De välproducerade propagandafilmerna från IS är starkt ideologiskt drivna, ofta med ett krigiskt budskap och enligt Klara Björk, enhetschef för film vid Akademin Valand i Göteborg ofta uppbyggda enligt underhållningsindustrins logik.
– Underhållning utgår ofta från en konflikt. Man säljer en story, man skapar ett drama och i den här konflikten jobbar man hela tiden med föreställningen om den andre.
Film styr våra värderingar i väldigt hög utsträckning, säger hon.
Propagandan utvecklas
När film blir till vapen i terroristens hand är ett ämne som har diskuterats i Almedalen under tisdagen. I fokus står bland annat IS propagandamaskineri med sin omtalade professionalism.
– Ja, de är väldigt duktiga på det här. Man kan ställa dem i kontrast till hur Al-Qaida har jobbat där man kunde ha timslånga föreläsningar, inspelade i svartvitt med en liten skakig handkamera och väldigt mycket rent religiöst predikande. Med IS finns inget sådant, säger Mats Sandberg, chef för Nationellt centrum mot terrorhotbedömning.
Behövs ett individuellt och nationellt försvar
I snart hundra år har filmen varit ett effektivt propagandainstrument och i dag är det inte bara IS och andra jihadistiska rörelser som vill nå ut med förenklade, hårdföra budskap. Frågan är hur väl rustade vi står inför den här sortens propaganda.
– Det är en väldigt bra fråga, säger terrorforskaren Hans Brun med en djup suck.
– Vi har ju lagt ned det psykologiska försvaret vi hade under kalla kriget och jag tror nog att det vore en bra idé att kanske blåsa liv i de organisationerna och den typen av verksamhet för att motverka falska nyheter, informationskampanjer riktade mot Sverige och svenska intressen, både på ett individplan men också på ett nationellt, strategiskt plan.
Film i läroplanen
I dag, när tekniken finns i var mans händer, kanske skolan behöver en satsning i filmens språk, på samma sätt som vi lär oss att räkna och läsa.
– Det enda sättet att möta det här är bildning, medvetenhet, kritiskt tänkande och att faktiskt förstå att när jag håller i en kamera så är det jag som gör en avgränsning. Jag plockar ut någonting ur ett sammanhang, jag ramar in. När jag visar det för dig så är det en bild av någonting. Det här är inte Almedalen, det är en bild av Almedalen, säger Klara Björk och slår ut med armarna.