Elever:

Jag fick C i slöjd, oh my god! 

Jag fick C i religion! 

Jag hade ju A i vintras. Ja, jag vet!

Jag har E i NO tror jag.

Alla elever vill ha så bra betyg som möjligt. Vissa av dem tjatar på sina lärare. Men det är inte bara eleverna som pressar lärare att höja betygen. Lärarna säger att pressen också kommer uppifrån. Och att det får allvarliga konsekvenser.

Det här är David Nilsson. Han var tidigare historielärare här på den kommunala gymnasieskolan S:t Petri i Malmö. Han är en av flera lärare som ska berätta för oss om pressen uppifrån. Ett par dagar efter studenten 2014 blir David kallad till ett möte med skolledningen.  

David Nilsson, gymnasielärare: Jag går dit och har ingen aning om vad det ska handla om. Jag kunde aldrig drömma om att det som lades fram på mötet där att det var det som skulle ske.  

David har underkänt 29 procent av eleverna. 51 av 177 har fått F i slutbetyg. Och det här tycker skolledningen är orimligt, med tanke på vilka betyg samma elever har i andra ämnen.

David Nilsson: Skolledningen slår fast att jag har brutit mot läroplanen och jag har satt för många F. Och att man ska anmäla mig till lärarnas ansvarsnämnd, och man överväger en skriftlig varning och arbetsrättsliga repressalier.

Det finns fortfarande möjlighet att ändra betygen som David satt. Så han blir uppmanad att se över dem igen. Om det saknas underlag så ska han samla in det.

När David senare i ett mejl frågar hur det ska gå till så vill rektorerna träffa honom igen. Och det som de gör nu tycker David är helt fel. För vid det här mötet så får han veta att han ska bedöma eleverna på ett för honom helt nytt sätt. Det handlar nu om alla elever, inte bara de som fått underkänt. 

David Nilsson: Det blev ganska snabbt uppenbart att bedöma på det sättet som rektorerna sa, då sjönk ju tröskeln rejält. Då var det många elever som ganska snabbt kom upp väldigt högt på betygsskalan.

Det är läraren och inte rektorn som ska avgöra betygen.

Cecilia Sandberg, enhetschef Skolverket: Rektorn kan inte kräva att läraren gör om sin betygssättning. Och det är också läraren som sitter på bedömningsunderlaget och har hela bilden. Sen har rektorn ett ansvar att se till att betyg sätts enligt de bestämmelser som finns. Rektorn kan behöva ta det här ansvaret, diskutera med läraren på vilka grunder läraren sätter betygen och om man följer de bestämmelser som finns. Men det är ändå läraren som sätter betyget.

Det är ofta ord mot ord när det gäller vem som har sagt vad. Lärare vittnar om en press att sätta oskäligt höga betyg, men rektorerna förnekar att de pressar. Men i Davids fall kan vi faktiskt lyssna på vad rektorerna sa, när de ville att han skulle se över sina betyg. För när rektorerna ville träffa David igen så blev han misstänksam. Och han spelade in mötet i smyg.

INSPELNINGEN:

Hej hej.

Jag kommer att ta med mig inspelningen till en expert på betygssättning. Och David är inte den enda som vi träffar som har en dold ljudinspelning.

För att förstå varför det är viktigt med bra betyg i dagens skolsverige så träffar jag Larissa Mickwitz. Hon forskar i pedagogik och hon berättar att betygen fick en ny roll när eleverna fick välja skola.

Larissa Mickwitz, doktor pedagogik: Under 90-talet så började en avreglering av svenska skolan med kommunaliseringen, valfrihetsreformen och sen också en ny läroplan och ett nytt betygssystem – samtidigt 1994. Här så uttrycks då, kring decentraliseringen, att betyg är ett verktyg att utvärdera skolkvalitet eftersom staten så att säga träder tillbaka, och man låter kommunerna få ett större ansvar för utformningen av skolan. Som genom betygen, vi kan ju se här då vad för betygsgenomsnitt varje skola får. Då kan vi se hur bra de har lyckats då med sitt kunskapsuppdrag.

Reporter: Så betyget blev ett mått på hur bra skolan är kan man säga?

Larissa Mickwitz: Just det. Betygen övergår då från att vara ett mått på allena elevens kunskapsnivå, till att också vara ett mått på skolans kvalitet. Men också lärarens kvalitet. Hur väl har läraren lyckats med sitt läraruppdrag? Hur väl har läraren lyckats med att få eleverna att lära sig? Det kan man mäta utifrån vilka betyg som eleverna har fått.  

Dagens betygssystem är kunskapsbaserat. För varje kurs finns det specificerat i läroplanen vad eleven ska kunna för att få betyg mellan A och F, där A är högst och F är icke godkänt.  När elever ska söka till en skola så räknas betygen om till ett meritvärde.

I sin forskning har Larissa intervjuat högstadielärare som tycker att man fokuserar för mycket på betyg och för lite på kunskap.

Larissa Mickwitz: Betyg har väldigt stort fokus och att det hela tiden handlar om hur man ska höja betygen. Vi vill höja betygen för att vi vill locka till oss så bra elever som möjligt. Så motiverade elever som möjligt. Eller överhuvudtaget locka till oss elever. I dag är det ju så i realiteten, har man för få elever kan man behöva avskeda lärare. I värsta fall så stängs skolor ner till och med för att man har för få elever som söker.

Vi träffar Ingemar Aourell och några av hans tidigare elever i Nacka. Ingemar gick i pension förra våren efter 25 år som lärare.

Olof Grenfors, f d elev Nacka gymnasium: En skola blir åtråvärd om den har höga utgångsbetyg på sina elever.  

William Lundström, f d elev Nacka gymnasium: Det är inte mycket snack om att lära sig, det är mer snack om betyg och prestation. 

Ingemar Aourell, pensionerad lärare: Tidigare på 80-talet när jag började ända fram till kommunaliseringen, så tror jag inte att man kände av någonting ifrån skolledningen. Att man skulle sätta det och det betyget. Utan man hade ett förtroende och man skötte sin lärargärning så gott det gick. Och man hade acceptans hos rektorerna så att det liksom behövdes aldrig.

