I förra veckan klagade Riksrevisionen på regeringens dribblande med det budgetpolitiska ramverket.

I veckan kommer EU-kommissionen med sina så kallade landspecifika rekommendationer till Sverige. Redan nu är det känt att de är djupt oroade över svenskarnas skuldsättning, möjligheterna för utrikesfödda att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden och den överhettade bostadsmarknaden.

Trots att Sverige går bra, tillväxten i ekonomin i fjol  var 4,1 procent och arbetslösheten minskar är regeringens egna experter, Finanspolitiska rådet, också oroliga för att regeringen just nu eldar på en ekonomi som de flesta är överens om är på väg in i en högkonjunktur.

Det sker genom att staten spenderar mer pengar på grund av den ökade asylinvandringen men även genom att sjukpenning och assistansersättning ökat med automatik. Samtidigt har vi extremt låga räntor. Finanspolitiska rådet vill att staten inte lovar alltför mycket valfläsk i år och nästkommande år utan i stället ”stramar” upp utgifterna, särskilt assistansersättningen som i dag uppgår till omkring 30 miljarder kronor.

Finanspolitiska rådet underkänner också regeringens analys av hur många som egentligen kommer att komma i jobb med de nuvarande åtgärderna.  För att snabbt få människor som flytt till Sverige i jobb vill Finanspolitiska rådet att det ska finnas enklare jobb med lägre ingångslöner, både offentliga och privata.

Precis som många andra bedömare förordar också Finanspolitiska rådet ytterligare åtgärder som ränteavdrag och höjd fastighetsavgift för att förhindra en ökad bubbla på den svenska bostadsmarknaden. Men varnar också oroväckande nog för att de högt belånade svenskarna är illarustade för att klara räntehöjningar, när och om de kommer. Och att det i sig kan skapa en låg konjunktur.

Just nu pågår det ju en utredning om överskottsmålet ska ersättas med ett balansmål. Det pågår också en utredning på regeringskansliet som ska ge Finansinspektionen möjlighet att snabbare bestämma om insatser som exempelvis ett amorteringskrav för att kunna stävja en bomarknad och kreditmarknad som skulle kunna påverka den finansiella stabiliteten. Men medan utredningarna pågår blir den ekonomiska politiken alltmer ifrågasatt.