Är det här en politisk markering eller är det ett misstag?
– Om det är ett misstag bevisar det bara, återigen, att kulturpolitik i Sverige inte är ett prestigeområde. Kulturbudgeten handlar, om man jämför, om småpengar och kulturpolitiken sköts av folk som inte har kunskap om den. Inget annat politik-område sköts så oproffsigt. Är det en politisk markering är det nästan värre: med lite pengar i sammanhanget (15 miljoner raderas från kulturtidskrifterna som 2014 delade på 19 miljoner), lyckas man radera ut alla obekväma åsikter som bra kulturtidskrifter innehåller.
– Många röster i dag menar ju att det är meningen: att förslaget innebär en begränsning av det offentliga samtalet som Alliansen inte bryr sig om. Att det är en form av censur. Kulturutskottets ordförande, Per Bill (M), har sagt att han inte vill prioritera ”intellektuella vuxnas läsande” och bevisar då att han inte fattat ett jota av vad kulturtidskrifter är, mer än att han tycker att ”intellektuella vuxna” är ett apart särintresse. Man tycker ju annars att politiker skulle tillhöra gruppen ”intellektuella vuxna”. Det här är ett led i det växande kultur- och elitföraktet i Sverige.
Tidskrifternas betydelse
– Kulturtidskrifter bygger på eldsjälar och ideellt arbete, men lyckas ofta ändå ge utrymme åt fler röster och analyser än de stora medierna, och det är blodet i samhällskroppen och det offentliga samtalet. De har samma betydelse som konstskolor och journalistutbildningar för nya generationers idéer, fast extremt mycket billigare. I samhällsklimatet som det ser ut nu görs oundgängliga politiska analyser av tidskrifter som Expo, Bang och Ottar. Och de gör det offentliga samtalet större. Det enda tidskrifterna behöver är mera pengar.
Vad säger det här om kulturpolitiken i Sverige just nu?
– De rödgröna ville stänga ner Medelhavsinstituten, men ändrade sig. Alliansen vill nu döda kulturtidskrifterna och nu blir de upplysta om konsekvenserna, och kanske ändrar de sig också? Men kan vi ha politiker som inte förstår konsekvenserna av sina handlingar? Kulturpolitiken i Sverige just nu känns som en rödgrön röra, nu med tillsats av blått. Alla som har blandat vattenfärg vet att då blir det brunt. Eller kulturskymning, som min mamma skulle ha sagt.