Jag är på väg från Staffanstorp i Skåne – till Cannes på Franska Rivieran – mitt mål är att göra samma resa som några politiker och tjänstemän gjorde i mars i år. Metoden är enkel – jag följer de fakturor och kvitton kommuntopparna lämnat in för att se vad som görs där nere och vart skattepengarna tar vägen.

Det allra första från dag ett är en tidig taxiresa från Staffanstorp till flygplatsen i Köpenhamn. Kostnad 1907 kronor. Man är egentligen representanter från kommunen men en av dem ansluter först några dar senare.

Reporter: Och nu e vi ute efter nästa gång man drar kortet och det är någonting som heter Sommelier Bar & Bistro och då är klockan 9.38. Jag skulle vilja ha en av varje som är beställt på det här .

Kypare: Ja.

Reporter: En av varje.

Kypare: Ja. En morgonmatsbuffe?

Reporter: Ja.

Kypare: Också en Carlsberg öl?

Reporter: Ja.

Kypare: Å så en gammeldansk?

Reporter: Precis.

Reporter: Ja det här är alltså vad herrarna från Staffanstorp hade till frukost i mars på sin första dag på mipimresan Carlsberg fatöl, morgonbuffé och en gammeldansk, skål.

Fem öl, sex mat, 1 juice, fem gammeldansk. Kostnad 1575 kronor.

Vid halv elva går planet från Köpenhamn för att några timmar senare landa i Nice. för samtliga deltagare: 22647 kronor + moms.

Inga-Kerstin Björkqvist: Fastighets mässa sa du mi?

Reporter: Mipim.

Inga-Kerstin Björkqvist: Nej.

Reporter: Nej.

Inga-Kerstin Björkqvist: Den har jag aldrig hört talas om.

Reporter: Den ligger i Cannes och ett gäng Staffanstorpspolitiker åker dit varje år.

Inga-Kerstin Björkqvist: Jaha trevligt för dem.

Reporter: Ja ha ha ha men du känner inte igen det?

Inga-Kerstin Björkqvist: Nej det har jag aldrig hört talas om.

Reporter: mipim?

Algotsson: Nej, det gör jag inte.

Reporter: Ha ha ha.

Algotsson: Tack ändå.

Reporter: Tack själv.

Reporter: Om jag säger att det är en fastighetsmässa i Cannes då?

Ingergärd och Svante: Det blir inte bättre, ha ha ha.

Reporter: Det är ett gäng Staffanstorpspolitiker som brukar åka dit nämligen varje år.

Ingergärd och Svante: Jaha då har vi inte läst på ordentligt.

Reporter: Nej, eller så har dom inte informerat tillräckligt helt enkelt.

Ingergärd och Svante: Nej vi vet inte, det låter fint och åka till Cannes ju.

Reporter: Ja men ni har inte hört nåt om det i alla fall?

Ingergärd och Svante: Nej absolut inte det hjälper inte hur många gånger du frågar.

Reporter: Nähä, ha ha.

Så är det – Mipimmässan är obekant för de flesta Staffanstorpsborna, men i fastighetskretsar är den välkänd. Omkring besökare kommer hit till Cannes där mässan hålls årligen. Och från kom i år fler än tusen personer – till exempel skickar en fjärdedel av det, hälften så många och 2 personer.

Många representerar privata fastighetsbolag eller mäklar- och advokatfirmor. Men varje år kommer det också ner ett par hundratal kommunpolitiker och tjänstemän från Sverige. Och det är inte gratis, bara inträdet ligger på tusen kronor beroende på när man anmäler sig. Lägg därtill miljontals skattekronor som läggs på flyg och boende och representation.

Christian Sonesson: MIPIM är väldigt bra för att det är en fastighetsmässa där väldigt många finns representerade och det är en väldigt stor delegation från norden och Sverige och det är ett ställe att mötas på och skapa kontakter men också men också framtida investeringar i kommunen.

Reporter: En av anledningarna till att vi tittar extra på Staffanstorp är för att ni är så väldigt många som åker jag hittar ingen kommun som är så pass liten som har så många som åker år efter år som ni gör.

Christian Sonesson: Nej alltså det kan nog stämma där är ju företrädesvis större kommuner och det här var ett aktivt val som vi gjorde för ungefär drygt tre år sedan som vi bestämde oss för att åka ner för att se vad det var.

Christian Sonesson är kommunalråd i Staffanstorp och tillhör järngänget som reser till Cannes varje år.

Christian Sonesson: Det var ett så pass lyckat arrangemang så vi sa att det här ska vi fortsätta med.