Reporter: Man kände stöd?

Ingemar Aourell: Ja, man kände stöd, vilket inte är fallet nu för tiden. Nu känner man en ständig press på att någonting ska höjas lite grann för att, och så vidare. Det är lite subtilt allt det där. Men om man tar sig en funderare så är det nog så, att man vill att elever med höga betyg, det vill vi ha. De kommer med en påse pengar och den vill man för allt smör i Småland inte bli av med. Och då lyssnar man väldigt mycket på kunden, på föräldrarna, och som jag upplever det i många fall, misstror läraren. Och det skapar problem. Uppenbara problem.

Ingemar vittnar alltså också om en press uppifrån, att höja betygen.  

David spelade in när rektorerna sa till honom att se över betygssättningen.

Men vad var det som rektorerna förespråkade? Och var det korrekt?

Jag tar med mig inspelningen till Per Måhl som skrivit böcker om betygssättning och varit sakkunnig i statliga utredningar när det gäller betyg och bedömningar. På inspelningen hörs huvudrektorn, den biträdande rektorn och David själv.

INSPELNING:  

Eva Daun, rektor S:t Petri: Vi tar den första förmågan då att använda historiska begrepp.

David Nilsson: Ja

Eva Daun: Om den har visat att historiska begrepp, att den ligger på A-nivå. Och den på ett annat prov visar att den ligger på C-nivå, då är det ju A-nivå, för då har den varit däruppe en gång och visat. Då är det det som gäller, så det är inte något konstigt snitt, eller att det blir C. Utan har den visat att den besitter en förmåga att använda historiska begrepp vid ett enda tillfälle på A-nivå. Och du vet att eleven inte har fuskat eller så, då har den rätt att få bedömningen A på just den förmågan. Det är inte något snitt vi talar om.

David Nilsson: Nej, nej, nej.

Eva Daun: Det räcker att den har visat att, check.

David Nilsson, lärare: Jag gör en helhetsbedömning då tänker jag.

Eva Daun Jag vet inte om vi förstår varann.

David Nilsson: Jo det tror jag nog. Jag förstår vad du menar.

Rita Winberg, biträdande rektor: Vad menar du med helhetsbedömning?

David Nilsson: Jag tittar ju på vad har eleven gjort under kursens gång. Jag kollar utifrån de här förmågorna och kunskapskraven då och så tittar jag ju att, vad får jag för bild av elevens kunskaper och då har jag de här uppgifterna som grund.

Eva Daun: Du ska inte….

Rita Winberg: Vad då bild och uppgifter?

David Nilsson: De uppgifter som jag delar ut, det kan vara prov och det kan vara inlämningar, det kan vara muntliga grejer.  

Rita Winberg: Vad är det du tittar på där?

David Nilsson: Jo men då har jag ju kriterierna. Jag kopplar till kunskaps...  

Rita Winberg: Så det är förmågorna du bedömer, du checkar av vid det här provet så uppnådde de den här förmågan den här förmågan på de nivåerna.

David Nilsson: Ja, kopplat till vad eleven har gjort, absolut.

Eva Daun: Jag vet inte hur jag ska förklarar det här för att du ska förstå. Vi säger såhär att Patrik Sjöberg han var världsmästare i höjdhopp. Då tittar man ju inte på alla sämre hopp. Man tittar ju bara på hans högsta hopp, 2 40 eller vad det nu var han hoppade. Är du med?

Per Måhl lyssnar på hela samtalet med rektorerna, som är ungefär en halvtimme långt.

Reporter: Har du hoppat över 2,42 så har du liksom klarat den nivån, kan man inte tänka så?  

Per Måhl, betygsexpert: Nej, det kan man inte. Även om vi skulle gå till det som heter förmågor. Betyg sätts vid avslutad kurs som det heter. Det betyder att det ska vara bestående kunskaper och förmågor. En elev kan inte säga såhär att jag skrev en väldigt bra text till dig på franska för tre månader sen så jag tänker inte skriva nån mer text till dig på franska. En lärare kommer alltid kunna säga att jag vill att om du ska få en topplacering i skrivförmåga på franska A-nivå, så måste du fortfarande vara beredd att visa det. Det där med att man har en viss förmåga, det är inte detsamma som att man behåller den.

Jag låter även Skolverket ta del av det som rektorerna säger på den dolda inspelningen.

Reporter: Räcker det att en elev har visat en förmåga på en viss nivå vid ett tillfälle för att få ett betyg på den nivån?  

Cecilia Sandberg: Det kan man egentligen inte säga. Att det räcker. Det är viktigt att säga att det är läraren som gör den här bedömningen och det är egentligen bara läraren som kan uttala sig om hur många gånger måste en elev visa en kunskap på en viss nivå för att läraren ska kunna göra en bedömning att eleven faktiskt får det betyget. Det är väldigt mycket en fråga som läraren måste avgöra. Men man kan ändå inte säga att det räcker att man har visat en förmåga en gång.

En av de rektorer som hörs på Davids inspelning från mötet där de uppmanar honom att se över sin betygssättning, är Eva Daun.

INSPELNING:

Eva Daun: Det är liksom den högsta höjden som gäller. Och det är inte något lokalt påhitt. David Nilsson: Nej, nej, nej.

Eva Daun: Det är inte nånting att vi ska driva upp betygen. Utan det här är, det här är du satt att göra.

Eva Daun, rektor S:t Petri skola: Det var en del i en längre betygsdiskussion.  

Reporter: Ja, Men jag har pratat med tre olika experter som säger att det är fel.

Eva Daun: Vilket är fel?

Reporter: Det stämmer inte att man kan visa en förmåga på en viss nivå en gång för att få ha rätt till det betyget på den förmågan.

Eva Daun: Det beror på vad som står i kunskapskraven. Kunskapskraven det ser olika ut för olika ämnen.  

