jag anser att det inte bör vara någon annan i bekantskapkretsen som skriver förordet till denna bok.
Enstöringen vid södra sluttningen har under årens lopp kritiserat mig för att mina noveller är alldeles för långa. Trots att jag har hållit med, så har jag så fort jag har greppat pennan fortsatt som förut. Det är som om jag ”kan lära ut sång men kan ej själv sjunga” men för skoj skull.
Att en virrpanna som skriver långa noveller skriver förordet till denna bok, det är som två ytterligheter som möts. Virrpannan som skriver långa noveller kan kanske rentutav från läsandet uttyda den korta novellens sanna väsen.”
Malmqvists inledande ord
Förordet fortsätter sedan i ytterligare fyra sidor.
Göran Malmqvist själv har också en inledande passage i texten:
”Att vår vän 'Gamle Mo' är villig att skriva förordet för den här lilla antologin gör oss väldigt glada”, skriver han bland annat.