Reporter: Vad var det som var så lyckat?

Christian Sonesson: Ja första året så var ju vi lite noviser, det var mycket se och lära. Men det är ju otroligt många på plats och det ger upphov till spontana möten och kreativa idéer både på lång sikt men också på kort sikt ger det faktiskt en effekt då.

Reporter: Men varför var det så lyckat?

Christian Sonesson: Men det var lyckat för att vi knöt dom här kontakterna och fick till investeringar i vår kommun.

Mässan som består av både utställningar och seminarier är säkert bra för många, framför allt stora privata aktörer i fastighetsbranschen och till och med för en och annan kommuntjänsteman eller politiker, men sju personer varav de flesta är samma år efter år?

Jag försöker ta reda på på vilket sätt Cannesresorna gagnar Staffanstorps kommuninvånare och begär att få se alla offentliga beslut som rör MIPIM – att man ska åka, vilka som ska delta, utvärderingar och konkreta resultat. Men inget av det får vi. Det enda vi hittar på kommunen är en fråga en så kallad med tillhörande svar från ett kommunfullmäktigemöte förra året.

Reporter: Hejsan är det Cecilia?

Cecilia Cavallin är fritidspolitiker och den som ställde frågorna i fullmäktige om de årliga resorna till Cannes.

Cecilia Cavallin: Jag blev liksom lite upprörd det är samma personer som åker år efter år och så många alltså jag känner inte att det är försvarbart. Jag menar vi ska bygga här på olika men jag menar det behöver ändå inte va alla dessa samma år efter år – Nej!

I svaret hon får redogörs för kostnader för förra året. Man informerar att minst tio olika möten genomförts under veckan och att kommunens fastighetsbolag också haft två halvdagarskonferenser under resan, det är anledningen till att man reser så många och är borta så länge.

Reporter: Vad tänker du om den här mipimresan då?

Cecilia Cavallin: Ja jag tycker ju att det är ett sätt för vissa att ut och resa och få resan betald va. Det är klart att dom kanske betalade någonting men i det stora hela blev det ju betalt av kommunen.

Jag fortsätter min resa i spåren på årets delegation från Staffanstorp. Den första räkningen vi finner härifrån Rivieran är från en biluthyrningsfirma där man hyrt en minibuss en vecka, Kostnad: 9917 kronor inklusive parkering och vägavgifter.

Reporter: Då är flygresan avklarad och vi har hämtat ut hyrbilen och så vitt vi kan se på nästa kvitto tog de sig vidare till sitt boende så det gör vi med nu.

Christian Sonesson:Vi åker lördag till lördag eftersom flygbiljetterna är såpass billiga på lördagar än mitt i veckorna sen har vi bokat två stugor också då i en stugby utanför mässan en halvtimme ungefär och den har vi under den veckan.

”Stugbyn” kommunalrådet pratar om är i själva verket ett gated community i ett mindre samhälle utanför Cannes. Och stugorna är Svenska akademikerförbundets tvåvåningshus som deras medlemmar kan hyra en vecka i taget.

Christian Sonesson: Vi bor väldigt spartanskt. Vi köper toapapper själva bäddar våra sängar själva och städar själva och alltihopa så att det är inte på nåt sätt någon flärd resa. Detta sen förstår jag att det kan framstå så på den porträtteringen som du gör och att det är just i den delen av världen som det råkar va.

Reporter: Ah, men du tycker inte Cannes är lyxigt?

Christian Sonesson: Ah, jo det e det väl på sitt sätt en annan flärd där än hemma men Cannes i början på mars är inte så varmt och underhållande kan jag säga.

Ja det här huset var det och det är nummer 23 och sen är nummer 13 som de också hyr Dessvärre kan vi inte gå in för det är några andra som bor här nu som hyr det den här veckan.

Sammanlagt pris för boendet en vecka 16.600 kronor.

Och eftersom man är så många från Staffanstorp och är här en hel vecka blir det såklart betydligt billigare än om man hade valt att bo på hotell lika länge.

Staffanstorp har också lyckats hålla nere kostnaderna för själva inträdet till MIPIM i år genom att anmäla sig som utställare i Köpenhamn/Malmö-montern istället för att anmäla sig som besökande och betala fullpris. i år Kostnad: 49 565 kronor.

Men frågan är fortfarande rent konkret vad har man uppnått?

Christian Sonesson: Alla dom här kontakterna som knyts och som leder till...

Reporter: Ja lite mer konkret då berätta?

Christian Sonesson: Ja dom leder då till exempel till att vi får investeringar i vår kommun.