Reporter: Ja, men just nu pratar vi om historia. För jag har bett dem att titta på precis det ni säger. De menar att så här gör man inte. Det är fel sätt att bedöma. Så att ni uppmanar en lärare att bedöma på ett sätt som experterna säger är fel.  

Eva Daun: Vi säger också flera gånger prata med ämnesansvarig som är expert. Vi säger också att ”Vi är inte experter på det här. Prata med ämnesansvarig.”

Reporter: Bad ni David motivera de betyg han hade satt?

Eva Daun: Det var inte intressant. Han hade inte satt, han hade inte examinerat eleverna på alla delar.

Reporter: Hur vet ni det om ni inte begär att får se hans underlag?

Eva Daun: Det var det eleverna som sade.

Reporter: Men hur vet ni att det fattas delar om ni inte har tittat på hans underlag?

Eva Daun: Därför vi tagit del av mejlväxling med elever. Där vi ser att de försöker lämna in, han tar inte emot det. De försöker ställa frågor vad är det jag ska göra, vad är det jag ska lämna in. Och de får inga svar.  

Eva Daun hänvisar till flera mail och telefonsamtal från elever som var förvånade och chockade över att de hade fått F. Och de hade heller inte fått svar på mail till David. Hon menar att David brustit i sin skyldighet att informera eleverna fortlöpande om hur de ligger till.

Jag har pratat med fyra av Davids elever. Vissa av dem beskriver honom som hård och nitisk, och två av dem tycker att han var otydlig med vad som krävdes av dem för att nå ett visst betyg.

Reporter: Vad säger du om kritiken om att eleven inte visste om att de skulle få ett F och inte visste hur de låg till.  

David Nilsson: Ja, alltså, hur skall man bevisa det? Jag hade ju samtal med alla elever och förde anteckningar omkring det. Om de hävdar att de inte förstod den då, nej hur skulle jag kunna… det blir ju lite grand ord mot … hur skall man försäkra sig om att nån har förstått?

Våren 2014 skriver David till slut under betygen. Majoriteten av alla hans 177 elever får högre betyg, en del av dem höjs tre eller fyra betygssteg.  Istället för 51 elever som får F så blir siffran nu åtta.

David Nilsson: Jag visste ju att det var Jag var ju säker på min sak. Hur man skulle bedöma. Samtidigt så kunde jag inte i det läget som jag var vägra att utföra den uppgiften. För att i slutändan är det rektorerna som är mina chefer. De är de som styr min anställning.

Reporter: Du vill inte bedöma om men du kände dig tvungen?

David Nilsson: Jaja jag var beordrad. Och det är grund då för uppsägning om man arbetsvägrar.

När David ändrat betygen, skickar han ett mail till rektorerna där han skriver att han känner sig bekväm i sin betygssättning. Efter det tror David att konflikten är överspelad.

Skolinspektionens enkät visar att S:t Petri får högt betyg av personalen. Vi får också ett brev där de allra flesta lärare på skolan uppger att de känner stöd från ledningen vid betygssättning. Men det finns de som inte håller med.

Zaid Lundberg, lärare S:t Petri 2012-2016: Om man sätter för låga betyg så blir man ifrågasatt. Om man sätter för höga betyg, så blir man inte ifrågasatt. Då får man ingen reprimand, man blir inte nedkallad. Det har ju aldrig kommit en elev till mig som har sagt ”varför satte du ett A på mig”. Ingen förälder som ringer och ifrågasätter när man sätter ett A.

Ledningen ifrågasätter inte varför det är ett visst antal A. Utan det är alltid lägre än A som är problematiken.

David Persson, lärare S:t Petri 1999-2013: Ja, jag tycker under den tid jag har varit i skolvärlden så har det gått från kunskap till kundskap. Föräldrar och elever förväntar sig att skolan är som en restaurang. De kommer in och beställer en medium rare. Om de då får en well done så klagar man.

Och de beställer ett A i betyg och så får de ett B. Så klagar de. Du har gjort fel. Du har gett oss ett B istället för ett A. Och det kundtänkandet, det restaurangtänket har nästlat sig in i folks medvetande och psykologi.

Reporter: Vad tänker du om det?  

David Persson: Givetvis är det ju upprörande och det är ju kontraproduktivt sett i ett större kunskapsperspektiv också i hela landet. Och det är orättvist och det drabbar alla i längden skulle jag nog säga.  

Daniel Lindqvist, lärare S:t Petri 2013-2014: Det kändes ganska ofta som att det var rektorerna och eleverna mot lärarna. Jag såg nog ganska snart vartåt det barkade och rättade till betygen innan eftersom jag inte orkade offra en sommar på den här skolan. Så att jag löste problemet genom att sätta lite högre betyg och ta mig därifrån.

Reporter: För vad hade hänt om du hade satt de betyg du ville?

Daniel Lindqvist: Alltså jag hade inte orkat med att ha 32 elever typ stående i korridoren utanför mitt arbetsrum. Rent så psykiskt. Jag hade inte klarat det ta den diskussionen med 32. Jag var helt överhopad med arbete. Och har jag då inte stöd från skolledningen i de betyg jag har satt så är det ju kört. Där jag är nu har jag fullt stöd från min rektor oavsett om jag sätter ett F eller sätter ett A i betyg. Och det är min professionalitet som styr.

Reporter: En lärare berättar att han satte högre betyg än vad han egentligen ville på St: Petri för han orkade inte bli ifrågasatt.  

Eva Daun: Det här är inte heller någonting jag känner till. Då har han begått ett tjänstefel om han inte följt betygskriterierna. Att lärare känner sig pressade av oss det känns djupt felaktigt. Jag förstår att det är pressande att sätta betyg. Det är en myndighetsutövning. Som påverkar en människas liv. Men vi pressar inte lärarna.

Från flera håll i landet hör vi lärare berätta att de pressas att sätta betyg som inte motsvarar elevernas kunskaper och rektorer som förnekar att de skulle pressa.

