Jag kanske borde sluta skriva redan innan jag har börjat den här gången. Ända sedan förra hösten har jag varje gång jag skrivit om börsen varnat för krasch. Och varje gång har jag haft fel. Inte ens inflationen, som jag och många andra utsett till den värsta börsfaran, har satt skräck i börsen – hittills.

Ända sedan sommaren 2020 har världen sammantaget befunnit sig i en ihållande rivstart. När ekonomin tvärnitade i april 2020 drog regeringar och centralbanker på med pengar: till finansmarknader, företag och privatpersoner. Det gick över förväntan, inte minst för aktiemarknaden.

Kursrusningar och lönsamhetsrekord

Stora svenska exportföretag satte lönsamhetsrekord.

Techbolagen sköt i höjden när folk satt hemma framför skärmarna.

Och så klimatomställningen på det. Elbilar, sol och vind gav kursrusningar på flera hundra procent.

– I april 2020 var det min tur att köpa, då hade man ju kunnat köpa precis vad som helst, som en nöjd bekant som är medlem i en aktieklubb uttryckte saken i julhelgen.

Pandemin började med börsras men sedan botten den 23 mars 2020 har börsen stigit med 116 procent.

Megatrend behöver inte betyda uppgång

Många nya har gett sig in på aktiemarknaden. Men sanningen i april 2020, att man kunde köpa vad som helst, den har sedan länge upphört att gälla.

Tesla har stigit med över 1 000 procent sedan pandemibotten. Den som gick in i början av det här året har hunnit med en värdeökning på 55 procent.

Eolus Vind har stigit med 60 procent sedan mars 2020. Men den som köpte i början av det här året har förlorat 47 procent i år.

Det räcker alltså inte att identifiera en så kallad megatrend – i det här fallet klimatomställningen. Hela världen ska ställa om från fossilt, men det betyder inte att alla företag som vill vara med kommer att lyckas, och framförallt inte att deras aktier kommer att gå uppåt från en given tidpunkt.

Det är bara att titta tillbaka på IT-bubblan kring millennieskiftet. De som räknade med att internet och mobil kommunikation var framtiden hade utan tvekan rätt. Men om de därför köpte Ericsson och Icon Medialab för att fira in det nya årtusendet gjorde de en riktigt usel affär.

Svårt att veta vad som till slut avgör

Men den största frågan nu är hur det går med börsen som helhet. Kommer inflationen till slut att leda till mer räntehöjningar än börsen tål?

Kommer omikron att få världen att bromsa in än en gång, trots att det nu finns vaccin?

I viss mån tar de här båda faktorerna ut varandra. Inflationen stiger därför att ekonomin går på högvarv. Nedstängningar dämpar det hela.

Men om nedstängningar förvärrar varubrist och transportkaos så kan det öka inflationen. Det är extra dåligt om tillväxten redan sackar.

Eller så är det där helt fel fokus. Kanske kraschar fastighetsmarknaden i Kina i stället. Och det visar sig att den mäktiga kinesiska staten som alla oroar sig för i stället tappar greppet. Och eftersom väldigt få på riktigt kan veta som händer i Kina, så kan ingen bedöma konsekvenserna någonstans i världsekonomin.

Bäst att inte skriva alls?

Lite som de amerikanska bolånen, så kallade subprimelån, som var så utspridda att ingen visste var riskerna fanns, vilket utlöste den globala finanskrisen 2008.

Jämförelsen haltar. Finansieringen av kinesiska fastigheter är mer lokal. Men poängen är att det är svårt att veta vad som till slut avgör hur det går, med världsekonomin och med börsen.

Vilket för mig tillbaka till början på denna krönika: Det kanske egentligen är bäst att inte skriva alls. Och att bara satsa pengar man inte behöver på börsen.