Reporter: Ja berätta?

Christian Sonesson: Hemsö till exempel.

Reporter: Hemsö? Dem träffade ni på mipim 2011?

Christian Sonesson: Ja vi träffade dem 2012 kanske..

Reporter: Men kan du konkret säga någon som ni hade möte med som sedan har investerat eller köpt någonting här i Staffanstorp?

Christian Sonesson: Ja alltså vi hade möte 2011 med dom som redan äger mark till exempel men som är tveksamma till om dom skulle sätta igång.

Reporter: Men dom hade ni kunnat ha möte med här i Staffanstorp med?

Christian Sonesson: Vi hade kunnat ha möte med många av dom här som vi har möte med nere på MIPIM men fördelen där nere det är att vi kan ha så många möten under väldigt kort tid va så det är otroligt effektivt.

Tre års resor ska alltså ha gett en investering av ett företag – Hemsö, men när jag kollar med företaget visar det sig att dom investeringsplanerna som handlar om att bygga och driva förskola, funnits sen tidigare och kontakt med kommunen hade tagits redan långt innan mötet på MIPIM.

Så långt själva mässan, men tiden då? Enligt dom kvitton och fakturor som rör kostnader kommunen haft i samband med resorna till Rivieran, är man borta i åtta dagar trots att mässan bara pågår i fyra.

Christian Sonesson: Då har vi kombinerat det med styrelsekonferens också, den hade vi behövt ha även om vi varit på hemmaplan eller i vår närhet här. Så att vi tar tillvara på dom kostnader som vi hade ändå.

Reporter: Och den här styrelsekonferensen berätta om den? Går ni upp på morgonen då och sätter er i vardagsrummet och pratar eller hur fungerar det?

Christian Sonesson: Ja alltså vi har ju då de här stugorna eller husen då och då funkar det så att vi har mötespunkter och ibland har vi suttit inne om det varit dåligt väder och har det varit lite bättre har vi kanske suttit ute kring ett utemöblemang där och då har vi dom konferensen där.

Reporter: Får du ett schema innan då eller? På vilka punkterna är eller så?

Christian Sonesson: Jag får får väl ett mail kanske med de här punkterna bör vi diskutera.

Reporter: Det har jag ju begärt ut men inte fått, det är ju i så fall en offentlig handling.

Christian Sonesson: Ja jag kan inte svara på det vem du har vänt dig till utan du ska ha fått...

Reporter: Ja jag har vänt mig till kommunen, men du har ett mail med punkterna?

Christian Sonesson: Nä det har jag inte nu.

Reporter: Nä hä.

Christian Sonesson: Men jag har fått antingen muntligen eller via mail att de här sakerna bör vi diskutera. Under våra dagar där nere och det har vart väldigt olika.

Reporter: Du tror att du fått ett mail men du har det inte?

Christian Sonesson: Nä alltså jag kan inte svara på om det kommit muntligen eller om det kommit mailledes. Men det har varit diskussionsfrågor som vi bör ta upp under den här konferensen.

Styrelsen kommunalrådet talar om är alltså styrelsen för kommunens moderbolag SCAB.

Och frågan om schema kan tyckas vara en petitess men det är viktigt – för att det alls ska räknas som arbete på en konferensresa krävs ett tydligt program med en arbetstid på omkring sex timmar per dag jämnt fördelat över hela vecka enligt Skatteverket. Annars är det helt enkelt en slags semesterresa som arbetsgivaren det vill säga Staffanstorps kommun –  betalar för kommuntopparna.

Reporter: Ursäkta var ligger La Mamma?[Engelska] 500 meter åt detta hållet.

Reporter: Då är det här alltså sen lunch på La Mamma. Och det är det här alltså en entrecote, en ...öl, en kaffe och en Marc.

Fyra entrecote en ankbröst en biff tartare sex halvliter starköl fem kaffe och fem avec. 1623 kronor.

Kort efter lunchen på La Mamma kommer nästa inköp som kommunen bekostat det är från en livsmedelsbutik nära boendet. Det står kort och gott mat som beskrivning på vad det är och så samtliga resenärers namn. är långt men vi gör ett försök att plocka ihop varorna som inhandlats.

Reporter: Nu är det dessvärre såhär att affären stänger och vi hinner inte plocka ihop alltihopa. Jag tror att vi har fått in ungefär 60 procent av det som finns med på kvittot här.

Jag kan bara konstatera att det var lite annat än bara mat och kostnaden var 217 euro och 38 cent.

