Vi befinner oss i Galeasens råa scenrum och i ett blodigt Irak, på finska migrationsverket, hos psykiatern och på en nyöppnad kebabrestaurang. När de sjutton novellerna i Hassan Blasims hyllade samling Irakisk Kristus får sceniskt liv har dramatikern Lucas Svensson pusslat ihop hans lika surrealistiska som brutala berättelser till ett flöde. Här, på en dimmig och dunkelt ljussatt scen pågår självmordsbombningar, tortyr och brutala våldtäkter parallellt med ett slags vardagsliv, där hoppet och den makabra humorn lever trots de mest fruktansvärda umbäranden.
Scengolvet, en mosaik av krossade glasskärvor, är en gestaltning av den sufiske 1200-talspoeten Rumis strof att ”sanningen är som en stor spegel som har ramlat ner från himlen, krossats och gått i tusen bitar. Alla äger en ytterst liten del av den, men alla tror att deras bit är hela spegeln”.
Svenssons dramatisering hjälper till att skapa helhet av spegelbitarna genom kopplingar mellan Hasims karaktärer. Resultatet, i Natalie Ringlers utomordentligt skickliga regi, blir en motbjudande mosaik över krigets och flyktens fasor, övertygande spelad av ensemblens nio skådespelare. Med Kardo Mirza som författarens psykiskt instabile alter ego i spetsen växlar de blixtsnabbt uttryck från självsäkra jihadister, kidnappare, ISIS-krigare, migrationshandläggare och inställsamma Jehovas vittnen. Till finsk disco och orientaliska klanger får vi möta ambulansföraren som blir filmstjärna i terrorgruppernas likvideringsfilmer, pojken som tros ha puttat lillebror i latrinen och straffmatas med avföring av sin mor samt Hassan själv, som blir hemsökt av vargar hemma på toaletten.
Här framhävs berättelsens kraft och den fina gränsen mellan saga och fiktion, här poängteras det kroppsliga och djuriska. Blodtörstiga hundar med flämtande tungor, rödkålshuvuden som stänker över rummet efter att ha lagts på schavotten.
En gång krigshärjad alltid krigshärjad. Renhållningsarbetaren Salim Abd al-Husayn alias Carlos Fuentes (Otto Hargne) försöker fly sitt arabiska ursprung, men jagas i fördärvet av sina egna mardrömmar. Stroboskopljuset pulserar och sliter allt isär. Till slut förvandlas vi alla till ylande hundar.
Föreställningen är inställd till och med den 22 mars med anledning av coronaviruset. Ambitionen är att fortsätta spela så snart situationen tillåter.