Barnen har blivit ett hett ämne i Ryssland. I samband med att landet antog den så kallade Dima Jakovlev-lagen som förbjuder adoptioner av barnhemsbarn till USA, har ryska medier frossat i skräckhistorier om vad som hänt ryska barn som adopterats till väst. Det har hållits demonstrationer mot utländska adoptioner och ryska politiker kräver att adopterade barn ska återföras till Ryssland.
Överfulla barnhem
Lagen har också fått till följd att nästan inga adoptioner längre sker, varken till utlandet eller inom Ryssland. Det har i sin tur fått som konsekvens att många barnhem nu är överfulla uppger ryska adoptionsorgansiationer.
Varannan dag hittats ett dött spädbarn i Moskva. De flesta hittas i soptunnor, en del i parker eller vattendrag. Men varje vecka hittar man också lika många barn som fortfarande är vid liv. Till exempel hittade en trådbusschaufför en bebis i en sportbag med en lapp där det stod: ”Lämnas till ett barnhem.”
Tusentals barn överges
12.000 nyfödda barn överges av sina föräldrar årligen och totalt finns det över 600.000 föräldralösa barn i Ryssland varav 120.000 lever på institutioner. De flesta av barnen överges redan på BB. Det är ofta barn som det inte finns någon plats för i det ryska samhället som det ser ut i dag.
Det kan handla om barn med till exempel Down syndrom. Ofta övertalar läkaren den nyförlösta mamman att lämna bort barnet. Fortfarande är det bara hälften av alla barn som föds med Down syndrom här i Ryssland som får växa upp i en familj.
Det finns flera skäl att så många avsäger sig barn med funktionsnedsättningar. Samhället ger mycket lite stöd till dom här familjerna. Hjälpmedel och vård kräver tjocka plånböcker, men det handlar också omgivningens attityder till barn som är lite annorlunda.
Samhället sviker
– För bara några år sedan föreslog man mamman att lämna bort barnet direkt efter födelsen. Om ett barn med Downs syndrom föddes kom läkarna med en blankett och man fick skriva under. Även nu kan föräldrarna bara lämna bort barnet och säga att det har dött, berättar en mamma som SVT:s korrespondent träffar på BB.
Julia Penkina berättar om reaktionerna hon mötte när hon åkte buss med sin dotter som har Downs syndrom:
– En person på bussen sade till mig: 'Gör de inga prover längre eller?' Det är samma sak som att säga: 'Varför gjorde du inte abort?' Eller så tycker de synd om en. Det möter vi varje dag. De tror att vi är så olyckliga. Men vi känner oss verkligen inte särskilt olyckliga.