Mat alkohol och snacks från livsmedelsbutik. Kostnad 1804 kronor.

Reporter: Två flaskor vodka?

Christian Sonesson: Mmm.

Reporter: Fyra sexpack Heineken, likör, vin, vin, vin, Red Bull, chips, Pringles, pistagenötter, vin.

Christian Sonesson: Du hittar mycket mat där också tror jag.

Reporter: Ja det är ju det är lite blandat.

Christian Sonesson: Det är lite blandat ja.

Reporter: Tre burkar oliver, toalettpapper, gåslever

Christian Sonesson: Jaha.

Reporter: 230 kronor.

Christian Sonesson: Ja alltså det är det vi har ätit och druckit

Reporter: Jag tycker att det är väldigt mycket alkohol och snacks

Christian Sonesson: Det är möjligt du får tycka det.

Reporter: Har ni fått i er allihopa eller lämnade ni kvar.

Christian Sonesson: Det tror jag inte vi har nog lämnat kvar en del också men

Reporter: Ni lämnade kvar en del av detta?

Christian Sonesson: Något kanske, där var nog en del kvar när vi åkte men men.

Reporter: Lämnade ni kvar det på rummet då eller tog ni med er det i resväskan eller hur funkar det?

Christian Sonesson: Nej det lämnade vi kvar på rummet eller möjligtvis om det var öppnat så slänges det.

Det system man använder i Staffanstorp kallas Resa på räkning – istället för att få ut traktamente från arbetsgivaren lämnar kommuntopparna in kvitton på de kostnader man haft för mat och dryck. Detta är helt enligt reglerna – men kravet är att det finns ett tydligt program som visar att man faktiskt arbetar omkring sex timmar varje dag som man är borta.

Anita: Ja jag tycker dom själv ska betala jag menar kan dom dra in på dom gamla så dom inte kan få lov att ha lite gymnastik ...oh jag blir så arg.

Reporter: Men du det är ju ändå så att de säger att dom inte tar ut traktamente och därför.

Anita: Hjälper inte.

Reporter: nä.

Anita: Vi ska ju inte betala det. Usch!

Pascal: Jag tror ju knappast dom konsumerade allt det där på den veckan. Får jag hoppas i alla fall om dom ska åka ner och arbeta.

Reporter: Du hoppas att dom inte druckit upp helt enkelt?

Pascal: Nä jag hoppas att dom har tatt hem det så dom inte har haft vild fest varje dag.

Reporter: Men är det bättre att dom tar hem och låter dig betala då?

Pascal: Nej det är det ju inte ju.

Reporter: När jag ställer frågan till dem så säger dom att jo men vi tar inte ut något traktamente så därför kan vi lämna in de här kvittona det är det blir ändå billigare för skattebetalarna.

Marianne: Okey ja men då hade jag nog heller betalt traktamente till dem än att betala spriten till dom faktiskt för jag tycker inte det hör hemma när man e ute på business.

Reporter: Här lägger man till en styrelsekonferens för det här bolaget fastighetsbolaget.

Cecilia Cavallin: Ha och passar på och ta det där och så några dagar extra ja, det är väl trevligt för dom.

Reporter: Vad säger andra oppositionspolitiker i Staffanstorp?

Cecilia Cavallin: Ja dom åker ju med he he ja dom är ju med här Torbjörn Lövendahl förra oppositionsrådet och nuvarande oppositionsrådet Pierre Sjöström ock det är så på alla de här resorna som folk ifrån Staffanstorp kommun gör. Det är samma lilla grupp som är ute och flyger och far. Och det är ju bra för då blir det ju en trevligare stämning mellan dom och det kan ju vara vissa fördelar med det.

En av de oppositionspolitiker som reser med varje år är alltså Torbjörn Lövendahl som säger att han av personliga skäl brukar komma lite senare och åka hem lite tidigare.

I år kom han först dag tre, på måndagen.

Han tycker inte att kommunen behöver nån alkholpolicy. Förra året förordade han och två andra mipim-resenärer fullmäktige att säga nej till ett om alkoholfri representation – och så blev det också.

Torbjörn Lövendahl: Staffanstorps kommun har ingen alkoholpolicy

Reporter: Varför inte det?

Torbjörn Lövendahl: Jag man gör väl den bedömningen att det är upp till sunt förnuft att hantera det och att det är enligt min uppfattning så är det skånska traditioner och seder som ska gälla. Det är inte svårare än så.

Reporter: Jag har, du skrev ju ett särskilt yttrande här i samband med att ni avslog den här idén där du kanske kan läsa det själv här den jag tänker den det nedre stycket där, du får gärna läsa högt så att det hörs på tv.

