I september i år, när den libyska diktatorn Muammar Kadaffi precis flytt från huvudstaden Tripoli, uppstod ett tillfälligt maktvakuum. Säkerhetstjänstens lokaler var utrymda – och de nya makthavarna hade ännu inte stängt dem.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch tog snabbt tillfället i akt och på bara några timmar lyckades deras medarbetare fotografera av en lång rad topphemliga dokument med mycket avslöjande uppgifter.

Svart på vitt fanns plötsligt information om samarbetet mellan den libyska säkerhetstjänsten och underrättelsetjänster i väst.

– Det som chockade oss mest var inte samarbetet. Det var att man samarbetar med en stat som använder tortyr – det är problemet. Det är väl dokumenterat hur Libyen använt elchocker, hur man slagit fångar med träkäppar och använt sexuellt våld, säger Fred Abrahams på Human Rights Watch i New York.

Libyen kom under åren efter 11 september in i värmen igen och började samarbeta med brittisk och amerikansk underrättelsetjänst i jakten på terrorister. Libyen ansågs kunna erbjuda viktig underrättelseinformation om militanta islamister.

– Som vi ser det har USA och Storbritannien varit delaktiga i de övergrepp som skett vid förhör, alltså tortyr. De skickade tillbaka libyer trots att de mycket väl visste vad som skulle hända med dem. De skickade till och med egna frågor och egna agenter, säger Fred Abrahams.

I dokumenten kan man också läsa om en libysk agent vid namn ”Joseph” som av MI6 satts att spionera på islamister i brittiska moskéer. Chef för Libyens säkerhetstjänst var vid den här tidpunkten Musa Kusa, som anklagas för att ha varit involverad i förhör och tortyr av oräkneliga misstänkta.

– Han är ansvarig för mördande, som Kadaffis högra hand i jakten på exillibyer. Både i och utanför Libyen, hävdar Adam Geweili, exil-libyer som idag söker asyl i Sverige.

Han har själv fasansfulla upplevelser i bagaget, efter att ha suttit fängslad i Libyen och blivit misshandlad av vakter.

– Under tortyren var mina fötter bundna. Jag hängde med huvudet ner. När jag pratade sparkade han på min arm. Armen vred sig ett helt varv och gick sönder, berättar Adam Geweili.

Och det är i samarbetet mellan just Musa Kusas organisation och MI6 som ”Swedish Security Service” – alltså det namn Säpo använder internationellt –  nämns. Britterna berättar om ett möte med den libyske agenten ”Joseph” där han beskriver den islamistiska miljön i Sverige.

Agenten ger ett tiotal namn på personer som anser stöder Jihad. De namnen hamnade, via MI6, hos den libyska säkerhetstjänsten.

– Mitt intryck är att det är britterna som har de ursprungliga kontakterna med honom, men ”Joseph” finns samtidigt i Sverige, åtminstone en del av sin tid, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys när han får ta del av dokumenten.

Kort sagt, det man kan läsa här i är att MI6 inleder samarbete med en agent som då bor i Sverige som ger dem information om svenska muslimer och som de skickar ner till Libyen. Där kan det vara olovlig underrättelseverksamhet?

–  Det kan det absolut vara. Man kan inte säga att det var det. Det skulle ha utretts i vederbörlig ordning. Och omständigheterna måste klarläggas. Men det skulle kunna vara det, säger Wilhelm Agrell.

I dokumenten berättar MI6 om det engelsk-libyska projektet och svenskarna är intresserade av att samarbeta – förklarar MI6 – det ska bara diskuteras högre upp i organisationen först.

Svenskarna och britterna planerar också, enligt dokumenten från Human Rights Watch, ett gemensamt möte med ”Joseph” där man ska diskutera hur man ska gå vidare.

Av dokumenten framgår dessutom att den libyske spionchefen Musa Kusa planerar att besöka Sverige och den svenska underrättelsetjänsten.

– Om Herr Underrättelsechefen i egen hög person besvärar sig med att besöka Stockholm – det gör han säkert inte bara för att äta smörgåsbord utan för att avhandla saker av gemensamt intresse – så är det ju av en annan dignitet och förmodligen också annan omfattning. Och det leder självklart till frågor, vad har libyerna fått och har detta samarbete haft ytterligare inslag av information som gått från Sverige via britterna till Libyen? säger Wilhelm Agrell.

På svenska Säpo vill man inte kommentera uppgifterna. Fred Abrahams på Human Rights Watch hoppas trots det att uppgifterna ska leda vidare.

– Jag hoppas det kan sporra bland annat forskare och media att utreda vad som hänt, säger han.