Sara Danius satt på stol nummer sju. Hon påpekade själv ofta den vackra symmetrin i att hon, som första kvinna att bli ständig sekreterare, ärvde stolen av Selma Lagerlöf, första kvinna att bli invald i Svenska Akademien. Sara Danius förstod symbolik.

I sitt vinterprat från 2014 pratar Sara Danius om cancern. Hur provocerad hon blev av språkbruket om sjukdomen, att man kan övervinna den. Hon refererar till Susan Sontag, som skrivit både trösterikt och argt om tillståndet. Men hon pratar också mycket skämtsamt om den peruk hon tvingades beställa när cellgifterna fick hennes hår att falla av. Hon beskriver sig själv som en välfönad angorakatt. Sara Danius var, utöver en skarp intellektuell, rolig. Men ofta hör ju de sakerna ihop.

Humorn är också en av anledningarna till hennes folkkärhet. Hon har beskrivits som en av få svenska intellektuella som appellerar till de flesta. I en klassisk text jämför hon högmodernisten Marcel Proust med majonnäs: njutbar, fet och med ”det ständiga hotet om ett formidabelt misslyckande”. Det fanns något oheligt över hur hon förhöll sig till det finlitterära. Utnämnandet av Bob Dylan till litteraturpristagare tyckte hon var väldigt roligt. Och skämtsamheten uppfattades nog ibland som olämplig, som när hennes skånska alter ego Gittan P Jönsson gick runt med en kvast för att sopa ut gammal skit från Svenska Akademiens sammanträden. Eller när hon, avpolletterad av samma akademi, dök upp på Nobelfesten i en orangerosa blaffa som tog fokus från allt annat.

Den karaktäristiska knytblusen började Danius använda när hon undervisade på Södertörns högskola. Hon har beskrivit det som en rebellhandling mot det fotriktiga och präktiga. I sviterna av metooskandalen i Svenska Akademien kom knytblusen att laddas med alltmer betydelse. När hon nu gått bort kommer plagget att återladdas, det talas redan om en knytblusmanifestation till hennes minne på Stortorget utanför Börshuset i Stockholm.

I essäsamlingen Husmoderns död konstaterar Danius att katastrofen förmår skapa en virvel i flödet, och aldrig har så många virvlar kring Akademien uppstått som när den stod på randen till upplösning, efter Dagens Nyheters avslöjande om Kulturprofilen. I denna mediala virvel agerade Danius hastigt och resolut, till somliga i Akademiens förtret. Och i denna mediala virvel axlade hon hjälterollen, Horace Engdahl har beskrivit sig själv som ”mörkrets furste”. Som en följd av detta, och att hon inte lyckades ena Akademien, manövrerades hon ut.

Sara Danius förstod symbolik och vår tid behövde något så ovanligt som en knytblusförsedd hjältinna. Det är otroligt sorgligt att hon har gått bort och Sverige har förlorat en modig och rolig akademiker som gjorde litteratursamtalet mer intressant.