– Att ciss moll är en av de vanligaste tonarterna är helt enastående för att det är en av de mest udda tonarterna att traditionellt skriva musik i, säger musikprofessorn Mattias Lundberg till Kulturnyheterna. 

Anledningen till att det är en så udda tonart för oss tillbaka till en tid då man hade ett annat sätt att stämma instrument på än vi har nu. Då var instrumenten mer renstämda i vissa tonarter medan man kompromissade med andra.  

– Därför var ciss moll en sådan tonart som man normalt inte kunde skriva i före slutet av 1700-talet. 

Oscar Enestads “I love it”, Dolly Styles “Habibi”, Hanna Ferm och Liamoos “Hold you”, Pagan Furys “Stormbringer” och Jan Malmsjös refräng i “Leva livet” går alla i tonarten ciss moll, årets vanligaste tonart.

Knappt två tredjedelar går i moll

Under 50- och 60 talet var det mycket ovanligt att låtarna i Melodifestivalen gick i moll, och ännu mer ovanligt att även refrängerna gick i moll. Men bland årets tävlingsbidrag går nästan två tredjedelar av låtarna i just moll. 

– Man kan se i populärmusik överlag under de senaste decennierna att molltonarter har blivit vanligare. Det är svårt att säga vad som är hönan och vad som är ägget här men de här tonarterna har förlorat de traditionella associationerna till moll som är sorgset, vekt eller vemodigt, säger Mattias Lundberg. 

– Att det är så många låtar som går i moll är anmärkningsvärt historiskt sett men jag tror inte att de som lyssnar på de här låtarna uppfattar dem med klassiska moll-associationer. 

Trots att ciss moll är den vanligaste tonarten i år är det bara ett av dessa bidrag som har tagit sig till final och det är Hanna Ferm och Liamoos ”Hold you”.

– Men man kan notera att bland finalsångerna så kvarstår den här övervikten på moll. Så det är inte så att många försöker skriva i moll och slås ut. Utan man kan säga att det finns stöd hos befolkningen för den här nya emancipationen av moll i underhållningsmusik och populärmusik.