Gång på gång ser vi exempel på när byxorna dras ned på dem som smiter från skatten. Läckan från Schweiz är en återupprepning från en sedan länge passerad tid. Bankerna i Schweiz har efter påtryckningar från främst USA redan tvingats öppna upp information om konton och innehavare.
Gynnsamt ta hem pengarna
Samtidigt är det i Sverige gynnsamt att plocka hem pengarna till en mycket låg skatt. Om man väljer att genom en så kallad självrättelse ta hem svarta pengar så slutar skattenotan i Sverige ofta på totalt fem procent. Inget straff får man heller för att pengarna tas hem. Det är dessutom relativt kostsamt att ha pengarna på finbanker i Alperna. Vad historien däremot kan berätta för oss är omfattningen av försöken att undkomma skatt och alla de etablerade institutioner som beredvilligt öppnar sin famn för att rika människor skall kunna skattesmita.
Den här skandalen följer på en rad andra skandaler där stora banker i Europa har agerat bedrägligt: Räntor har manipulerats, (Libor) Valutor har också manipulerats (the fix), Hela den finansiella krisen Europa fortfarande känner av är ett barn av katastrofalt risktagande med bräckliga finansiella värdepapper som inte ens dög till att bli pappersplan. Men hur är denna blandning av seriebrottslighet och moralupplösning ständigt möjlig?
Företag och länder
Att driva bank är nämligen en av de mest kontrollerade och reglerade saker man kan syssla med i hela den industrialiserade världen. Det är en bakgrund till att det också är svårt att komma in som ”ny” och konkurrera med exempelvis lägre priser. Men trots att tusentals människor jobbar på lokala finansinspektioner och skattemyndigheter med ständigt uppdaterade regelverk med allt bättre samarbeten tycks nya smitvägar ständigt dyka upp. Till hjälp för den som vill smita eller med ett finare ord ”planera bort skatten” står en skara lagliga konsulter i centralt placerade kontor och stora pampiga finansiella institutioner men också hela länder.
Naturligtvis är den uppenbara moroten – att tjäna pengar – alldeles för lockande när den ställs det mot bestraffningen. Bankdirektören kan tycka att det är värt att ”lite stryk” för det är inte över hens rygg rappen tar. För oftast innebär bestraffningen när banken blir påkommen med att ha ”glidit” i regeldribblandet att banken som företag får betala genom en uppgörelse med myndigheterna.
Under tiden växer vinster och därmed bonusar. Kanske är den ansvariga direktören redan sittande i en solstol på en betydligt skönare plats då detta händer. Mycket, jag upprepar, mycket sällan utkrävs nämligen ett personligt ansvar.
”Ansvarig bankir”
Sedan finns det ju en ännu större skala på skatteflykten – länder. Att konkurrera med en mjukare tillämpning av skatteregler sker också som konkurrens medel mellan stater. Senast blev ju Luxemburgs välvillighet att sopa bort bolagskatt känd.
Men länder som Irland och Nederländerna har också sina metoder att locka företag till just deras fördelaktiga villkor. Då talar jag ändå bara om länder i vår EU gemenskap. Där finns också Storbritanniens finansiella centrum, London, där tentaklerna går till de numera självständiga kolonierna i Karibien där pengar lätt kan ”försvinna”.
Vad är då lösningen i en värld där mer hjärnkapacitet används för att hitta nya finansiellt kreativa lösningar för att undkomma skatt jämfört med att exempelvis lösa ”cancerns gåta”? Något enkelt svar finns inte eftersom belöningen att lura systemet är så pass hög. Men just därför måste man göra det mindre lönsamt att fuska genom ett utökat personligt ansvar för de ansvariga i toppen på fuskande institutioner.
I medievärlden finns ju redan kravet på en ”ansvarig utgivare” för en tidning eller en utsändning. Liknade krav på storbankerna skulle göra att kortsiktiga vinster och överordnades villighet att se mellan fingrarna skulle minska. Det knepigaste blir att driva på en förändrad världsordning där länder väljer bort de industrialiserade formerna av skatteflykt.