Den anrika filmskolan ligger i den gamla fabriksstaden Lodz. En plats som genomlevt 1800-talets industrialisering, den nazistiska ockupationen, och kommunismen.

– Lodz är en väldigt speciell stad: postindustriell, mycket egenartad, dyster och fattig. Den kämpar hela tiden med sitt förflutna. Med den sabla kapitalismen, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, och sedan kommunismen, säger skolans rektor Mariusz Grzegorzek.

Tuff stämning och hårda regler

Skolan bildades 1948 och har sedan dess varit en frizon för filmskapare från hela världen – med alumner som Polanski, Kieslowski och Wajda. Än i dag lockar filmskolan i Lodz studenter från hela världen. Svensken Nils Croné kom till Lodz eftersom han hört om skolans hårda krav.

– Jag ville gå här för att det varit väldigt tufft. Jag hade hört att det var hårda regler, och om något är dåligt säger de till en, säger studenten Nils Croné. Det saknade jag lite på svenska filmskolor, fortsätter han.

Många elever har svårt att känna sig hemma i Lodz, och har väldigt liten kontakt med resten av staden.

– Man är hela tiden med människorna från skolan, och om man vill umgås med någon utanför skolan finns det sällan någon att ringa, säger studenten Suzanna Muggleton.

Studenten Dennis Galenkov från Bulgarien instämmer.

– Skolan är så sluten. Det kan vara svårt att komma i kontakt med andra människor, säger Dennis Galenkov.

”En ö av frihet och fritt tänkande”

Tidigare regeringars påtryckningar har alltid stannat utanför filmskolans väggar, förklarar filmskolans rektor Mariusz Grzegorzek.

– Helt ärligt så har vi aldrig haft ett problem, vilket kanske är svårt att förstå. Skolan var alltid en ö, av frihet, och fritt tänkande. Som en stad i en stad, säger rektorn.

Filmskolan aktiviteter finansieras till stor del av kulturdepartementet, som inte vill stödja kultur som går emot den nationella inriktningen.

– Självklart är jag rädd, men jag vill inte vara hysterisk, säger Mariusz Grzegorzek.

”Väldigt stark institution”

Rektor Mariusz Grzegorzek är orolig över utvecklingen i Polen, men hoppas att skolan får fortsätta jobba i sin bubbla.

– Regeringen vet att skolan är en väldigt stark institution. Vi skulle aldrig låta något hända utan att kämpa emot, säger Mariusz Grzegorzek

– Dessutom är filmkonsten mindre politisk än teatern, och därför fokuserar regeringen hellre på att ”städa upp” bland teatrarna.

”Ren och skär propaganda”

Lag och Rättvisa kom till makten hösten 2015, och förklarade tidigt att de vill se ”stora patriotiska filmer som främjar Polen i världen”. Mariusz Grzegorzek förklarar att regeringens patriotiska filmpolitik inte handlar om att vara stolt och trivas i sitt hemland.

– Det är ren och skär propaganda, säger han.

Det finns två nysläppta filmer som går i linje med Lag och Rättvisas filmpolitik. Mariusz Grzegorzek berättar att filmerna har fått dåliga omdömen.

– Ingen tar de här filmerna på allvar, säger han.

Läs också: Den polska teatern – ett kulturkrig inför öppen ridå

Fick dåligt mottagande

Den ena filmen skildrar en tragisk flygolycka i den ryska staden Smolensk, i vilken dåvarande president Lech Kaczynski – en av Lag och Rättvisas grundare – omkom. Lech Kaczynskis tvillingbror Jaroslaw Kaczynski är PiS nuvarande partiordförande.

Den andra filmen heter Zerwany kłos, ett historiskt drama om religion och martyrskap under första världskriget.

– Båda filmerna blev riktigt dåligt mottagna, säger Mariusz Grzegorzek.

Ett splittrat land

Mariusz Grzegorzek beskriver dagens Polen som ett djupt splittrat land av två huvudsakliga skäl: oenighet kring religionens roll i samhället och jakten på nationell identitet.

– 99 procent av alla konstnärer står för frihet, kreativitet och sensualitet, och bryr sig inte så mycket om den jädra politiken. Men som polacker och som medborgare är vi delade, säger han.

Läs också: Kulturbråken i Polen – detta har hänt

Religion och politik

– Det finns många människor i Polen som är rädda, som inte mår bra med Europa, och vill vara polacker. Riktiga polacker – men vad betyder det? Ingen vet, säger Mariusz Grzegorzek.

Han förklarar att religion alltid varit en privat angelägenhet bland polacker, och aldrig utgjort något problem. Men att synen på religionens roll förändrats.

– Den andra stora faran är den bristande och dåliga förståelsen för religion, säger Mariusz Grzegorzek. Helt plötsligt talar vi om Gud på ett medeltida sätt – att Gud inte tillåter vissa saker, att Gud är emot dig.

Religionen och Gud missbrukas för att kontrollera människor och påtvinga olika förbud, menar Mariusz Grzegorzek.

– Vi har aldrig varit emot någon som går till kyrkan och ber, det har alltid varit en intim känslomässig upplevelse, säger han.

Imorgon, den 8 mars, fyller filmskolan 69 år.