För att få en mer heltäckande bild så tar vi hjälp av Lärarnas riksförbund och skickar ut en enkät till 1500 av deras medlemmar. På första frågan svarar 682 lärare.

Det visar sig att 32 procent (218 av 682) av dem har upplevt att rektor eller huvudman försökt påverka deras betygssättning. Och i de allra flesta fall har det handlat om att höja betygen.

I 36 procent (79 av 218) av fallen ledde påtryckningen också till ändrade betyg.

GRAFIK:

”För att eleven skulle komma in på önskat gymnasieval blev jag ombedd att sätta godkänt betyg. Detta skulle vara för elevens bästa rent socialt.”

”Rektorn tyckte jag borde höjt betyget för en elev, men jag höll emot. Vid nästa lönesamtal fick jag betydligt lägre lönepåslag än mina kollegor och fick höra att jag sitter löst.”  

”Eleven gick till rektor som påpekade för mig att det inte var några problem att höja betyget i efterhand, det vill säga ett år efter att betyget satts. Rektor frågade inte ens efter betygsunderlag eller om det var ett rättvisande betyg.”

”Budskapet på medarbetarsamtalen är alltid att om man sätter höga betyg och godkänner alla elever, så höjs lönen.”

Cecilia Sandberg, enhetschef Skolverket:

Det är väldigt olyckligt om lärare känner sig pressade att sätta höga betyg på oriktiga grunder.  Det är ju så att läraren ansvarar för betygssättningen och det här med likvärdighet och rättvisa när det handlar om betygssättning är jätteviktiga frågor. Om lärare då känner sig pressade att sätta höga betyg på felaktiga grunder så riskerar det ju faktiskt att urholka hela förtroendet för vårt betygssystem.  

Det ska snart visa sig att det inte bara handlar om påtryckningar. Ibland går rektorerna till och med längre än så, och bryter mot skollagen.   

Det första exemplet hittar vi på den kommunala gymnasieskolan Polhemskolan i Lund.  Här fick en av lärarna av en slump reda på att biträdande rektorn varit inne och höjt ett betyg hon just satt.

Sofia, gymnasielärare: Så jag blev väldigt chockad. Jag tänkte först att det här kan inte vara sant. Sen tänkte jag det här får inte vara sant. För det här får inte ske. Inte på en av Sveriges största skolor.  Så här får man inte bete sig. Så jag stapplade ur rummet och bara står rakt upp och ner i korridoren då kommer en annan kollega fram och frågar vad är det som har hänt. Så jag säger okej, och går tillbaka till mitt rum och kollar i mina anteckningar och kollar vad som står i Procapita som vårt betygssystem. Och mycket riktigt har då den här elevens betyg blivit ändrat från ett F satt av mig till ett E.

Vi försöker få en intervju med den biträdande rektorn som ändrade betyget, men hon hänvisar till huvudrektorn.  

Torbjörn Hanö, rektor Polhemskolan: Hon har ett stort, varmt hjärta som klappar för eleverna och så sa hon att en elev har drabbats särskilt hårt när vi hade bytt vikarie i en kurs. Och hon vill skriva ett E i betyg. Och jag, dum som jag är, tänkte med hjärtat och sa ja. Och det gick hon och talade om för administratören att hon skulle skriva in ett E, istället för det F som läraren tänkte sätta. Och som var det korrekta betyget.

Reporter: Så det handlade egentligen inte om att ni tyckte att eleven hade kunskaperna utan ni tyckte helt enkelt synd om eleven.

Torbjörn Hanö: Ja. Och vi gjorde så klart fel båda två, så får vi inte göra.

Reporter: Du sa ni tänkte med hjärtat ska man verkligen tänka med hjärtat när man sätter betyg?

Torbjörn Hanö: Nej, det ska man inte. Man ska inte. Jag tänker att man ska tänka med hjärtat, men man måste följa skollagen.

Sofia: Jag gillar inte ordet kränkande. Det är så sönderanvänt. Men det är nästan så jag känner mig. De har så lite tillit till mig att det inte ens kan berätta för mig vad de har gjort. Vad hade hänt om inte jag hade kommit tillbaka. Då hade den här eleven fått ett E och jag hade inte haft en aning om det. Och mitt namn hade stått på betygskatalogen. Det var många som var väldigt, väldigt upprörda och kände att måste vi kolla våra betyg nu. Hur långt bakåt ska vi gå för att kolla. 

Enligt Torbjörn Hanö har skolan nu ändrat sina rutiner så att detta inte ska kunna hända igen.

(Sofia anmälde rektorn till Skolinspektionen. Läs anmälan här).

I Göteborg hittar vi ytterligare ett fall där rektorn brutit mot skollagen. Och den här gången stötte läraren på motstånd från rektorn. 

Våren 2015 skulle Lisa hjälpa en kollega med betygen för niondeklassarna på friskolan Vittra Kronhusparken. Precis som Sofia upptäcker hon senare att betygen blivit ändrade. Tre betyg har höjts från F till E.

Lisa, lärare: Så frågade jag min kollega om det var han som hade gjort det och han blev jättechockad och sa nej, det är absolut inte jag. Men det syns ju vem det är som hade ändrat. Och det var rektorns initialer, att det hade ändrats.  

Reporter: Ni såg att rektorn hade signerat det på något sätt?  

Lisa: Ja, precis. Det syns ju vem det är som har ändrat, och när det ändrades.

Reporter: Vad gjorde du då?  

Lisa: Nej, men jag frågade rektorn varför han hade ändrat eller om det var eventuellt ett fel, det var det jag trodde först att det hade blivit fel. Då fick jag som svar att nej men vi måste höja meritvärdet.

Enligt Lisa ska alltså rektorn ha velat höja skolans meritvärde, eller betygssnitt. Lisa kontaktar facket och de har sedan ett möte med rektorn, en specialpedagog och verksamhetschefen. Men ledningen vill bara diskutera ETT av betygen.  

