Vi är i Norra Kabul där redaktionen Kelid (Nyckel) ligger. En gång i veckan i tolv års tid har tidningen givits ut. Den skrivs uteslutande av kvinnor och ämnena lyfter oftast fram kvinnornas situation i landet. Jag möter en stolt redaktör som visar en tavla där tidningens allra första nummer hänger. Amina Mayar var med och grundade tidningen och hon berättar att utmaningarna har varit många under åren men aldrig har hennes kollegor och hon själv hotats så ofta som under det senaste året, till den grad att dom slutat åka till vissa områden.

– För några år sen åkte jag till ett område för att rapportera om ett gängmord på en kvinna, att åka tillbaka till samma område idag är helt omöjligt. Flera kvinnliga journalister har hittills dödats och morden är fortfarande olösta, säger Amina Mayar.

Våldet ökar dramatiskt

Våld och hot mot journalister i Afghanistan av statsanställda och säkerhetspersonal har ökat dramatiskt. Enligt Human Rights Watch ökade attackerna med nästan 70 % under 2014 jämfört med året innan. Enligt Rapporten har även den afghanska regeringen misslyckats med att granska och åtala gärningsmännen och skydda journalistisk frihet. Den grupp som är mest utsatta är de som jobbar utanför storstäderna och det ämne som kanske är allra känsligast att rapportera om är s.k. “land grabbing”. Amina har själv hotats ett flertal gånger då hon rapporterat om detta.

– Det handlar om de som under kriget med våld tog försvarslösa människors mark och hem. Det är inte bara oppositionella och talibaner utan människor som sitter på maktpositioner och genom hot vill de tysta oss journalister, berättar Amina.

”Var chockad”

Att vända sig direkt till polisen för att anmäla attacker är inte ett alternativ för de journalister som jag har har träffat i Afghanistan. Däremot vänder de sig till organisationer som NAI som hjälper och stöttar journalister på olika sätt. Nai's h styrelseordförande Abdul Mujeeb Khalvatgar tar dagligen emot samtal från journalister. Han menar att rättsväsendes förlamade beteende har förvärrat situationen och menar att Nils Horners död var ett tydligt exempel på detta.

– Jag blev uppring 10 minuter efter att Nils Horner hade skjutits och jag var chockad. Mitt på dagen och i ett av Kabuls säkraste kvarter, det fanns vakter knappt 100 meter från där Horner dödades. Men det som förvånar mig mer är att ingen har åtalats trots att det fanns bilder på mördarna och nu har ett år gått och fortfarande har ingenting hänt, säger Abdul Mujeeb Khalvatgar. 

Korrupt rättsprocess

Rättsväsendet har blivit en del av problemet menar Abdul, bara den som har pengar och kan muta tjänstemän får sitt fall prövat. Eftersom tjänstemännen själva är korrupta vill de inte hjälpa journalister i rädsla för att själva bli granskade. Med det som också hände i samband med Nils Hornes död enligt både Amina och Abdul är att rapporteringen kring valet fick ett annat fokus.

– Nils Horner kom bland annat hit för att rapportera om presidentvalet och han mördades efter bara två dagar. Det skickade ut ett skrämmande signal och många redaktioner bestämde för att inte skicka ner sina journalister och många tog hem sina reportrar tidigare än väntat, valet handlade mest om säkerhet och fusk. Trots att 150 människor dödades under valdagen gick det afghanska folket och röstade. Ingen rapporterade om deras mod, berättar Abdul Mujeeb Khalvatgar.

”Pennan vårt starkaste vapen”

Men både Amina och Abdul glads över att återigen se utländska journalister i Afghanistan och menar att de kommer fortsätta sitt arbete och göra det lättare för nästa generation journalister som kommer ta över.

– Jag använder min penna och min kollega använder sin mikrofon, det är vårt starkaste vapen för att hjälpa vårt folk, säger Amina.