Den franska ekonomin är Europas tredje största ekonomi och även om landet har förhållandevis hög levnadsstandard kämpar många fransmän med att få sin egen ekonomi att gå ihop.
Arbetslösheten
Det som ofta nämns som styrkan i den franska ekonomin är den höga produktiviteten, som är ett mått på hur mycket varje arbetare gör per timme. Att många fransmän är välutbildade bidrar till att den höga produktiviteten men baksidan innebär att det, likt i Sverige, är svårt att komma in på arbetsmarknaden om du har lägre utbildning.
Många i Frankrike står utanför arbetsmarknaden, och arbetslösheten är över 10 procent. För unga är det särskilt svårt; en av fyra unga fransmän är arbetslösa. Bland fransmän med utländskt påbrå är arbetslösheten också större.
Jämfört med andra euroländer som Spanien och Italien är det förhållandevis goda siffror men i Storbritannien är arbetslösheten 5 procent och Tyskland har en arbetslöshet kring 4 procent. I Sverige är den knappt 7 procent. Tudelningen på arbetsmarknaden Frankrike har varit svår att komma åt; många av de nya jobb som skapas är tillfälliga och långtidsarbetslösheten är på den högsta nivån på över tio år.
Låg tillväxt
Tillväxten i Frankrike steg något till 1,2 procent under 2016 men låg på ynkliga 0,3 procent för årets första fyra månader. Så även om många nu hoppas att den franska ekonomin är på väg ut ur lågkonjunkturen är det fortsatt tungt.
Frankrike lägger en större del av sin BNP på välfärd än många andra europeiska länder. Det innebär att det finns en stor utbyggd offentlig sektor, ett av världens bästa sjukvårdssystem och att det jämförelsevis finns färre människor som är fattiga än i till exempel Tyskland och Storbritannien.
Eftersom tillväxten är låg i ekonomin och kostnaderna har ökat för den offentliga sektorn samtidigt som det är svårt att höja skatterna har statsskulden ökat. Att höja pensionsåldern från 62 år är antagligen politiskt omöjligt. Att förlänga den 35 timmar korta arbetsveckan ses som ett drömscenario av arbetsgivare men dess orubblighet försvaras benhårt av fackförbund.
Men tankesmedjor som IMF och OECD tycker att den franska statsskulden som är på över 100 procent av BNP är för stor och att reformer krävs. Även om statsskulden just nu är förhållandevis ”billig” kan en hög statsskuld leda till att när skatteinkomsterna i en lågkonjunktur kan landet få svårt att ha råd med sin välfärd.
Motsättning mellan stad och landsbygd
I mångt och mycket handlar valet i Frankrike om två motpoler; de ”två Frankrike”, att välfärden når inte alla på samma sätt och det är stor skillnad mellan livet i storstaden och på landsbygden. För trots högt skattetryck ser många fransmän att välfärden försämrats, fabriker i det franska rostbältet slagit igen och det blir svårt för mindre affärer att klara sig med en allt äldre befolkning.
Lösningarna som Macron och Le Pen står för är lika långt ifrån varandra som staden Amiens i rostbältet och Paris. Frågan är vilken som tar makten.
Om du vill läsa mer: