Precis som i Andrej Zvjagintsevs ”Sleepless”, är det problemet med frånvarande föräldrar som ger bränsle åt dramats motor i amerikanske Todd Haynes ”Wonderstruck – men annars kunde de två första tävlingsfilmerna inte skilja sig mer åt. Där den förstnämnda utspelar sig i en själsdödande och empatilös nutid ger Haynes oss, precis som titeln antyder, en sagolik berättelse från dåtiden om samhörighet trots dåliga odds.
”Wonderstruck” utspelar sig växelvis 1927, där den unga döva tjejen Rosa söker sin kända men frånvarande mamma och 1977 där den 12-årige Ben, vars mamma dött, letar efter sin pappa.Deras öden kryssklipp fram till ett möte som nog är tänkt ska framkalla tårar men snarare får mig att bli lite sorgsen över att indyikonen Todd Haynes gått och blivit sentimental på halvgamla dar.
Någonstans mot slutet börjar jag inse att Haynes, som gjort väldigt vuxna filmer om svartvit kärlek (”Far from heaven”), Bob Dylan (”I´m not here”) och lesbisk kärlek (”Carol”), plötsligt har skapat en barn- och ungdomsfilm. Vilket gör att jag måste kalibrera om instrumenten och förväntningarna, och då snart inser att jo, det ÄR ändå en bra film. Att det rent tekniskt och estetiskt är en vacker skapelse var klart från början men den nya premissen – som också bekräftas på den efterkommande presskonferensen – gör att jag ser på filmens lite föör timida konfliktbygge med andra, blidare ögon.
Todd Haynes berättar, flankerad av filmens stjärnor Michelle Williams och Julianne Moore, för en fullsatt press-sal att han lät klippa om filmen flera gånger efter att ha testvisat den för en barnpanel. Så viktigt var det för honom, och manusförfattaren som skrivit manuset utefter sin egen bok, att ”Wonderstruck” skulle tala till de unga, att berättelsen som ändå berör en del jobbiga saker, skulle ligga på en nivå som barn kan bearbeta.
Förutom detta är Wonderstruck också en hommage till gammalt hederligt analogt filmberättande. Todd Haynes är en cineast, och droppar en hel del titlar som referenser och inspirationskällor, allt från till F. W. Murnaus gamla stumfilmer till 70-talsthrillern”The French Connection”. Och han har som sagt omsatt allt detta i en snygg och snäll film, som ändå här och nu kan raderas från lista över troliga vinnare.