Sven-Erik Magnusson avled natten till onsdagen efter en lång tids sjukdom.
– Han var min stora idol, en av mina hjältar och en av anledningarna till att jag håller på med musik över huvud taget, säger Olle Jönsson till Kulturnyheterna.
Sven-Ingvars slog igenom 1961 med låten ”Te' dans mä Karlstatösera” och 60-talet var bandets guldålder. Hitlåtar som ”Fröken Fräken” och ”Säg inte nej, säg kanske” avlöste varandra på Svensktoppen, och albumen sålde guld.
– Man kan ju bara rada upp alla hitsen. han var en av galjonsfigurerna inom dansbandsmusiken. Han var äkta, gjorde sig inte till utan det var från hjärtat. Hans sätt att sjunga träffade liksom folksjälen, det gick rakt in i folks hjärtan, säger Olle Jönsson.
”Sveriges Chuck Berry”
1990 fick Sven-Ingvars Grammis för Årets dansband, och under 90-talet blev de åter enormt populära i och med en 60-tals retrovåg som svepte över landet. Samtidigt blev bandets sound mer rockigt med nya versioner av de gamla hitlåtarna, bland annat ”Jag ringer på fredag”.
Läs mer: Vi lever i ett Sven-Ingvars-universum
2005 fick Sven-Invars Juryns specialpris på Grammisgalan. Sven-Erik Magnussons framgångar i musik-Sverige är med andra ord stora, hans band ligger tvåa på listan över artister med flest melodier på Svensktoppen, med hela 54 låtar. Bandet ville egentligen inte kategoriseras som dansband, utan kallade sin musik för folkrock.
– Man kan egentligen säga att han var Sveriges Chuck Berry eller Elvis. En stor guru inom sin musikgenre. Det är mycket tragiskt att han gått bort. Jag tänker på hans familj och hans nära, idag är en sorgens dag.
Christer Sjögren om vännen
Vikingarna-sångaren Christer Sjögren var både kollega och vän till Sven-Erik Magnusson. Han nåddes av beskedet om hans död tidigt på onsdagsmorgonen.
– Det var tråkigt, även om jag nästan förstod det när telefonen ringde. Jag har ju vetat om hans tillstånd länge. Men det är svårt att fatta att han är borta nu. En sådan levande person, säger Christer Sjögren.
Trots sin sjukdom var Sven-Erik Magnusson spelaktiv så gott som in i det sista.
– Ibland tänkte man, hur orkar han? Men sedan är det ju det här med musikens vidunderliga kraft, och ha ville hålla på och musicera och sjunga så långt det gick. Har man sorger och bekymmer försvinner de när man går upp på en scen på något konstigt sätt. Jag kommer att sakna honom som vän och kollega.
Hur var han som vän?
– Vi umgicks ju en del privat och hade någon årlig kräftskiva och så där. Vi kunde utbyta mycket tankar. Om jag har hållit på länge så är det ingenting mot hur länge han har spelat. Man blev alltid glad när man träffade honom. Han var väldigt duktig på att berätta historier. En del kan inte de, de ger bort poängen för tidigt, men han hade alltid bra historier på lager.
En röst med karaktär
Christer Sjögren tror att Sven Ingvars bredd är vad som burit bandets popularitet med Sven-Erik Magnusson i spetsen alla dessa år. De ogillade etiketter och kallade sin egen genre för folkrock. 1971 gjorde bandet ett album med tonsättningar av poeten Gustaf Fröding, och 1991 spelade de på Hultsfredsfestivalen.
– För att en person ska förbli på så hög nivå som Sven-Erik, måste man ha genuina kvaliteter. Han hade tajming. Folk förstår inte hur viktigt det är. Han började ju på klarinett. Och så hade han en röst med karaktär, säger Sjögren.
Plura skrev låtar
Eldkvarn-sångaren Plura Jonsson är ett av flera kända namn som skrivit låtar åt Sven Ingvars.
– Han har varit med så pass länge att han är en del av ens uppväxt och Sven Ingvars har spelat in en jäkla massa bra låtar. Det är en stor ära att ha fått göra några låtar till dem i alla fall. Alla ville ställa upp och skriva till dem, Peter LeMarc och Per Gessle och många andra, säger han.
Varför var det så?
– Allt som har en lång historia blir intressant på något sätt. Att de överhuvudtaget klarade att spela så länge som 60 år.
Plura Jonssons sista möte med Sven-Erik Magnusson var på en hotellbar.
– Jag gick bort och pratade lite med honom och då tyckte Sven-Erik att vi skulle göra en liten turné tillsammans. Vi får väl göra den i himlen nu.
Strömstedt: Jag blev starstruck
Niklas Strömstedt, som skrivit bandets ”Byns enda blondin”, berättar för Kulturnyheterna hur han reagerade när Sven-Erik Magnusson ringde honom.
– Vi kände ju inte varandra men han ringde mig i början av 1990-talet när de skulle göra en skiva och frågade om jag kunde skriva en bit till dem. Och då blev jag faktiskt lite starstruck.
Strömstedt beskriver Sven-Erik Magnusson som en sångare som inte lämnade någon oberörd.
– Han var den gamla sortens spelman som alltid tyckte att det var roligt att spela tillsammans med andra. Det som karaktäriserade honom som sångare det var värmen i hans röst och hans unika uttryck
– Man hörde alltid när det var han som sjöng. Vissa sångare har ju en tajming, ett alldeles eget uttryck och ett alldeles eget sätt att tolka en text. Och han var väldigt bra på att tolka texter på sitt sätt.
Hyllas på Twitter
På Twitter delar flera kända artister med sig av sina avsked till Sven-Erik Magnusson.
Lisa Nilsson skriver:
”Sven Erik Magnusson. Värmland i hela folksjälen, inpräntad som en gammal fura, melodisk som en björkdunge, och nu stilla som ett skogstjärn.”