Lisa: Mötet var, det var obehagligt. Det var ett jätteobehagligt möte. Det kändes ju som att de vill övertala mig om att de skulle ha det där E:et då som han hade satt. Vi satt där i nästan en och halv timme och diskuterade fram och tillbaka om vem som hade rätt i detta och vem som inte hade rätt i det.

Reporter: Fick de här eleverna ett F eller ett E?  

Lisa: De fick ett E.  

Reporter: De fick godkänt?  

Lisa: Ja, de fick ett E. Precis.  

Reporter: Vad tänker du om det?  

Lisa: Jag tycker det är tråkigt, jag tycker synd om dem. Jag tycker att det, jag vet att de hade fått bättre hjälp om de hade fått ett F.  

PÅ TELEFON:

Niclas Jönsson, tidigare rektor Vittra Kronhusparken: Vi har gjort ett misstag där, det blev ett Skolinspektionsärende och vi har rättat till det. Så att det känns liksom lugnt så.

Enligt Niclas Jönsson har han aldrig sagt något om att höja skolans meritvärde till Lisa.

Niclas Jönsson: Nej, det är helt fel, det är taget ur luften. Det är jättekonstigt. Att liksom göra det på den vändan.

Reporter: Vad sa du då?

Niclas Jönsson: Nämen. Jag kommer inte ihåg vad jag sa vid det tillfället men det tycker jag faktiskt är förtal det hon säger där. Den håller jag inte riktigt.

Reporter: Vad var anledningen till att du höjde dem till godkänt?

Niclas Jönsson: Vi hade ju gjort fel helt enkelt och inte betygsvarnat dem. Och gymnasieantagningen handlade det om, helt enkelt, att de skulle klara gymnasieantagningen.  

Reporter: Vad sa du, ni hade inte betygsvarnat dem?  

Niclas Jönsson: Precis.

Reporter: F-varnat menar du?

Niclas Jönsson: Ja, precis. Då kom det som en chock för dem i slutändan.  

Att F-varna handlar om att informera eleven, föräldrar och rektor om att eleven riskerar ett F. Men läraren SKA sätta ett F om eleven inte når upp till kunskapskraven, oavsett om eleven F-varnats eller inte.

Reporter: Man måste informera eleverna hur man ligger till och vad som förväntas av dem. Men hur är det med F-varningar? Är det något man måste göra som lärare?   

Per Måhl: Nej, egentligen är det så här att F-varningar har funnits i Sverige sen sent 90-tal på gymnasieskolan. Och det har växt fram som en praxis. Det finns inga direkta föreskrifter om det.

Den andre läraren som undervisar eleverna bekräftar att de inte blivit tillräckligt förvarnade. Och därför, efter ett möte med rektorn, så håller han med om att det var rimligt att godkänna dem trots att de inte hade kunskaperna.

Per Måhl: Även om en lärare skulle då ha begått, vad ska vi kalla det för, nån slags tjänstefel i dialog med elever så tror jag fortfarande att rektor kan inte gå in sen då och säga ”jamen då får du ändra på dina betyg för du har inte skött din information”.

Reporter: De har ju fortfarande inte uppnått det de ska i det här ämnet, hur kan man då sätta ett godkänt betyg?

Niclas Jönsson: Ja, alltså, genom, vi tittar givetvis betygsstatistik och man ska ju väva in hela högstadietiden det är ju det viktigaste. Och så ska man beta av och ha gett dem möjligheter att bevisa alla betygskriterierna. Vilka mål de har uppfyllt. Och där har det inte funkat liksom. Vi har haft olika lärare för de här eleverna. Och det är det som inte är bra för elevens skull. Att det har varit mycket lärarbyten där.

Reporter: De har inte fått chansen att visa menar du?

Niclas Jönsson: Nej precis, och det måste vi som skola erbjuda.

Men om nu rektorerna bryter mot lagen när de själva går in och ändrar betyg, då borde ju myndigheterna reagera?

Lisa anmälde den tidigare rektorn på Vittra Kronhusparken till Skolinspektionen. De gav Vittraskolan i uppdrag att utreda frågan.

Det var sedan verksamhetschefen på Vittra som skrev under utredningen, där det står att rektorn brutit mot lagen när han ändrat betyg. Men det står bara att rektorn ändrat ett och inte tre betyg.

Niclas Jönsson: Det handlar om en elev framför allt. De andra var när man undersökte det närmre, godkända så det är en elev det handlar om. 

När jag frågar verksamhetschefen om utredningen, berättar hon att det var rektorn som gjorde den. I praktiken utredde alltså rektorn själv han gjort fel.

Paula Hammerskog är kommunikationsdirektör för hela koncernen Academedia där Vittraskolorna ingår.

Reporter: Är det korrekt att en verksamhetschef som suttit i möte kring det här och själv så att säga varit delaktig ska göra utredningen i första läget, och i andra läget visar det sig att det faktiskt är rektorn som själv har lämnat uppgifterna i utredningen.

Paula Hammerskog: Du måste ju prata med rektorn.

Reporter: Är det en oberoende utredning?

Paula Hammerskog: Jag kan nog tycka så här att den utredningen borde ha gjorts ett snäpp högre upp och gärna vid sidan av också.

Academedia har infört två nya rutiner. Framöver ska klagomål inte utredas av någon som kan misstänkas skydda någon inblandad. Och alla ändrade betyg ska anmälas till huvudmannen.

När Skolinspektionen konstaterade att Vittraskolorna utrett saken, så avslutade de ärendet.  

PÅ TELEFON:

Björn Persson, chef inspektionsavd. Skolinspektionen:

Om det är en större huvudman eller en kommun så förutsätter man en viss seriositet. Skriver man under något så tar man ansvar för det och då är man säker på att den utredningen är riktig som är gjord såklart.  

Reporter: Om ni får tillräckligt lugnande uppgifter från huvudmannen så händer inget mer, som i det här fallet?

Björn Persson: Nej, det kräver då fler signaler kan man väl säga.

