Georgij Alburov: – Ja här är hans enorma datja utanför Moskva. Här är huvudbyggnaden, där Jakunin bor. Här är garaget med plats för 15 bilar. Här är gästhuset. Här är huset där betjänterna bor.
UG-Per Shapiro: – Betjänter?
Georgij Alburov: – Ja betjänter, städare, gräsklippare och kockar och så vidare. Här är 50 meters bassängen. Under marken på hela det här området finns det gångar mellan husen på är ungefär 1,5 km.
UG-Per Shapiro: – Varför har han underjordiska gångar?
Georgij Alburov: – För att det inte skall vara kallt att gå på vintern. Vi tror att det är badanläggning och bastu på 2000 kvm,
UG-Per Shapiro: – På 2000 kvadrat?
Georgij Alburov: – Ja, bastu- och badanläggning
UG-Per Shapiro: – Vad kostar det?
Georgij Alburov: – Det är värderat till mellan 70 till 100 miljoner dollar.
Man kan ju undra vad det här sommarhuset har med vinter-OS i Sotji att göra.
För Georgij Alburov är det helt klart. Han arbetar i oppositionspolitikern Aleksander Navalnijs antikorruptionskampanj. Det är de skickat upp killen som flyger över husen och fotograferar. Och Alburov har specialiserat sig på fritidshusets ägare: .
Som chef för RZD, det statliga järnvägsbolaget i Ryssland har Jakunin fått det största enskilda kontraktet av alla i samband med OS, en fem mil lång väg och järnväg upp till de olympiska skidanläggningarna. Hela projekt går på över . Och en del av de pengarna har hamnat i Sverige, i ett litet på Kungsholmen i Stockholm.
UG-Per Shapiro: – Vad får du för tankar och känslor som rysk medborgare när du ser den här bilden?
Georgij Alburov: – Förstår du, jag har hört enormt många berättelser från arbetare på RZD om deras arbetsförhållanden, hur de tvingas arbeta över, arbeta dubbelt så mycket som det anges i arbetslagstiftningen och hur de inte sover ut och hur de får uselt betalt och inte låter dem få semester och så vidare. När man har hört allt detta, och sen ser ett sådant här fritidshus, tillhörande chefen för RZD så känner man sig ursinnig. UG-Per Shapiro: – Och detta görs med Putins goda minne?
Georgij Alburov: – Givetvis. Han är Putins vän. Allt går genom Putin. Ingenting kan hända på RZD utan att han får reda på det. Om Jakunin i mer än tio år har varit chef för RZD och Putin låter honom vara det, så måste han vara nöjd med hans jobb.
Jakunin började sin karriär i Sankt Petersburg. Precis som president Putin. 1996 bildade de ett omtalat . Men Jakunin är inte ensam om att ha fått storkontrakt i samband med OS.
Mannen som Putin rufsar i håret heter Arkadij Rotenberg.
De lärde känna varandra redan i . Bröderna Rotenberg är bland Rysslands och de har fått byggorder på tillsammans inför OS. Och det finns fler.
För Georgij Alburov är det självklart att det flotta lantstället inte gått att betala med järnvägschefens vanliga lön och att det innebär att han kapar åt sig pengar på andra sätt, att han är korrumperad.
Men det vet inte vi. Och när vi tar Alburovs anklagelser mot Jakunin till järnvägsbolagets pressavdelning får vi inget svar. De vill inte kommentera.
Så vad skall man tro?
Att bevisa korruption är svårt eftersom det förstås inte sker öppet. Men hela OS i Sotji omvärvs av korruptionsanklagelser.
Vi vill försöka förstå hur den korruptionen skulle kunna se ut. Vi kommer inte kunna lägga hela pusslet, och det är inte säkert att alla bitar vi hittar passar in. Men vi hittar pusselbitar både i Ryssland och på oväntade ställen.
För den gamle schackvärldsmästaren och regimkritikern Garri Kasparov är det klart att det varit till skada att den Internationella olympiska kommittén gav OS till Ryssland:
Garri Kasparov: – Och jag tror att faktumet att Ryssland är en av de mer korrupta staterna I världen, faktiskt delvis är ett resultat av att olympiska spelen gick till Sotji, eftersom spelen har präglats av korruptionsfall som har överstigit ens den vildaste fantasi.