Torbjörn Lövendahl: Nej jag har ingen anledning att läsa mina egna texter.

Reporter: Ok då gör jag det. Du skriver såhär – måttfullhet ska gälla vid servering av alkoholhaltiga drycker starksprit bör endast förekomma i undantagsfall.

Torbjörn Lövendahl: Ja

Reporter: Några glas champagne är det måttligt?

Torbjörn Lövendahl: Ett glas champagne är väl fullt måttligt tycker jag.

Reporter: Två glas vin?

Torbjörn Lövendahl: Det beror på i vilket sammanhang om det är en middag så kanske det kan vara fullt rimligt.

Reporter: Fem glas vin?

Torbjörn Lövendahl: Fem glas vin då får man nog börja överväga detta.

Reporter: Då är det inte måttligt längre tänker du eller?

Torbjörn Lövendahl: Jag vet inte vad du söker efter.

Reporter: Nej, jag försöker hitta vad du tycker är måttligt för det känns ju väldigt subjektivt.

Torbjörn Lövendahl: Men vi har en intervju om fastighetsmässan i Sydfrankrike jag uppfattar inte att vi har en intervju om alkoholhaltiga drycker.

Reporter: Jo fast det jo det ingår här för det är ju en utav dom delarna så att säga i varför jag tittar närmare på Staffanstorp för att.

Torbjörn Lövendahl: Ok.

Reporter: Jag upplever att ni utmärker er vad det gäller tillexempel alkoholinköp och liknande.

Torbjörn Lövendahl: Jasså

Reporter: Under tiden som som.

Torbjörn Lövendahl: Ok.

Reporter: Men jag tänker undantagsfall vad är undantagsfall?

Torbjörn Lövendahl: Jag tycker undantagsfall det kan vara när man är iväg på nån konferens utomlands eller om man är iväg på något längre åtagande så kan det vara i dom olika sammanhangen.

Måttligt eller undantagsfall verkar svårt att sätta fingret på, jag gör ett nytt försök med kvittot från mataffären där det klart o tydligt står att varorna är till dem alla sju även om Lövendahl själv inte hade anlänt till Cannes när inköpet gjordes.

Torbjörn Lövendahl: Jag har inte lämnat in nåt kvitto vad gäller det va. Har jag det? Jag har inte lämnat in det kvittot.

Reporter: Alltså så här låt mig.

Torbjörn Lövendahl: Det här är så långt fastighetsmässan man kan komma.

Reporter: Men du titta här är det ditt namn som står där eller är det det inte?

Torbjörn Lövendahl: Ja men där står inte

Reporter: Är det ditt namn som står där?

Torbjörn Lövendahl: Ja

Reporter: Ja bra. Då är min fråga två flaskor vodka att köpa hem till rummet. Är det undantagsfall?

Torbjörn Lövendahl: Jag tror man ska se på frågan på ett helt annat sätt det är ju på det sättet att under mina fyra dagar har jag rätt till 2500 kronor i utlandstraktamente skattefritt och det som väljs att köpa inom ramen för det som inte går ut över det. Det tror jag är en bedömning som man får göra i det fallet.

Reporter: Fyra sexpack Heineken att köpa hem på rummet?

Torbjörn Lövendahl: ... Det är säkerligen också den bedömningen man har gjort.

Reporter: En flaska likör?

Torbjörn Lövendahl: Ja det är svårt för mig att ta ställning du sitter här och repeterar olika saker som är köpt så jag har inte tagit del av vad det är som är köpt där.

Reporter: Nä du har inte druckit det heller eller?

Torbjörn Lövendahl: Jag har säkert druckit en öl jag har säkert druckit något av de andra sakerna så att. Men vi är så långt ifrån fastighetsmässan som vi kan komma nu.

Reporter: Jag tycker också det, det är därför jag tycker det är så konstigt att alla dom här kvittona lämnas in. Jag tycker också att det är en bit från en fastighetsmässa.

Reporter: Jag är på väg till Antibes nu en annan av Rivierans pärlor vi har hittat ett som visar att taxin lämnade boendet 19.15 och var framme 20:00 det är dags för middag.

Kypare: Creme du royale, creme du cassis, champange.

Reporter: Merci beaucoup Monsieur.

, alltså för dom sex resenärer som kom ner redan på lördagen: förutom sangria och calvados som restaurangen bjuder alla sina gäster på: sex glas champagne två vatten tre förrätter, sex huvudrätter två flaskor rödvin sex citronglass med fyra centiliter vodka i varje kaffe till alla och sex marc de bourgogne, det vill säga avec, kostnad: 3777 kronor inklusive dricks.

