Ok gott folk, cirkulera, inget att se här...

Eller visst, klart du måste se ”The Interview”, om du är en av få svenskar som motstått frestelsen att tanka ner den illegalt alltså. Eller för att citera ur Amy Poehlers Golden Globe-monolog: ”Den största storyn i Hollywood i år var när Nordkorea hotade med en attack om Sony släppte ”The Interview”, vilket tvingade oss alla att låtsas som att vi ville se den.”

Ja, när alla snaskiga företagshemligheter från Sony blottats av nordkoreanska hackare var filmjättens interna mail roligare att riva upp än julklappspapper under helgdagarna. Och ”The Interview” var ett av studions största problem, visade de läckta dokumenten.

Sonys utländska kontor oroade sig för att Seth Rogens fryntliga mansbebis-humor inte skulle gå hem utanför USA. Än mindre så all flygande hjärnsubstans när de spränger skallen av Kim Jong-Un.

Allt som allt måste Sony nästan förväntat sig en besvikelse i biljettintäkter. Men hacket blev delvis en förtäckt PR-välsignelse, eftersom senare hot om terrorism gjorde att alla glömde mailen med de tveksamma Obama-skämten och diskussionerna om hur omöjlig Angelina Jolie var att jobba med.    

I ”The Interview” spelar James Franco skvallerjournalisten Dave Skylark, som tillsammans med sin producent Aaron Rapaport (Seth Rogen) fått en exklusiv intervju med den allvetande lille diktatorn. USA:s underrättelsetjänst vill utnyttja tillfället för att mörda Kim (spelad av komiske geniet Randall Park), vilket slår fel när Skylark låter sig bli manipulerad av Den Store Ledarens karisma, gästvänlighet – och marijuana.

”The interview” börjar som satir över amerikansk kändisjournalistik och slutar som splatterfilm i världens mest isolerade land.

James Francos överspel (rikligt kryddat av hybris) är svårt att svälja men visst finns scener som är magiskt kul. Rapparen Eminem gör exempelvis en oförglömlig intervju i rollen som sig själv, tidigt i filmen.

Det snart sönderslitna greppet med skratt åt straighta män som flirtar med homoerotik framkallar gäspningar, men lyfter lite extra under Francos bromans med Kim Jong-Un när de bondar över sitt gemensamma Katy Perry-fanskap.

Efter att Nordkorea drog igång en geopolitisk konflikt med hot om attacker i stil med 9/11 känns slutresultatet ändå lite futtigt. Trots det överdrivna blodbadet i slutet. Allt detta bråk för en film där James Franco röker holk med Kim Jong-un?