President Putin satsade hårt för att få Vinter-OS och han satsar hårt för att det skall bli en succé som visar vilken succé han är som Rysslands ledare. OS i Sotji blir de dyraste vinterspelen hittills i historien.
Ur Russia Today 2007:
Vladimir Putin: – Vårt nationella löfte är att valet av Sotji är det bästa valet. Vi garanterar att det olympiska anläggningsparken kommer vara färdigställd i tid och vi anslår runt 12 miljarder dollar för detta.
Dollarmiljarderna Putin utlovade den gången blir 80 miljarder i svenska pengar. Men nu beräknas det hela ha kostat en bra bit över 300 miljarder kronor. Det skulle räcka till den största delen av Finlands statsbudget.
Trots miljardrullningen har tiotusentals av dem som byggt alla anläggningarna i Sotji inte fått betalt. Det berättade vi i förra veckans reportage. Då besökte vi bland annat Tadzjikistan:
Ur Uppdrag granskning 29 januari:
Saidov Khabibulo: – I slutändan fick vi ingenting. Tomma händer. De jagade ut oss ur staden Sotji. Och det var det hela. Så kom vi tillbaka. Jag har två barn och familj, stora utgifter, vet inte vad jag ska göra. Det känns ändå förargligt. Vi arbetade, ansträngde oss, men fick inte betalt, tomma händer.
Runt den uppdukade lunchen finns två som fått lön på rätt sätt – men de jobbade inte med OS. Alla de andra sju har inte fått sina pengar:
Abdurakhmov Makhmarzuk: – I början var det väldigt bra. Vi fick 13000 rubler var i förskott efter första månaden, här har ni till era utgifter, sa de. Vi spenderade pengarna på våra utgifter. Sedan gick andra månaden. De sade pengarna kommer, pengarna kommer. Vi hade gjort klart första huset. Men inget resultat, de sa ”i morgon, i morgon”. Nästan fem månader gick förlorade, och biljetten dit kostar 10.000..
UG-Per Shapiro: – Hur påverkar det er?
Abdurakhmov Makhmarzuk: – Svårt, såklart det är svårt. Och så har vi vinter, och barnen blir sjuka får man låna pengar av någon.
Ja vi får ideligen höra om korruption och oegentligheter. Men vi under våra besök i Ryssland börjar vi också höra om ren organiserad brottslighet.
Ur Pervij kanal:
Speaker: – Gudfadern är död. Den kriminella världen är dekapiterad (förlorat sin ledare) och kungen av den ryska maffian är dödad av en prickskytt
Aslan Ysojan sköts ihjäl för ett år sen. Han kallades Farbror Hassan och ledde ett av Rysslands tyngsta kriminella nätverk.
Ur Pervij kanal:
Speaker: – ...Aslan Ysojan. Den här dagen åkte han in på gården tillsammans med livvakterna. Gick ut ur bilen och började gå mot dörren och då hördes skotten. Det första träffade gangsterledaren (auktoriteten..) och knuffade in honom genom dörren. Och sen sköt mördaren genom dörren och skadade en ung servitris.
Hassan hade sin bas i Krasnodarregionen där Sotji ligger. Som en av Rysslands främsta kriminalreportrar har Sergej Kanev skrivit mycket om Hassan. Kanev arbetar för den oberoende tidningen Novaja Gazeta.
Sergej Kanev: – På sin tid så slogs Farbror Hassan (Ded Hassan) om Krasnodarområdet med en annan maffiaboss, Rudik. De krigade och i dessa krig dog räknat på bägge sidor 200 personer.
Ded Hassan vann.
UG-Per Shapiro: – Är Rudik kvar?
Sergej Kanev: – Nej Rudik blev dödad, och även hans bror och alla hans närmaste.