Lisa, lärare: Jag har inget förtroende för Skolinspektionen. Jag kände verkligen frustration. Att det här, det var så konstigt. Man känner att man ändå går till högre makter och vill försöka förändra. Och man vill ju ha stöttning från sin ledning. Men när inte ens Skolinspektionen gör något åt det, då blir det, man är så maktlös som lärare.

När jag tittar på anmälningarna till Skolinspektionen om betygssättning det senaste halvåret, så ser jag ett tydligt mönster. Antingen avskriver de ärendet direkt, eller så hänvisar Skolinspektionen tillbaka till kommunen eller huvudmannen själv att göra en utredning. Och med den utredningen låter de sig nöjas.  

Björn Persson: Egentligen har man en idé om att om huvudmannen kan rätta till saker snabbt och enkelt själv så är det mycket effektivare så att eleven får rätt.

Björn Persson berättar, att misstänkta glädjebetyg kan tas upp vid deras regelbundna besök ute på skolor och även på andra sätt, men att betygsfrågor är nedprioriterade i anmälningsärenden. Då står istället elevens rättigheter i fokus.

Björn Persson: Anledningen till att de här är nedprioriterade är att vi egentligen inte kan göra något för den enskilde eleven i det specifika fallet.

Frågan är hur vanligt det är att rektorer själva går in och ändrar betyg?

Vi ställer frågan till de medlemmar i Lärarnas riksförbund som uppgett att rektorn påverkat deras betygssättning. Det visar sig att nästan en femtedel av dom lärarna 39 stycken – varit med om att en överordnad gått in och höjt betyg som de har satt.

I ett fall har rektorn sänkt betyg. Så här skriver några av dem:

Så här skriver några av dem:

GRAFIK:

”På avslutningen upptäckte jag att rektorn bytt ut 3 betyg och höjt 3 elever i svenska som jag hade dem i. Det är ju kriminellt.”  

”Hans fru jobbade som hans sekreterare som hade tillgång till den administrativa delen. Det var lätt för dem att göra vad de ville, t ex ändra betyg, ta bort IG betyg och sätta nytt betyg.”  

”Vid ett tillfälle gick rektor in och höjde ett betyg efter påtryckningar från mamman. Jag hade inget att säga till om.”

”Jag fick ett mail från rektorn där hon skrev att hon höjt betyget för en elev från F till E. ”Jag tar detta som ett rektorsbeslut”, skrev hon.”  

Och det här handlar bara om lärare som känner till att rektorn ändrat. Därför finns sannolikt också ett mörkertal. För ingen vet hur många ändringar som gjorts i det tysta.   

Vi ska tillbaka till Academedia. För jag har hört talas om ett begrepp som gjort mig nyfiken. F-skuld. Andrés Jerez är fackombud för Lärarnas riksförbund inom Academedia.

Andrés Jerez, Koncernombud för Lärarnas Riksförbunds koncernförening inom Academedia: Det kan vara till exempel att en lärare har för många F helt enkelt, och att man nästkommande år har kvar de här F:en och ska justera dem, utöver den vanliga undervisningen. Man har en ny klass som man ska undervisa samtidigt har man kvar den här F-skulden, det vill säga man har kvar att man ska betygssätta de här eleverna som man satte F på föregående år och det ska man göra utanför undervisningstid och liknande.  

Andrés berättar alltså att lärarna ska hjälpa elever till ett godkänt betyg, även efter avslutad kurs. Ju fler F desto större arbetsbörda för läraren. Och dessutom menar han att F-skuld är något som tas upp i lönesamtal.

Andrés Jerez: Ja, man kan ju få ett dåligt lönepåslag för att man satt för många F. Och att man på något sätt klandrar den enskilde läraren, att man är en dålig lärare.  

Reporter: Vad skapar det här för incitament för lärarna att faktiskt hålla kvar vid sina F?  

Andrés Jerez: Det är inte lätt kan jag säga. I och med att man använder betygen som en marknadsföring hur bra skolan är så sätts det ju en press på den enskilde läraren som det ibland kanske kan vara väldigt svårt att värna sig emot framförallt när man är nyexad och ny.

Paula Hammerskog, kommunikationsdirektör Academedia: Ingen lärare ska känna press att sätta ett felaktigt betyg. Däremot ska alla lärare och hela skolan känna en press att få alla elever godkända. Det är vårt uppdrag.

Reporter: Andres berättar också om hur antalet satta F tas upp i lönesamtal?

Paula Hammerskog: Så kan det vara så att den läraren faktiskt behöver vidareutbildning eller förbättra sin pedagogik. Och på det sättet kan man möjligen ha rätt. Men att det skulle finnas ett samband mellan lön och antalet satta F det tror jag inte stämmer.

Reporter: Det finns ett begrepp som kallas för F-skuld. Vad är det för något?

Paula Hammerskog: En elev har ju rätt om den får F att antingen gå om kursen eller göra en sk prövning på hela kursen. Det är läraren som måste vara behjälplig då, men då ska ju läraren få hjälp av grupper och rektor eller av ett lärarteam som kan hjälpas åt och säga vad behöver den här eleven för nånting.  

Reporter: Det är ju de här resurserna som många lärare vittnar om att de inte finns. I praktiken finns inte dem. I praktiken blir det den enskilda läraren som själv ska se till att de här eleverna får godkänt?

Paula Hammerskog: Den enskilda läraren är den som måste leda arbetet därför att det är ju lärarens ansvar att ta upp frågan och att se till att jobbet sätts igång. Men resurserna ska ju skapas.

Reporter: Men om de inte gör det?

Paula Hammerskog: Och de saknar vi inte.

Vi ska träffa nationalekonomen Jonas Vlachos, som liksom Andres berättar om de svaga incitament som finns för lärare att hålla kvar vid sina F.

Jonas Vlachos, professor i nationalekonomi: Underkänt kommer med stora kostnader för den enskilda eleven men även för skolan. Man måste ha åtgärdsprogram och liknande, och det är ett tungt jobb för den enskilda läraren, att hantera elever som blir underkända. Och också ett tungt jobb för skolan och då även för eleven. Det finns väldigt starka incitament för alla inblandade att försöka lyfta en elev från ett F till ett E till exempel.

