Det börjar enkelt och avskalat för att snart leda dig in i en snillrikt skapad värld som nästan kan liknas vid en matrjosjka-docka. I varje värld, som ryms i ett litet klot, finns en ny. Och varje klot får sen förmågor som kan ta dig vidare in i nya världar. Det är dessa klot den lilla insektsfiguren du styr bär på sin rygg. Du vänjer dig snabbt vid att sömlöst röra dig mellan de olika världarna, att flytta en nivå här, för att i nästa värld nå en hemlig väg där, som du tydligt kan se med rätt klot på ryggen.

Det blir både micro och makro, och att slungas mellan dimensionerna gör att du hela tiden behöver ha tankarna fokuserade. Och känslan när du hittar lösningen, när du långsamt och metodiskt fått bitarna att falla på plats är nästan som att bli ett med spelet. All den frustration av att inte nå fram, att det känns abstrakt och som att du har lösningen på tungspetsen men inte riktigt lyckas få fram den – är bortblåst.

Sättet utvecklarna Geometric Interactive lyckas leda dig på denna resa – in och ut genom världar, fram och tillbaka genom klot – är imponerande. För ingenstans finns en bokstav som förklarar, inte en pil i sikte och skärmen är helt utan gränssnitt. Allt de jobbar med för att få dig att hitta rätt är design.

Det minimalistiska sträcker sig också till kontrollen. Det finns en knapp för allt du gör, bortsett från att styra den lilla figuren. Vilket funkar bra på de flesta plattformar men lämnar lite att önska om du bara har ett tangentbord att tillgå – eftersom att det, framförallt i de mer spelmekaniskt klassiska bossfighterna, tenderar att blir besvärligt.

Att ett spel lyckas kännas så höljt i dunkel samtidigt som man ser allt klart är en bedrift och de vackra världarna flätas ihop med ett fantastiskt soundtrack. Det skapar en unik liten upplevelse som blir större och större för varje litet klot du plockar upp.