För Sergej Kanev är det ingen tvekan om att kriminella grupper tog för sig när OS gick till Sotji. Inte minst genom den byggboom OS lett till inte bara för storbolagen utan även i Sotjiregionen:
Sergej Kanev: – Bygg är en korrupt bransch, det finns tusen sätt att fuska på. man kan höja kostnaden för en entreprenad något enormt, sätta ut sina egna firmor överallt, en firma som jobbar med sand, en annan med elektricitet, en annan kör ut vatten, och annat material, så får du ta pengarna i egen ficka.
Så gott som alla firmor som är där och bygger, de är från regionen Krasnodarsk. Och vem kontrollerar dem? Jag har tagit reda på att de som kontrollerar dem är Ded Hassans folk.
Vad Kanev menar är att Hassans nätverk förutom att ha direkt kontroll över en del byggbolag dessutom indirekt påverkar de flesta andra genom att avtvinga dem beskyddarpengar.
Sedan Sovjetunionen upplöstes upp har över femtio journalister mördats i Ryssland, men Sergej Kanev är inte rädd. Han är försiktig
Sergej Kanev: – Jag går alltid med den här väskan. Jag har en dold...
UG-Per Shapiro: – Här har han kameran.
UG-Björn Tunbäck: – För att skydda sig alltså?
UG-Per Shapiro: – Ja antagligen
Sergej Kanev: – Jag skriver oberoende och när jag skriver om högt uppsatta kriminella så är jag fullt medveten om att de har kopplingar till FSB och NVD (polis och säkerhetstjänst). Jag har skrivit mycket om det, och en gång så skickade Hassan en person till mig. Och den här personen bad mig att skriva en artikel till försvar för en högt uppsatt kriminell som hade arresterats i Ukraina. Jag sa nej. De ville betala, men jag sa nej.
Hassans nätverk kommer att dyka upp igen när vi arbetar vidare med Sotji-OS. Vi får höra talas om att han tack vare OS gjorde mycket lönsamma markaffärer, och kanske till och med påverkade så att Sotji alls fick de olympiska spelen.
Kriminalitet är en pusselbit vi hittar. Men det finns fler.
Statsvetaren Aleksander Sokolov har om den statliga OS-satsningen och han är också aktiv mot korruption. Han beskriver hur OS-pengar förskingras genom svårgenomträngliga ägarkonstruktioner till exempel med sk offshorebolag i skatteparadis.
Och enligt honom har jättesatsningen på OS blivit en kassako för kriminella nätverk, korrupta företag och tjänstemän, men inte av en slump:
Alexander Sokolov: – Ansvarslösheten ligger inbäddad i den ryska statliga ideologin. Det är inte bara en slump eller ett misstag att det knappt finns någon kontroll.
Korruption handlar om så mycket mer än mutor. Kontrakt som ges till kompisar. Luftaffärer eller uppblåsta fakturor mellan företag i samma grupp. Långa kedjor av underleverantörer där flera led tar sitt. Men naturligtvis är det svårt att säga hur mycket det är ren korruption som kan förklara de enorma kostnaderna för vinter-OS i Sotji.
Alexander Sokolov uppskattar att ungefär hälften av pengarna förskingrats och hamnat i olika fickor. Tidskriften Economist pekar åt samma håll.
I så fall skulle alltså kanske 150 miljarder ha fifflats undan i samband med OS.
Pressguide: – Mina damer och herrar, som ni kan se är vägen i det närmaste klar.
När vi är i Sotji följer vi med på en guidad pressrundtur. Och det går inte att ta miste på stoltheten när Alex från presstjänsten berättar om det mest kostsamma byggprojektet i samband med OS: vägen och järnvägen skidanläggningarna i bergen.
Ur informationsfilm från SK Most:
Speaker: – Sex par höghastighetståg varje timma och en fyrfilig motorväg gör det möjligt för 20 000 passagerare att resa från vinter till sommar och tillbaks igen.
Och i det här jättebygget finns alltså Sverige med på ett hörn. När det statliga ryska järnvägsbolaget fick kontraktet anlitade de bland annat byggkoncernen SK Most. På svenska betyder det ungefär Byggbolaget Bro.
Ur informationsfilm från SK Most:
Speaker: – Företaget Most grundades 1991 av specialister som arbetade med byggprojektet för järnvägslinjen Baikal-Amur.
