Runt sekelskiftet var ”landskampen” mellan svenska Ericsson och finländska Nokia som störst om världsherraväldet på mobilmarknaden. Kvartal för kvartal tävlades det i vem som sålt flest lurar. Nokia gick till slut segrande ur striden därför att kunderna helt enkel gillade deras lurar bättre eftersom de var enklare att använda. Ericssons genuint ingenjörsstyrda kultur, där användarvänlighet för vanliga människor stod lång ner på att-göra-listan, klarade inte av att göra tillräckligt attraktiva mobiler. Den högsta chefen för Ericssons lurar kallade Nokias lur nedlåtande för ”tvålkopp”.

”Tvålen slank ur näven”

Nu är både Nokias (numera Microsoft) och Ericssons lurar begravda för länge sen – ”tvålen slank ur näven” på bägge. Nokia klarade inte övergången när telefonerna blev små bärbara datorer. En mobilmarknad som numera domineras av amerikanska Apple och koreanska Samsung, där den sistnämnde säljer många mobiler men ändå har det tufft. En marknad alltså med nya aktörer men också nya offer. Ikväll skall Apple (som ett omen?) presentera sina mobiluppkopplade klockor.

Blev ingen räddning

Räddningen för Ericssons mobiler ansågs vara att gå ihop med konsumentorienterade japanska Sony.

Dock – Sonys framgångar på konsumentmarknaden vilade på gamla lagrar så det blev inte så framgångsrikt som det var tänkt och Ericsson gled ut ur delägandet. Det som ryker idag är stora delar av utvecklingsverksamheten som Sony ändå har behållit i Sverige. Men framtiden för det som blir kvar efter dagens ”slakt” vilar på en hal yta – precis som en tvål!