Texterna på kultursidorna handlar inte om Staffan Hildebrand, men vittnesmålen från de två idag vuxna männen tycks ha lyft på locket till andra liknande händelser.
Författaren och komikern Jonas Gardell skriver i Expressen om hur han utnyttjades av en rektor som 15-åring. Gardell skriver: ”När ska vi sluta se alla dessa vittnesmål som enstaka, isolerade, anekdotiska händelser i ett förfärligt förflutet och i stället förstå att sexuella övergrepp på pojkar är vanligt förekommande också i dag”.
I samma tidning skriver författaren och skribenten Daniel Sjölin om sina tonår och obehagliga närmanden från en man som uppmärksammar hans författardrömmar.
”Ett jävla svek”
När skådespelaren Tobias Aspelin som tioåring började spela teater blev han äntligen sedd och bekräftad. Hans teaterlärare blev den fadersfigur som han saknade. En vuxen människa som inte bara lärde honom om teater och musik utan också var tröstande och lyssnande.
– Han blev en otroligt nära vän, som sedan visade sig utnyttja mig. Och det var ju ett sådant jävla svek när det går upp för en att det var det som var hans agenda, berättar Tobias Aspelin.
Det skulle sedan visa sig att Tobias bara var en av många utsatta pojkar. Kvällrepetitioner, helger då barnen och ungdomarna övernattade hemma hos teaterläraren, turnéer... allt ordnades på ett sätt som gjorde att läraren hade ständig tillgång till barnen.
När några av barnen berättade för sina föräldrar om otillbörliga händelser ledde det inte till mer än några samtal där läraren förklarade det hela som fantasier.
– Det ska mycket till för att du ska misstänka en person som du en gång har släppt in och litat på, som har ett socialt engagemang och ett genuint intresse för ditt barn, som är en bättre pappa för ditt barn än din egen man.
Gjorde en radiodokumentär
För några år sedan gjorde Tobias Aspelin en radiodokumentär, Teaterläraren och favoritpojkarna, om händelserna på barnteatern.
I den berättar flera av de som då var barn hur de blev utsatta för teaterläraren. Han blev så småningom anmäld och dömdes villkorligt för sina handlingar.
I radiodokumentären berättade Tobias Aspelin dock inte vad han själv blev utsatt för. Trots att det gått mer än trettio år var han inte “där än”, som han uttrycker det. Nu tycker han dock att han har lite av en plikt att lyfta frågan.
– Jag tror inte att vi kan hindra övergrepp från att ske, säger Tobias Aspelin, men vi måste bli bättre på att våga berätta när vi har blivit utsatta för någonting. På så viss kan vi kanske komma åt gärningsmännen snabbare. Det ska inte behöva gå trettio år.