Vi kunde prata om i stort sett vilket projekt som helst i Sotji. Eftersom vi kommer att hitta en svensk anknytning blir det extra intressant. De båda bakom SK Most heter Vladimir Kostylev och Evgenij Sur. De är idag bland Rysslands rika.
Ur informationsfilm från SK Most:
Speaker: – Företagsgrundarnas hängivelse till yrket och fläckfria anseende var ett språngbräde för snabb affärsutveckling och -tillväxt.
SK Most är en hel grupp av företag som bygger broar, tunnlar och vägar över hela Ryssland. Men gruppens uppbyggnad är svår att begripa.
Det är precis det som är meningen, får vi höra av både forskare och antikorruptionsaktivister.
Även här är Most bara ett exempel för hur det kan se ut i det ryska näringslivet. Och hur det ser ut vid andra byggen i det gigantiska ryska OS-projektet. Det lätt att gå vilse.
För har namn som är förvirrande lika: SK Most, UPTK SK Most, NPP SK Most, Most SK, eller dotterbolagen, Tonnelniy Otroyad Nr 18, Tonnelniy Otroyad nr 12-Bamtonnelstroy och Bamtonnelstroy-Hydrostroy – och sen en räcka bolag med likartade namn i andra länder.
Vem gör vad då egentligen? Och framför allt vart tar pengarna vägen?
Men det är när vi senare tittar på ägandet bakom Most som det verkligen visar sig bli intressant, och det är där Sverige kommer in. Och det verkar ge en annan pusselbit.
Pressguide: – Kära kollegor. Vi har fem anläggningar i bergsområdet: det kombinerade komplexet Laura för skidskytte och längdåkning.
Den där vägen och järnvägen till de olympiska slalombackarna är så dyr att bland andra forskaren Alexander Sokolov säger att priset är miljarder högre än det marknadsmässiga, och att summan tyder på att pengar hamnat i privata fickor.
Järnvägsbolaget för sin del tillbakavisar att bygget skulle vara osedvanligt dyrt. Och SK Most förklarar att det är de som är experter på vägbyggen medan kritikerna inte vet vad de pratar om.
Vi lämnar vägen och Most för en stund i vår jakt på nya pusselbitar. För om vi vill förstå hur korruptionen fungerar i praktiken måste vi prata med någon som varit med. Det har Valerij Morozov. Han har nämligen själv betalat mutor i mångmiljonklassen för ett projekt inför OS. Han beskriver hur en hög tjänsteman i Moskva krävde pengarna för att Morozovs företag skulle få genomföra ett bygge i Sotji. Men då Morozov sade ifrån.
Han skrev till Rysslands dåvarande president Medvedev om korruptionen inför OS. Efter det fick han problem på flera plan.
Det är därför träffas vi i London. Han har flytt från Ryssland.
Bland annat blev en av hans anställda, en lokal chef i Sotji uppsökt och misshandlad på kontoret:
Valerij Morozov: – Jag sa till honom att åka till sjukhuset. Dokumentera att han hade blivit slagen och gå till polisen för att lämna sin redogörelse och få utredningen påbörjad. När han gjort detta blev resultatet ingenting.
Men budskapet var egentligen riktad till Morozov själv säger han:
Valerij Morozov: – Då hade jag redan skrivit ett brev till president Medvedev. Och detta var budskapet till mig, att jag inte skulle skriva några brev till någon. Och att jag inte skulle skriva till någon och hålla tyst om vad som pågick i de olympiska projekten.
Det fanns många som hade intresse av att få stopp på alla utredningar. Så utbredd är korruptionen enligt Valerij Morozov. Han beskriver hur han som företagare i flera sammanhang klämts mellan olika korrupta myndigheter som inte sällan själva har intressen i byggbranschen. Det gäller till och med för myndigheter inom rättsväsendet.
Det märkte han när han drev en tvist mot en underleverantör:
Valerij Morozov: – När jag gick till rätten, samma domare, de sa “nej, du ska betala dessa bolag” och jag var sagd att inget kunde göras, eftersom de antingen kontrollerades… av några företag, av FSB, några företag med polisen, några företag med åklagarmyndigheten. Det var allt. Myndigheterna som du går till när du har problem, så det var så priset ökade.