Reporter: vi avslutar middagen här men kvällen för gänget från staffanstorp är inte riktigt slut än. 22.20 som sagt drar man slippen sen bär det av ut i natten i Antibes.

På som är den sista anhalten beställs fyra öl och två gin o tonic. 271 kronor.

Reporter: Det här var Staffanstorps första dag på mipimresan och den har varit lång, det är nära midnatt nu och allt som återstår är en taxiresa hem till boendet i Cagnes sur Mer.

Taxi tur och retur 833 kronor.

Jag har under hela tiden vi hållit på med det här reportaget haft stora problem med att få fram information om Staffanstorps resor till Cannes trots att det handlar om offentliga dokument. Några fakturor har hamnat hos kommunen, några på kommunens fastighetsbolag – och andra är helt enkelt försvunna. Och något program eller schema som bevisar att den där styrelsekonferensen man hänvisar till faktiskt ägt rum finns inte, meddelar man på kommunen. 

Reporter: Alla andra är där i åtta dagar då som i år tillexempel och du är där i fyra?

Torbjörn Lövendahl: Jag är där dom dagarna jag tar ställning till att jag ska var där.

Reporter: Men det var ju styrelsekonferens dom andra dagarna?

Torbjörn Lövendahl: Styrelsekonferensen skulle egentligen vara på söndagen men den valde man att skjuta så nu hade dom i och för sig en förträff då men vi hade ju styrelsekonferens på måndagen när jag kom ner.

Reporter: Ja så på måndagen var det styrelsekonferens?

Torbjörn Lövendahl: Absolut och det tycker jag är väldigt viktigt och då har vi samlat dom som har ledande uppdrag i kommunen vi diskuterar ett antal som vi bedömer som mycket viktiga frågor.

Reporter: Men på lördagen hade ju dom andra styrelsekonferens säger dom var det inte viktigt att du var med då?

Torbjörn Lövendahl: Det kan inte jag svara till jag var jag har valt detta och jag står till det.

Torbjörn Lövendahl säger idag att hans kollegor återgav vad dom diskuterat när han inte var med. Han gavs tillfälle att redovisa sina åsikter och säger att det var mycket bra överläggningar och kvalificerad kunskapsinhämntning för honom som fritidspolitiker. 

Reporter: Hur länge varar de här mötena som ni har?

Christian Sonesson: Det är väldigt olika det varar ju tills vi har diskuterat klart det här.

Reporter: Ge mig ett exempel?

Christian Sonesson: Par tre timmar kanske per dag som vi haft möte.

Reporter: Känner du till skatteverkets regler när det gäller styrelsekonferenser?

Christian Sonesson: Ja jag känner ju till om du tänker på traktamenten och så där.

Reporter: Nä jag tänker när det gäller skatteförmåner och om huruvida det kan räknas som en konferens eller liknande eller om det bara är en förmån som din arbetsgivare ger till dig.

Christian Sonesson: Nu är inte detta nån förmån eftersom vi har ju huvudskälet till att vi åker är ju att delta i fastighetsmässan eftersom vi är ett fastighetsbolag.

Reporter: Det har faktiskt ingen betydelse.

Christian Sonesson: Nä nä.

Reporter: Det är sex timmar om dan ut.

Christian Sonesson: Ja det kan nog vara vad vi har diskuterat, jag vågar inte säga det kan ha vart säkert mer nån dag och mindre nån dag eller nån annan dag.

Reporter: Ja det ska va sex timmar om dagen minst jämnt fördelat

Christian Sonesson: Vi har inte klockat det så det.

Men nån typ av klockning visar sig trots allt ha gjorts för plötsligt, efter flera förfrågningar, nästan två månader efter min första begäran får jag det här:  ””. Här kan man läsa att veckan bestått av tre dagars mässbesök, övrig tid är antingen inte redovisad eller så har man haft styrelsekonferens men det är långt ifrån de sex timmar om dan som krävs utan endast åtta och en halv timmes konferens allt som allt under hela veckan.

Reporter: Dag 1: 17:30 styrelsemötet ska börja till 19:00. Andra dan styrelsemöte 17:30-20:30 det är tre timmar.

Christian Sonesson: Mm.

Reporter: Tredje dan styrelsemöte 14:30 – 17:30 det är också tre timmar.

Christian Sonesson: Det kan nog stämma det du har där.

