Spelserien ”God of war” har sedan starten 2005 gått från grekisk till fornnordisk mytologi. Det började med att spartanen Kratos besteg berget Olympus där han dödade och ersatte krigsguden Ares.

I ”God of war” (2018) flyttade han till Midgård för att bilda familj, men retade också upp asagudarna.

Uppföljaren ”Ragnarök” tar vid där det förra spelet slutade, och nu hotas världen med undergång enligt en oroväckande profetia.

Ont blod ligger till grund för en ny maktkamp med Oden, som sätter Kratos och hans tonårsson Atreus far och son-relation på spel.

Trots en överdos av mjödrelaterad populärkultur de senaste åren (Filmen ”The Northman” och spelet ”Assassins Creed: Valhalla” exempelvis) imponerar ”God of war: Ragnarök” nästan så pass mycket som alla fans har hoppats.

Liksom tidigare rör sig inte spelaren inte en öppen värld utan snarare en Rubiks kub med olika spelelement. Med en väl avvägd balans mellan intrikata pussel, djupa myter och underhållande monsterslakt. Allt flyter på med gnistrande högupplöst grafik och felfri spelbarhet.

Det är en stor och varierad spelupplevelse, med många sidouppdrag och nya kreativa stridstekniker. Bland annat kan Atreus förvandla sig sig till en varg.

En liten kritik är att stora delar av världen är bekant från det förra spelet och inte framkallar samma upptäckarglädje. Men annars är det svårt att hitta något att gnälla över.

”God of war”-serien har varit ett av Playstations stora exklusiva flaggskepp, och ”Ragnarök” är förstås viktigt för den nya konsolgenerationen.

På grund av halvledarbristen har det varit kafkaartat att bara hitta och köpa Playstation 5. Själv har jag väntat i två år innan jag äntligen — under recensionens gång — lyckades få tag på konsolen.

Efter att ha kört spelet på både PS4 och PS5 är det tydligt att ”Ragnarök” utnyttjar den nya generationens prestanda till max, men även på PS4 framkallar spelet det där akuta ”bara en timme till”-beroendet. En av årets obligatoriska spelupplevelser.