Larissa Mickwitz, doktor pedagogik:I Sverige har alla elever rätt att nå upp till kunskapsmålen. Man ska sätta in insatser då för att elever ska ha möjlighet att nå upp till målen.  

Reporter: Det finns ingen begränsning för vad lärarna förväntas göra där, eller?

Larissa Mickwitz: Nej, det gör det inte. Framförallt är det såhär att det är inte ofta som läraren får ersättning för den tid som det här kräver.  

Det blir extra jobb för läraren att sätta F, men lärarens kompetens bedöms också utifrån vilka betyg han eller hon sätter, berättar Larissa.

Larissa Mickwitz: Och om då lärarna i mycket definieras utifrån vilka betyg ens elever får så upplever såklart lärarna en väldig frustration i och med att alla elever har inte samma förutsättningar. Alla elevgrupper har inte samma förutsättningar. Alla skolor har inte likadana elevgrupper med samma förkunskaper från tidigare skolor. Det är en omöjlighet helt enkelt.  

Det här med frustrationen håller den pensionerade läraren Gunilla Persson med om. Vi träffar henne tillsammans med de andra lärarna som jobbat på S:t Petri. Men hon berättar om en annan skola, där hon har upplevt att hon missgynnats eftersom hon haft omotiverade elever.

Gunilla Persson, pensionerad lärare: Man ligger risigt på vad det gäller löneförhandlingar och sånt ifall man har för många F.  

Reporter: Det kan tas upp i lönesamtal hur många F man har?

Gunilla Persson: Ja. Det är väldigt subtilt. Men man känner det väldigt tydligt. Man känner väldigt sådär att man blir ansedd som en sämre lärare.

Reporter: Kan det inte ligga nåt i det då?

Gunilla Persson: Jo, visst kan det det. Men har man som jag haft ett ämne. Jag har haft naturkunskap för samhällsvetare. Det är ju det ämnet dom, som du säger, sorterar bort. För det är inte intressant för man är samhällsvetare. Då är man fullständigt omotiverad. De får ju sämre betyg. Det är inte så konstigt.

Men om det nu finns så många faktorer som pressar betygen uppåt, hur ska man då veta om betygen motsvarar faktisk kunskap?

Det finns ett verktyg som ska stödja en rättvis och likvärdig bedömning av elevernas prestationer. Det nationella provet.

Men Ingemars gamla elever berättar något som får mig att tvivla på det. De har spelat in ett samtal med rektorerna.  

Olof och William skrev ett nationellt prov i matte våren 2015, på Nacka gymnasium.  

Reporter: Vad fick ni för resultat respektive betyg sedan? Kommer ni ihåg?

William Lundström: Ja, jag fick ett A i slutbetyg.

Olof Grenfors: Och vad fick du på provet?

William Lundström: D eller C. Det är ju inte samma villkor som alla andra får.

Egentligen visste eleverna redan från början att de inte behövde skriva särskilt bra på provet, för att få ett visst betyg. För det hade den biträdande rektorn lovat, säger de.  

William Lundström: Då fick alla elever en lektion gå ut en och en, så skulle de säga vad man behövde göra för att få det betyg man ville ha. Då sa de att jag behöver få bättre än E för att få A i slutbetyg.

Olof Grenfors: Till mig sa han att, jag strävade ju efter minst ett C, och till mig sa han att om du får ett E, bara så länge du får godkänt så får du ett C i slutbetyg. Det är väl inte, men just det som sagt, jag tycker inte att det var så himla orimligt för att jag hade ändå legat mellan ett B och ett C och för att, jaa, det kanske är lite bjussigt. Han hade kanske kunnat säga att ett D hade räckt för ett C. Men jag tycker att det var mera märkligt med att det räckte med ett D för dig för att komma till A, för det är liksom, vad är det? Tre betygshopp, alltså det är tre betyg emellan.

Enligt skolans biträdande rektor är det den ämnesansvarige i matematik som har satt elevernas betyg. Och den biträdande rektorn menar att Olof och William har fel när de berättar om vad han lovat för betyg inför provet.  

Krister Bergström, biträdande rektor Nacka gymnasium: Det låter väldigt konstigt att jag sagt så för det är rent felaktigt i sådana fall.

Reporter: Ska inte betyget och resultatet på det här provet stämma hyfsat överens?  

Jarl Axelsson, rektor Nacka gymnasium Natur och teknik: Det finns ingenting som säger att det ska göra det med automatik. Det står såhär att lärare ska ta hjälp av nationella provresultat i sin betygssättning.

Reporter: Men vad tycker du då? 

Jarl Axelsson: Jag tycker att det ska finnas en viss korrelation.  

Men vi kan inte jämföra slutbetygen med elevernas resultat på provet. För när jag begär ut dem från skolan så hävdar rektorerna plötsligt att det inte var något nationellt prov. Det var bara ett bedömningsunderlag, som de inte sparat.

Fast eleverna spelade in ett samtal med rektorerna i korridoren, före provet. Och där så kallar rektorerna själva det för ett nationellt prov. Och de säger en sak till: att provet är frivilligt, att eleverna själva får bestämma om de vill göra det eller inte.

INSPELNING:

Krister Bergström Vi vill ju, jag behöver ju ha så bra resultat som möjligt på de här nationella proven. Sen är det ju så mellan fyra ögon när jag står här utanför och inte har betalt. Så kan jag ju säga, om du nu har skrivit A på alla andra. Varför går du dit och skriver då, om du är osäker på att du ska skriva ett A.  

Jarl Axelsson: Det nationella provet är ett prov bland alla andra prov, det är inte så att det är totalt avgörande.

Här hör vi alltså hur den biträdande rektorn ifrågasätter varför William ens ska skriva provet eftersom han då riskerar att sänka sitt betyg.

Reporter: Men de eleverna som inte gjorde provet. Det hade väl inte skadat om de också gjorde provet? Då hade man bara fått ännu mer underlag att bedöma dem.