Valerij Morozovs fall är känt och omskrivet i Ryssland.
Senare anklagas Morozov för att inte ha betalat skatt ordentligt och han fälls i domstol för förtal med sina mutanklagelser. Men som en rysk journalist vi pratar med uttrycker det; sådant får man räkna med om man försöker avslöja korruptionen i Ryssland
Morozov berättar om hur företag utsattes för otaliga razzior och han och hans fru fick också direkta hot. Så nu har han fått asyl i Storbritannien.
Ur informationsfilm från SK Most:
Speaker: – Omfattningen av arbetet längs rutten, en exempellös koncentration av byggande…
Så var det, det där med den svenska anknytningen till 50-miljardersprojektet: vägen o järnvägen till OS-backarna.
Ur informationsfilm från SK Most:
Speaker: – Hundratals fordon och lyftkranar och grävskopor användes…
Där visar sig byggkoncernen Most ha haft ett holdingbolag i Stockholm. På St Eriksgatan på Kungsholmen. Där ligger SKMG Holding aktiebolag. SKMG – SK Most Group. Men de har inga anställda och ingen verksamhet i Sverige. SKMG är i praktiken en brevlåda. Styrelseledamoten är inte heller svensk. Sverige är helt enkelt ett bra land för holdingbolag, säger styrelseledamoten islänning Bolli Héðinsson:
Bolli Héðinsson: – Sverige har en ganska positiv atmosfär för holdingbolag från hela världen så det var bara att utnyttja den möjligheten.
UG-Björn Tunbäck: – Du menar gällande skatter och regleringar?
Bolli Héðinsson: – Gällande skatter, ja.
Ett brevlådeföretag alltså. I Sverige Ett företag som under de senaste fyra åren lämnat över 700 miljoner kronor i aktieutdelning till sina ägare.
Toppåret var 2010 där omsättningen var över sex miljarder och utdelningen nästan en kvarts miljard. Men de senaste åtta åren har revisorn i SKMG lämnat det som kallas en oren revisionsberättelse. Han kan nämligen inte gå i god för siffrorna från dotterbolagen och kan därför inte heller göra det för SKMG:s siffror.
Så brukar man inte göra som revisor, inte år efter år:
Bolli Héðinsson: – Du hänvisar troligen till årsbokslut för börsnoterade företag. Men detta är såklart ett privat företag och jag tror att du kommer att finna att detta är ganska vanligt i privata företag.
Men det är ingen skillnad mellan privata företag eller börsbolag på den punkten enligt rekommendationerna från Föreningen för auktoriserade revisorer.
UG-Björn Tunbäck: – Och du ser inget problem
Bolli Héðinsson: – No, no I think it is not that uncommon, so we have been quite satisfied just with how this has been done.
Men det är inte Bolli Hedinsson som har den egentliga makten. Den ligger långt från Kungsholmen och Stockholm.
Årsredovisningar visar att SKMG Holding i sin tur genom åren ägts av bolag i Singapore, Österrike, Cypern och USA. Och då ser det plötsligt bekant ut.
För bakom de ägarbolagen finns de bland andra båda ingenjörerna som grundade SK Most, Evgeny Sur och Vladimir Kostylev.
Att titta på en företagsgrupp på det här sättet ger en skymt av en annan viktig pusselbit när vi försöker förstå hur pengar skulle kunna försvinna iväg.
Forskaren Alexander Sokolov säger att det typiskt att ryska företagsledare genom olika mellanled dyker upp som ägare även i utlandet bland annat i skatteparadis:
Alexander Sokolov: – Som regel har cheferna lite olika befattningar inom bolagen. Och när vi kollar redovisningar så har de kanske 0,01 procent i firmorna. Men i verkligenheten så har de genom dessa kedjor av offshorebolag, som de själva har skapat och styr, full kontroll.
De äger och det är de som tjänar på bolaget.