Reporter: Men det räcker inte för att det ska vara en konferens.

Christian Sonesson: Nä då får vi rätta till det så att säga om det är nåt problem med skatteverket så får vi se till så att folk i så fall får förmånsbeskatta det.

Reporter: Ja det är ju en sån som du.

Christian Sonesson: Ja, jag och andra

Christian Sonesson: Ja ser inga problem med det.

Reporter: Men känner du igen dom här tiderna?

Christian Sonesson: Ja alltså dom är nog korrekta.

Reporter: Det tror du?

Christian Sonesson: Ja, ja det tror jag.

Reporter: Ja men då tycker jag det är så konstigt för om vi säger första dan här då 17:30 styrelsemötet börja men då har ni ju ett kvitto från att ni har vart o handlat i matbutiken Lidl.

Christian Sonesson: Mm.

Reporter: Och det är ju stämplat 17:37 samma dag så att.

Christian Sonesson: Ja men det är flytande tider lite granna det kan ju ha vart att vi har sagt att vi ska börja 17.30 men vi har börjat senare och hållt på längre så det är ju ungefärliga hålltider.

Reporter: Fast ni kan inte ha hållt på längre för styrelsemötet ska sluta 19 och 19.15 så sätter ni er i en taxi och åker till Antibes.

Christian Sonesson: Mm, men det, vi har haft dom mötena där nere så att det exakt när de har förekommit under dagen det har jag inte så här i minnet Men det är ingen tvekan om att vi har haft dom mötena där nere sen så exakt när.

Reporter: Men tiderna stämmer inte?

Christian Sonesson: Nä uppenbarligen inte. Utan men.

Reporter: Tycker du att man kan ha styrelsekonferens när man har druckit starksprit?

Christian Sonesson: Alltså jag lägger mig inte i vad folk äter eller dricker där nere utan jag utgår från att det är sunt förnuft som råder och att var och en tar ansvar för sina handlingar.

Reporter: Om vi tar då till exempel första dan bara då ni ju började eran styrelsekonferens, klockan nio på morgonen så dricker ni gammeldansk?

Christian Sonesson: Ja vi åt en dansk morgonmat med frukost där.

Reporter: Och drack starköl?

Christian Sonesson: Det är möjligt att vi gjorde det.

Reporter: Minns du inte?

Christian Sonesson: Jo alltså vi åt en frukostbuffe och drack dryck därtill men jag ser inga problem där heller.

Reporter: Tog du dig en gammeldansk?

Christian Sonesson: Jag tog mig en gammeldansk.

Reporter: Och en öl?

Christian Sonesson: Och en öl om jag minns rätt.

Reporter: Ja och sen så var det ju restaurangbesök igen vid 15-tiden på La mamma o då drack ni också starköl?

Christian Sonesson: Mm.

Reporter: Och så drack ni starksprit till kaffet?

Christian Sonesson: Det minns jag faktiskt inte men.

Reporter: Grappa eller Marc heter det ju på, i Frankrike.

Christian Sonesson: Det är nog möjligt om du har det där jag utgår från att allt du har där stämmer det finns inget som inte stämmer.

Reporter: Nej men jag frågar ju dig vad du tycker om detta?

Christian Sonesson: Ja det är möjligt att vi inte hade så mycket konferens första dan utan att vi sköt på det eftersom inte alla styrelseledamöter var på plats heller om jag minns rätt.

Reporter: Ja alla utan en.

Christian Sonesson: Ja men det var ändå viktigt tyckte vi.

Reporter: Vad var det som var viktigt?

Christian Sonesson: Att alla var på plats.

Reporter: Så ni sköt på det styrelsemötet?

Christian Sonesson: Ja jag har den minnesbilden.

Reporter: Så ni har inte haft det som var då 17.30 -19, det stämmer inte?

Christian Sonesson: Jo det var så det var grundtanken från början men jag tror faktiskt det var så att vi sköt lite på det, eftersom inte alla var på plats.

Reporter: Ja hade ni det eller inte?

Christian Sonesson: Han skulle anlända vid ett-, tvåtiden dagen efter.

Här blandas både dagar o eventuella konferensmöten ihop. Den siste deltagaren Torbjörn Lövendahl anländer först på måndagen – dag tre, något som var bokat o klart redan från början. Dessutom bara några minuter tidigare i intervjun sa ju Sonesson att det som står på programmet stämmer.

Christian Sonesson: Ja men det är väl sån i skriftligt material så, det måste väl va ganska korrekt

Reporter: Men du vet inte om ni hade det den dan helt enkelt.

