Historien om Laleh är oemotståndlig. Bättre än den amerikanska drömmen, bättre än vad någon ny-feministisk Pixar-manusförfattare hade kunnat fantisera ihop. Hon är den svenska popens manic pixie dream girl som gick sin egen väg, tog makten över sin musik och blev stjärnproducent i LA. Utan att förlora sig själv. För Laleh låter sällan som någon annan, men hon låter alltid väldigt mycket som Laleh. Så även på sjunde albumet Vänta!. 

Hyllning till barnet

Albumet är en hyllning till det lilla barnet inom oss, och det är fullt av typiska, fina Laleh-budskap. Hon sjunger om kärlek och tacksamhet, att man är bra som man är även om man är annorlunda, att det enda vi kan göra är att göra så gott vi kan och att vi alla bara är en liten del av kosmos.

Och är det någon som verkligen är i kontakt med sitt inre barn så är det Laleh. Det är ingen slump att det är just hon som skrivit låten Goliat som sjungs på nästan alla skolavslutningar. För att komma från en snart 40-årig artist så är låtarna ofta väldigt barnsliga och naiva, på både gott och ont.

Sällan typiska kärlekslåtar

För Laleh skriver väldigt sällan typiska kärlekslåtar på temat kille möter tjej, vilket är uppfriskande.​ Men det barnsliga, lite naiva kan också gå till överdrift, och så är det på delar av albumet Vänta!. Det är trallvänliga melodier, fint och sött och ”goda budskap”, men det griper inte riktigt tag. Det saknas något som skaver lite.

Lyckligtvis kommer det, på sida två. Precis som hon gjort tidigare så blandar hon språken, och den här gången är första halvan av skivan på svenska medan andra halvan är på engelska. Ett smart drag, eftersom det gör att hon får visa två sidor av artisten Laleh utan att för den sakens skull kompromissa.

Lite överraskande så är det låtarna på engelska som funkar bäst. ​I dem får vi höra en ny, lite tuffare sida av Laleh, en Laleh med lite motstånd. Sedan ungefär fem år tillbaka så bor Laleh i Los Angeles och jobbar som låtskrivare och producent åt andra artister, och i de här låtarna sjunger Laleh om en värld som är mansdominerad, ytlig och rätt brutal. Hon tar rätt o-lalehska ord i sin mun, som glastak, till exempel.

Ingen ny super-Laleh-låt

I låten Knock knock, som rent musikaliskt drar lite åt hiphop/rnb-hållet, är Laleh cool och bestämd och sjunger kanske till sig själv eller till dem som kommer efter henne att världen tillhör oss och inte bara männen i kostym. Det är en ny attityd som passar henne väldigt bra, inte minst med tanke på hennes otroliga resa från okänd tjej med gitarr till producent-boss i USA.​ Hennes sjunde album Vänta! är skrivet, producerat, arrangerat, inspelat och programmerat av henne själv.

Så även om Vänta! kanske inte är det Laleh-albumet som kommer stå ut ur mängden (det finns till exempel ingen ny super-Laleh-låt som Bjurö klubb eller Some die young eller Bara få va mig själv) så kanske det är albumet där hon tog första steget mot en ny, lite mognare Laleh.