Debatten om AI-fusk är talande för hur vi famlar nu vad gäller hur vi ska använda artificiell intelligens. Som om det inte gått att fuska med hemtentan tidigare. Ny teknik sätter bara ljuset på ett gammalt problem.

De elever som tar AI-genvägen till bättre betyg skjuter sig själva i foten. Eller som en gymnasielev så insiktsfullt konstaterar i avsnittet ”Superläraren” i SVT:s serie ”Generation AI”: ”När du sen kommer ut i arbetslivet, det kommer ju slå tillbaka!”

Ja, har du ingen kunskap själv, är du ett tomt skal. Chanslös mot en AI. Du kommer aldrig kunna ifrågasätta dess svar och ha en fruktbar dialog med den. Att jobba med en chatbott är en kompetens i sig, som kräver kompetens hos dig.

Det här korkade fuskandet måste sluta.

Det vi måste lära oss, såväl i skolan som på jobbet, är att fuska smart.

En lärare kan använda AI för att anpassa undervisningen, en läkare kan göra journalanteckningar tio gånger snabbare, en grävande journalist kan hitta signalen i bruset av data.

Det är första nivån av smart fusk: ett hjälpmedel för att jobba snabbare.

En elev kan använda AI för att förstå hur man löser matteläxan, en läkare för att hitta bröstcancer i ett tidigare skede, en reporter för djupare omvärldsbevakning.

Det är andra nivån av fusk: ett hjälpmedel för att jobba bättre.

Jobben försvinner inte – men förändras

Om vi bara använder AI för att arbeta snabbare, blir det färre jobb om inte produktivitetsökningen går till kortare arbetsdagar.

Om vi använder AI framför allt för att jobba bättre, skapas mer värde och det blir mindre av ett nollsummespel. Jobben förändras mer än de försvinner.

Under inspelningen av ”Generation AI” testade jag själv vad AI kan göra i mitt jobb. I videon möter du min nyhetsrobot ”AI-lex”. Han kommer inte ersätta mig, men har stor potential att komplettera mig.

Testperioden är slut, men jag har svårt att släppa taget om min digitala tvilling. Han hjälper mig att ”fuska smart”.

En AI kommer inte ta mitt jobb. Jag med en AI kommer göra det.