– Sverige skulle utan problem kunna låna 1 000 miljarder, säger John Hassler, professor i ekonomi vid Stockholms universitet och tidigare ordförande i regeringens finanspolitiska råd.
Skillnaden är monumental jämfört med 1990-talets kris. Sverige hade då hamnat i en ohållbar skuldkris. Den fasta kronkursen hade försvarats med skyhöga räntor och åtstramningar, men till slut fallit. Krisen slog hårt i flera år. Banker, hushåll, företag, offentlig sektor, alla drabbades.
Orden från Göran Persson (S), dåvarande finansminister, om att ingen mer finansminister skulle tvingas ”åka till New York och förklara det svenska välfärdssystemet för flinande börsmäklare” för att få låna pengar har etsat sig fast i minnet hos många.
Man skapade ett helt nytt ramverk för den ekonomiska politiken, och stenhårda regler för att inte budgetunderskotten och statsskulden skulle kunna växa okontrollerat.
”Rimligt att staten lånar pengar”
Och nu har de hårda reglerna, till slut, lett till statsfinanser som är så starka att det blir problem åt andra hållet. Regeringen tar själv i statsbudgeten upp att marknaden för statspapper fungerar sämre när volymerna blir små och att det kan öka upplåningskostnaderna på sikt.
Samtidigt kommer synpunkter och krav från ekonomer och andra, bland annat inom socialdemokratin, på att regeringen borde lätta på statens plånbok. Det finns stora behov av investeringar i samhället, inte minst för att snabba på klimatomställningen.
– Ränteläget kan förväntas vara så lågt under lång tid framöver att det är rimligt att staten lånar pengar och investerar. Problemet är bara att regeringen inte räknar tillräckligt mycket på tänkbara investeringar och att den därför inte vet var pengarna gör nytta, säger John Hassler.
Den nuvarande finansministern tycker inte det är en bra idé att låna pengar och öka statsskulden.
– Om man hamnar i krisläge behövs det utrymme. Har man redan hög statsskuld då blir det stora problem. Jag avundas inte mina grekiska kolleger och den skuldsättning som de behövt hantera, säger Magdalena Andersson (S).
”Det är sunt förnuft”
För att inte hamna i samma omöjliga och förödande situation igen införde politikerna efter 90-talskrisen regeln att de offentliga finanserna skulle gå med överskott över en konjunkurcykel. Målet sattes till två procent av BNP efter 1990-talskrisen, men mildrades i en blocköverskridande överenskommelse 2016, till 0,3 procent.
– Jag ser inte ett behov av att fortsätta amortera, utan skulle gärna se att kravet var plus minus noll över en konjunkturcykel. Men andra partier ville att det fortsatt skulle vara krav på överskott, säger Magdalena Andersson.
Är det rimligt att din politik nu styrs så mycket av att Carl Bildt och Göran Persson blev uppskrämda för ett kvartssekel sedan?
– Nej verkligen inte, och så är det inte heller. Det är sunt förnuft att vi ser till att vårda statsfinanserna. Vi vet att om det blir kris och man behöver skära i kommuner och landsting är det vanligt folk som drabbas mest, säger Magdalena Andersson.