Karin Lönnheden, policy- och strategichef på Säpo, vill inte svara konkret på några frågor om de uppgifter som läckt ut från arkiven i Tripoli.
– Vi är tyvärr förhindrade att svara på detaljer, säger hon.
Hon hänvisar till sekretess, men också att andra underrättelsetjänster skulle kunna förlora förtroendet för Säpo – och att detaljer skulle kunna utsätta enskilda för fara.
Någon principiell inställning om att inte samarbeta med länder som Libyen finns däremot inte.
– Det är regeringen som godkänner varje enskilt land. Och det man kan säga generellt sett är att det inte finns någon principiell inställning som gör att enskilda länder, som inte har samma inställning till mänskliga rättigheter som Sverige har, automatiskt är uteslutna ur det internationella samarbetet, säger Karin Lönnheden.
Är det värt priset att samarbeta med en diktatur?
– Om vi kan misstänka att informationen kommer att användas i tortyr – gör vi inte det.
Har ni aldrig lämnat ut information till Libyen då till exempel?
– Jag kan inte svara på exakt vilken information vi lämnar till exakt vilka tjänster.
I dokumenten framgåratt brittiska MI6 lämnat över namn på svenska muslimer till sina libyska samarbetspartners.
Om jag säger så här, att jag har på papper att elva muslimer i Sverige fanns i underrättelsetjänstens kontor i Tripoli i Libyen. Hur reagerar du på det?
– Det jag kan säga att den här balansen – det här dilemmat – å ena sidan internationell kontraterrorism, att vi ska lösa vårt uppdrag – å andra sidan mänskliga rättigheter – grundläggande rättssäkerhetsprinciper, det är en ständigt närvarande utmaning, ett ständigt dilemma.
Spionchefen Musa Kusa, han planerade att resa till Sverige 2004. Kom han hit då och träffade er?
– Jag kan inte kommentera några detaljer om specifika besök eller specifika länder, säger Karin Lönnheden.
Adem Geweili, exillibyer som idag söker asyl i Sverige – och som utsatts för tortyr i sitt gamla hemland, är inte nöjd med svaren.
– Nej, det räcker inte. För att i den nya väg Libyen nu tar måste vi ta vara på dem som förlorade en massa år i fängelse och ge dem upprättelse. Och alla de som dömdes till döden utan rättegång i världens största diktatur nummer ett Muammar Kadaffis Libyen.