Men ännu mer i bakgrunden hittar vi ett välkänt skatteparadis. Ett av SKMGs tidigare ägarbolag ägdes i sin tur från Brittiska Jungfruöarna. Det hade vi inte kunnat ta reda på utan kunduppgifter och epost som läckt, och som ICIJ, ett internationellt nätverk för grävande journalister fått fram. I bolaget på Jungfruöarna finns både Evgenij Sur och Vladimir Kostylev med.
De har förstås rätt att starta bolag var de vill i världen. Men för antikorruptionsktivisten Georgij Alburov är det ett klassiskt ryskt sätt att för pengar ur landet:
Georgij Alburov: – Det är ett upplägg som gör det möjligt att för det första gömma vem som är ägaren, och i de flesta fall har vi att göra med offshoreupplägg som använder sig av firmor på Cypern, Panama och Jungfruöarna. Eftersom det här bolaget har intressen i Stockholm, Tyskland, Kanada, så kan man tillämpa lokala antikorruptionslagar och åtala dem även för sådant de gjort i Ryssland
Alburov kan förstås inte veta om det begås några brott bara genom att titta på hur Mostgruppen är organiserad. Och gruppens pressavdelning säger att de följer alla regler Styrelseledamoten i svenska SKMG säger tvärtom att det var just för att slippa sådana anklagelser de valde Stockholm:
Bolli Héðinsson: – Tja, en sak som vi diskuterade när vi valde Sverige är att det helt enkelt säger att vi inte har något att dölja. Eftersom Sverige är känt som ett rättvist samhälle där du, inte borde ha möjlighet att begå ett brott… när du för över, och betalar ut, pengar.
UG-Björn Tunbäck: – Men samtidigt så, jag menar…
Bolli Héðinsson: – Detta för att undvika de sorters tja, diskussioner som ofta uppstår kring ryska bolag.
Vinter-OS är president Putins hjärteprojekt.
Men vinterspel med arbetare som inte får betalt, exploderande kostnader, anklagelser om korruption, utpressning, dunkla företagskonstruktioner och ren brottslighet är knappast den bild han vill ha. Vi har presidenten för en kommentar, men fått ett artigt nej. Däremot förnekade han vid ett pressmöte för ett par veckor sedan att det skulle förekomma någon omfattande korruption i Sotji:
Ur pressträff med Putin från EBU:
Vladimir Putin: - Om någon har några konkreta uppgifter om korruption i samband med OS-projektet i Sotji, så ber vi er att ni ger oss objektiva uppgifter. Vi kommer att bli glada och tacksamma! Men än så länge har inget kommit med annat än prat.
För kriminalreportern Sergej Kanev är det däremot klart att OS har spätt på korruptionen och det borde Internationella Olympiska Kommittén förstått när de valde Sotji
Sergej Kanev: – Ja det tycker jag. Jag förstår inte varför. Men de läser tydligen inte ryska oppositionella tidningar, IOK:s medlemmar. Då hade de fått reda på massa intressanta saker. Men de ser ingenting. De flögs in, visades runt, åt lunch och flögs hem. Och det som har hänt, hur folk fördrevs från sina hem, hur banditerna sköt på varandra, det var mycket intressant som hände. Det är klart de inte känner till det.
När en OS-stad skall utses så undersöker förstås IOK alternativen. De rapporterna finns på deras hemsida. Inför valet av OS-stad nu rankade IOKs granskare både österrikiska Salzburg och sydkoreanska Peyongchang högre än Sotji.
Och här ger plötsligt Sergej Kanev oss ännu en bit till korruptionspusslet när han ger sin förklaring till att Sotji ändå vann omröstningen 2007:
Sergej Kanev: – Tack vare Gafur, vann Ryssland omröstningen. Tack vare Gafur som arbetade med de asiatiska länderna, så att de röstade för Ryssland...
Vem är då denne Gafur? Som kriminalreportern Sergej Kanev pratar om. Gafur Rakimov kommer från Uzbekistan – en av de gamla sovjetrepublikerna.
Men han är också i Asiatiska boxningsförbundet och i Asiens olympiska råd. Här är han tillsammans med den ryska olympiska kommitténs generalsekreterare på i nordöstra Ryssland 2012.
Amerikanska finansdepartementet: – Pressavdelningen.
