En frispråkig tv-serie om en ung hipp storstadskvinna med författardrömmar, dessutom skriven av en lika ung hipp kvinna, som också spelar huvudrollen. Det är inte konstigt att förhandssnacket har refererat till Lena Dunhams Girls, men det är här i grunden något helt annat: ett hårdslående aktuellt drama som får Girls att te sig smått antikverad.

I may destroy you, skapad av den brittiska skådespelaren, poeten – ja, renässanskvinnan – Michaela Coel, är här och nu. Har akut trovärdighet och relevans.

Ensemblen är till största del svart, vilket har stor betydelse, samtidigt som det är helt ovidkommande. Det beror på hur man ser det. Och Michaela Coel visar att det finns många sätt att göra just det. Att se på det, alltså.

Arabella är känd i små kretsar för sin blogg Chronicles of a fed up millennial men har nu fått kontrakt på en ”riktig” bok. Livet leker men så en morgon efter krogen, vaknar hon upp med ett sår i pannan, krossad mobil och djävulsk baksmälla. Och utan minne om vad som hänt. Minnesfragment dyker dock upp, framförallt ett där hon ser en man som står och juckar och flåsar över henne.

Redan här, i det första av 12 avsnitt, inser man att det kommer att bli en jäkla resa. Det är spännande och obehagligt. Vi vet inte mer än Arabella. Precis som hon valsar vi omkring i det mentala utrymmet mellan det skedda och det subjektiv upplevda.

”Före våldtäkten tänkte jag aldrig på hur det är att vara kvinna, jag var så upptagen med att vara svart och fattig”, säger Arabella en bit in i serien. Hennes bokstavligen svart-vita världssyn får sig en törn, begreppet ”vi och dom” fylls med ny och ständigt skiftande innebörd.

Det är inte bara Arabella som blir utsatt. Vi ser olika exempel på väntade – och oväntade – maktstrukturer, och deras effekt på individen.

Man kan alltså se I may destroy you som en grundkurs i intersektionalitet. Vilket ju låter genusakademiskt trist, men dramat och människorna kommer alltid i första hand. Michaela Coels manus för oss med mild men bestämd hand genom alla prövningar.

Att kalla serien komplex vore att underdriva; den ger människors sociala, psykologiska och sexuella samspel ur alla möjliga olika synvinklar. Vrider och vänder på begreppen skuld och ansvar utan att bli präktigt demagogisk.

Sålunda milslångt ifrån det vanliga våldtäktsdramat, där förövare och offer är lättdefinierade, där fallet är avslutat när eftertexterna rullar.

Fokus ligger mestadels på Arabella, oftast även våra sympatier, men Michaela Coel stryker inte medhårs. Huvudpersonens resa från partytjej till militant feminist och vidare, är inte friktionsfri, för vare sig henne eller hennes omgivning. Eller oss.

Michaela Coel gör sin huvudroll strulig, jobbig, härlig och framförallt levande. Går med fullständig tonträff från förkrossad till yster och allt där emellan. Ger människans förvirring över sakernas tillstånd ett ovanligt elastiskt ansikte.

I något läge lyser konstruktionen igenom: Är det inte lite väl många sexuella dilemman på kort tid? Men det är marginalanteckningar. Det var länge sedan en fiktion gjorde mig så alert; hjärnan snurrar på högvarv för att ta in alla nyanser.

Det handlar nämligen inte bara om påtvingad sex, också om hur sociala medier kan öka gapet mellan människor genom att låta gaphalsarna styra debatten, om homofobi och om rasism.

Här och nu, som sagt.

I may destroy you visas på HBO Nordic.