Kunder, fackföreningar och flera mindre pensionsfonder har varit kritiska till styrelseordförande Björn Wahlroos planer att flytta bankens huvudkontor till Finland. Men protesterna är förgäves.
Många har frågat sig varför. En minst lika viktig fråga är hur en kontroversiell person, utan särskilt mycket pengar, lyckats ta kontroll över Nordens största bank.
Impopulär
För att förstå varför måste vi först påminnas om att det är inte många som i dag tycker om Nordea. Listan är lång. Det ser nästan ut som att bankens ägare och ledning länge jobbat hårt på impopulariteten.
Ryggraden i Nordea är de två spekulationsbankerna Gota och Nordbanken som gick omkull för snart 30 år sedan och som fick räddas med mångmiljardbelopp av staten.
Efter en rad sammanslagningar med danska, norska och finska banker bildades Nordea år 2000. Många av kunderna kom med från tidigare statliga PK-banken, kunder från hela Sverige, många från landsbygden där de använt PK-bankens samarbete med Posten för sin bankservice.
Bonusar, skattetrix och böter
Men ägarna (där staten länge var huvudägare) verkar inte haft huvudfokus på kundernas välbefinnande. Nedlagda kontor, ingen ränta på sparkontot och höga avgifter har bidragit till missnöjet.
Lägg till ledningsbonusar, inblandning i skatteupplägg i samarbete med advokatfirman Mossack Fonseca i Panama och rekordhöga böter från Finansinspektionen så förstår man att kunderna inte toktrycker på Nordeas Facebookgillaknapp.
Enligt Svenskt Kvalitetsindex är Nordeas privat- och företagskunder bankbranschens mest missnöjda.
Inte heller aktieägarna älskar banken. Sedan finska försäkringsbolaget Sampo och dess starke man Björn Wahlroos tog över banken för sju år sedan har aktiekursen gått betydligt sämre jämfört med de andra svenska storbankerna.
Jättebank
Trots all kritik är banken fortfarande störst i Norden. Börsvärdet är runt 400 miljarder konor. Antalet kunder över 10 miljoner och banken har över 30 000 anställda.
Hur i hela friden kunde en finlandssvensk, kontroversiell finansman, utan en jättestor påse pengar ta över kontrollen över banken? När Wahlroos talar om den är det lätt att få intrycket att det är hans bank. Så är det inte. Efter att svenska staten sålt ut sin andel är numera huvudägare den finska pensionsjätten Sampo. De äger en dryg femtedel av Nordea. Enligt aktieägarlistan äger Wahlroos få Nordeaaktier direkt.
Sampos ordförande är Björn Wahlroos. Men inte heller i det bolaget är Björn Wahlroos någon stor ägare. Han och hans barn äger cirka två procent av Sampo.
Hur fick Wahlroos makten?
Det betyder att Familjen Wahlroos äger en femtiondel av den femtedel av Nordea som Sampo äger. Man behöver inte ha doktorerat i matematik för att förstå att hans ekonomiska makt i Nordea inte är särskilt stor.
Hans innehav i Sampo är värt runt fem miljarder kronor. Visserligen mycket pengar, men peanuts i sammanhanget.
Trots det är han vald till styrelseordförande i banken. Och den som verkar bestämma. Hur gick det till, undrar säker en och annan.
Litet kapital – stor makt
Den korta versionen stavas pensioner. De senaste decennierna har allt mer av vårt pensionkapital via olika fonder investerats på börsen. Det betyder att de flesta listor över de största aktieägarna i de stora börsbolagen ser rätt torftigt lika ut.
En lång rad svenska och internationella pensionsfonder. Knappt en privatperson så långt man kan läsa. Alla pensionsmiljarder har trängt bort det privata kapitalet.
Fonderna är ofta anonyma och de röstar ofta på bolagsledningarnas förslag. Det har medfört att tjänstemän, vd:ar och enskilda investerare kan med relativt lite pengar kan ta över stora företag.
En av dem är Björn Wahlroos.