UG-Per Shapiro: – Hallå, har jag kommit till finansdepartementets pressavdelning?
Amerikanska finansdepartementet: – Det har du, hur kan jag hjälpa till?
UG-Per Shapiro: – Ja…
Men Gafur är också utpekad som internationell knarkhandlare.
Bland annat av det amerikanska finansdepartementet. De införde sanktioner mot honom för två år sedan. På deras hemsida beskrivs Gafur som en av ledarna i Brödracirkeln, en tung organisation som styr över kriminella nätverk i stora delar av Asien. Och redan år 2000 nekade Australien honom inresa vid OS i Sydney.
UG-Per Shapiro: – Så han betalade någon?
Sergej Kanev: – Det är så klart. Det kan vi gissa oss till att han betalade någon. Och det finns en tjänsteman, som är nära Putin, Tiagatjov,
UG-Per Shapiro: – Tiagatjov?
Sergej Kanev: – Tiagatjov. Han var ordförande i den ryska olympiska kommittén, och han uttryckte publikt sitt tack till Gafur.
UG-Per Shapiro: – Hur kan man veta att han har betalat någon?
Sergej Kanev: – Det finns en intervju. Där kan man läsa hur Tiagatjov tackar Gafur. Han säger ordagrant: Jag tackar honom, Gafur för att tack vare hans arbete...
Leonid Tiagatjiv citerad i :
”Jag kan med fast övertygelse säga att utan rösterna till IOK från asiatiska länder hade Sotji fått svårt att räkna med seger, och att dessa röster lades på vår kandidat tack vare det målmedvetna arbetet av Gafur Rakhimov, representant för Uzbekistan, tillika vice-president för Asiens olympiska råd.”
Uttalandet var inget misstag. Tidningen Rossiskaja Gazeta är ett officiellt ryskt regeringsorgan. Och nu dyker gangsterledaren Fabror Hassan upp igen.
UG-Per Shapiro: – Säg mig, gjorde han det på order från Putin eller hade han listat ut det själv att det behövde göras?
Sergej Kanev: – Hur ska han själv lista ut det? Det fanns överenskommelser. Gafur övertalar de asiatiska länderna om att de ska rösta för Ryssland och i sin tur lovar man att de bolag som ”tillhör” Ded Hassan ska få jobba i Sotji.
IOKs val, var en god affär för Gafurs vän Hassan och hans kriminella nätverk – genom byggruschen, men också för att han tidigt köpte upp mark som i och med OS steg kraftigt i värde. Det har den landsflyktige byggdirektören Morozov beskrivit.
Ja Gafur beskrivs som tungt kriminell. Vi har sökt honom genom Asiens olympiska råd, men inte fått svar.
Vad säger då den ryska olympiska kommittén om att förknippas med en sådan man?
Inget hälsar presschefen via en kollega:
Svetlana Smirnova: – Maria Alexandrovna kommer inte att kommentera det här, det är absolut säkert. Hon har just nu massor av andra brådskande ärenden och eftersom det är Tiagatjov som har sagt det här, så måste han kommentera det han sagt. Vi har varken hört eller läst om detta.”
Och Tiagatjov själv är numera i kommittén, och han har inte tid med några frågor, säger hans assistent.
Så vi hittar en serie pusselbitar – uppgifter om tung kriminalitet, om korrumperade tjänstemän – till och med i rättsväsendet, svågerpolitik och otillbörligt gynnande, och företagsupplägg som pekas ut som grogrund för förskingring. Att dra gränsen mellan vad som bara ser misstänkt ut och vad som verkligen är omoraliskt eller brottsligt är svårt. Men så sker också korruption i det fördolda.
Var de största summorna hamnat är helt klart för regimkritikern Garri Kasparov:
Garri Kasparov: – Allt I Ryssland, varje större projekt – sponsrat av staten på något sätt är kontrollerat av Putins vänner så du kan kolla på Forbes lista och se att de flesta personer där är antingen Putins närmsta vänner eller personer knutna till hans innersta cirkel. Och det är så systemet har fungerat. Korruption i Ryssland är inte längre ett problem. Korruption är systemet.