Ett av de stora namnen som kommer till helgens litteraturfestival i Stockholm är vitryska Svetlana Aleksijevitj, som nyligen seglade upp som het nobelpriskandidat. Hon har just avslutat sin svit i fem delar med namnet ”Utopins röster”, om livet i Sovjetunionen och idén om en nya människa.
Den sista biten till pusslet heter ”Tiden Second Hand” och berättar om vanliga människors erfarenhet av den socialistiska utopin, liksom det växande kaoset i spåren av sönderfallet.
Sovjettiden – ett blödande sår?
– Det stora lidandet som min bok och hela vår historia är full av ... Varför omvandlas det inte till frihet? Varför fortsätter vi att vara slavar? frågar sig Svetlana Aleksijevitj.
Imperiets fall ledde inte automatiskt till frihet. Boken har just kommit ut på ryska, med blandade reaktioner. Det blir uppenbart att Sovjettiden fortfarande är ett blödande sår.
– Vi har inte bearbetat vårt förflutna. När det inte blev som vi ville, började vi leva på illusioner. Någon hittar på ett storslaget förflutet, någon annan en egen sorts demokrati. Några skyller allt på Jeltsin, andra på Gorbatjov...
”De låtsas att jag inte finns”
Svetlana Aleksijevitj ger den lilla människan röst. Hon kritiserar makten, är Nobelpristippad och hyllad i väst. Efter en tid utomlands har hon nu flyttat tillbaka till hemlandet Vitryssland, och diktaturen där regimkritiker fängslas. Men själv blir hon inte fängslad. Inte utgiven heller.
– Mina böcker blir inte utgivna. Jag får inte vara med i radio, tv eller tidningar. De låtsas som att jag inte finns. Men det går inte att kontrollera allt, för mina böcker kommer ut i Ryssland, och tar sig in i landet på olika vägar.
Konflikt med makten – och folket
I en diktatur måste Svetlana Aleksijevitj inte bara hantera maktens förtryck, utan också folkets rädslor, berättar hon:
– Att vara författare i Vitryssland är väldigt svårt i dag. Man är i konflikt både med makten och med folket, vilket är mycket mer komplicerat. För människor har blivit svikna. De är rädda för framtiden, rädda för förändringar, för att Lukasjenko ska ersättas av någon rysk kapitalist. De är rädda för mycket. Då är det många som inte vill lyssna på en fri konstnärs röst.