Jarl Axelsson: Varför? Varför?

Reporter: Det är klart att man får mer underlag om man gör ett sånt här prov?

Jarl Axelsson: Men de var ju helt nöjda.  

Reporter: Men det handlar väl inte bara om att de ska vara nöjda utan det handlar väl om att de ska få rätt betyg?

Jarl Axelsson: Ja, men det är inte tvunget att göra ett nationellt prov i den här kursen.

Vissa nationella prov kan skolan välja att inte göra. Men om provet genomförs, så är alla elever skyldiga att delta, enligt Skolverket. Då kan inte skolan låta provet vara frivilligt.

Det nationella provet ska, som det heter ”stödja betygssättningen.”  

Siffror för hela Sverige visar att resultatet på nationella provet inte alltid stämmer överens med slutbetyget.  

Vi har slagit ihop alla slutbetyg i svenska, svenska som andraspråk, matte och engelska för gymnasiet och beräknat i hur många fall slutbetyget skiljer sig från resultatet på det nationella provet. Under vårterminen 2015 var slutbetyget högre i 26 procent av fallen, men lägre i bara 8 procent.

Inte ens det nationella provet verkar förhindra betygsinflation.   

Reporter: Kan du berätta vad det är vi ser här på skärmen?

Jonas Vlachos professor i nationalekonomi: Ja, här ser vi en kurva som visar kunskapsutvecklingen enligt de internationella kunskapsmätningarna, PISA. Och de är den här som faller ganska dramatiskt under 2000-talet, framförallt under senare hälften av 2000-talet. Och den andra kurvan visar betygsutvecklingen under samma period. Det vill säga elevernas genomsnittsbetyg i landet i stort från 2000 och framåt. Som vi ser är de här kurvorna helt olika håll. Betygen stiger, men kunskapen så som de mäts enligt internationella kunskapsmätningar faller.

Reporter: Det är brutna staplar på kanterna. Är den här utvecklingen väldigt tydlig skulle du säga?

Jonas Vlachos: Ja, det är den. Nedgången vad gäller PISA-resultat är stor. Och uppgången i betyg är också stor. Uppgången är nästan lika stor som nedgången, om man räknar om det i jämförbara enheter. Så det är en påtaglig förändring.

Reporter: Kan man tala om betygsinflation?    

Jonas Vlachos: Ja, det tycker jag absolut. Om kunskapen faller men betygen är konstanta eller stiger, så är det ju inflation.

Dessutom beror resultaten på vem det är som har rättat. Jonas har tittat på skolinspektionens omrättning av nationella prov.

Jonas Vlachos: Hur man rättar ett och samma prov skiljer sig också väldigt mycket mellan lärare och mellan skolor. Det finns en betydande grad av bristande likvärdighet. Och den bristande likvärdigheten mellan skolor och mellan lärare, skulle jag vilja säga, är ett större problem än betygsinflationen i sig. Att det ser så otroligt olika ut på olika skolor i hur lätt det är att få ett visst betyg även om man har samma kunskapsnivå.  

För i dagens system är det kunskaperna som ska avgöra ditt betyg. Före 1994 jämfördes eleverna istället med varandra.  

Jonas Vlachos: På det relativa betygssystemets tid fanns det spärrar. Där fick man inte avvika mer än litegrann från skolans resultat på de nationella proven. Eller på centralproven som det hette då. Så de här provresultaten blev betygsnormerande för klassen eller för skolan, men det togs bort när man gick över till det målrelaterade betygssystemet. Då försvann de spärrar som fanns inbyggda i systemet.

Lärare pressas av rektor och skolledning att höja betygen. En press som rektorer inte vill kännas vid. Men vi vet ju att rektorer i vissa fall till och med själva går in och sätter högre betyg. Och de berättar att de vill göra eleverna nöjda.

Och spärrarna är ju borta. Betygen går upp och kunskaperna går ner.

Jonas Vlachos: Alla vinner kortsiktigt på att sätta höga betyg.  Eleverna blir glada, föräldrarna blir glada. Lärarna kan känna sig duktiga, dels slipper de bråka med elever och föräldrar och dels kan de visa goda resultat inför rektorn. Rektorn blir glad som kan visa det för sin huvudman. ”Titta här vad bra det går”. Och huvudmannen är rätt nöjd också för det ser ut som att allting går bra. Problemet är att betyg används för att rangordna människor sen. Så att alla bara sätter högre och högre betyg innebär inte att saker och ting blir bättre och bättre.  

Det finns många anledningar för lärare att sätta glädjebetyg. Men det finns egentligen bara en anledning att hålla emot. Lärarens yrkesstolthet och vilja att sätta kunskapen högst.

När David hade höjt elevernas betyg trodde han att historien var överspelad. Men istället blir han satt i ett åtgärdsprogram, får en mentor och får som krav att göra minst 80 procent av eleverna nöjda. Om han inte uppnår det sätts ytterligare åtgärder in.

Hösten 2015 blir David varslad om uppsägning ”av personliga skäl.”

Enligt Malmö stad handlar det bland annat om att han inverkat negativt på arbetsmiljön och har bristande kompetens vid betygssättning. Men facket bestrider uppsägningen och det blir till slut en förlikning.

David Nilsson: Och då fick jag 700 000 för att anställningen upphört 1 november tror jag och det här var nog i oktober.  

Reporter: Vad tänker du om summan? 700 000 är rätt mycket pengar?   

David Nilsson: Ja, jag tror att de pengarna hade kunnat göra väldigt bra saker på andra ställen.

David har fallit i onåd hos en rektor förut. Även den gången gjorde han en överenskommelse med skolan innan han slutade.

När han tycker att han har rätt, då vill han inte ge sig.

David Nilsson: Jag hoppas att om det här kan leda till att fler vågar prata om det här och vågar träda fram och gärna offentligt då, så kan man hoppas att det blir någon sorts förändring, för det gäller att sätta tryck. För jag vet att det är jättemånga lärare mår dåligt av att man tummar på det man tror på då vad det gäller kunskap.