Christian Sonesson: Vi hade styrelsemöte alla dagar förutom dom dagar vi deltog i mässan för då var det mässan som var huvudattraktion. Det var ju resdan där som du tog upp.

Reporter: Ja det var ett exempel.

Christian Sonesson: Ja ja.

Reporter: Men vi kan ta dan efter det är inga problem, då ska vi se här, dagen efter minns du vad ni gjorde dagen efter eller?

Christian Sonesson: Ja dagen efter var ju då som vi hade någorlunda fritt. Det var en söndag. Jag tror att vi åkte bil vi var nog i Saint Tropez.

Det stämmer däremot precis – dag två – på söndagen kl 12.44 betalar man på motorvägen som leder hit till Saint Tropez. Här slåss mångmiljonärer och kändisar om en plats för båten vid bryggan eller för ett bord på någon av lyxrestaurangerna strax bredvid. Och det var här på som herrarna från Staffanstorp intog sin långlunch. På notan som kommunen alltså fick stå för kan vi läsa vad lunchen bestod av tre gin och tonic, sex trerättersmenyer två vatten två starköl en flaska rödvin, en flaska vitt, sex kaffe och så de obligatoriska 5 avec. Kostnad: 4457 kronor.

Kl 17 och 15 betalas motorvägavgiften för resan tillbaka, Det innebär att den tretimmarskonferens som enligt programmet ska ha genomförts den här dan helt enkelt måste ha påbörjats nånstans här i bilen på väg hem från långlunchen.

Reporter: Varför åker man till Saint Tropez det är ju en bra bit därifrån för att äta lunch i tre timmar och sen åker ni hem igen?

Christian Sonesson: Ja det är väl första året vi gjorde det men vi kände väl att vi tyckte att vi skulle ta oss på det andra hållet istället för in mot Nice där vi normalt sett har ätit för det ligger närmre.

Man har alltså inte bara skjutit upp konferensen dag ett nu ska även dag två ha varit en mer eller mindre ledig dag. Dag tre däremot vet man var det arbete, den siste deltagaren Torbjörn Lövendahl kommer ner på eftermiddagen, är med på några timmars konferens och därefter har man noterat ”sammankomst med utställare Malmö/Köpenhamnsmontern kl 18.30”.

Christian Sonesson: Var det måndagen det?

Reporter: Ja

Christian Sonesson: Ja men då var faktiskt MIPIM igång. Jo vi hade vårt första möte med Öresundsmonterndeltagare just på kvällen där så det är efter.

Reporter: Ja men det var ett mingel.

Christian Sonesson: Nä det e inte ja. Mingel med det.

Reporter: Vi var där.

Christian Sonesson: Ja det det.

Reporter: Det var ett mingel.

Christian Sonesson: Jo det är ett mingel men det är ett sätt att, att starta upp hela veckan så det får väl betraktas som arbete i största utsträckning.

Efter sammankomsten i Malmö/Köpenhamnsmontern verkar kvällen ha avslutats på den här puben notan e på 2777 kronor men bara en tredjedel har gått till mat – resten har lagts på, förutom öl och vin – diverse gin och tonic, vodka, grappa o cocktails.

Reporter: Du var med.

Torbjörn Lövendahl: Jag har ingen anledning och säga annat än att det är den bedömning som har gjorts vid det tillfället i det sammanhanget i samband med den middagen då. Så har man gjort den bedömningen. Så att nån annan kommentar har jag inte till det. Och det strider inte mot den policyn som Staffanstorps kommun har

Reporter: Nä men ni har ju ingen.

Torbjörn Lövendahl: Nä vi har ingen policy om det för det är utifrån.

Reporter: Men jag måste få fråga tycker du det är rimligt med ett sånt här kvitto? Kvittot ligger på omkring 3000 svenska kronor två tusen av dom är alkohol tycker du att det är rimligt?

Torbjörn Lövendahl: Är det inom ramen för dom traktamente som skulle utgå så är det en bedömning jag tycker man får göra. Jag kan inte se att det är svårare än så.

Reporter: Tror du att Staffanstorpsborna tycker samma?

Torbjörn Lövendahl: Det har jag förstått att du redan har frågat dom om så det behöver du inte fråga mig.

Reporter: Nä men jag frågar ju vad du tror om det?

Torbjörn Lövendahl: Får dom hela sammanhanget och dom inte får det i vinklad form så tror inte jag att dom tycker det är så konstigt. Det tror jag inte att dom tycker för det var rätt så tuffa arbetsdagar som var där nere

Reporter: Om man köper starksprit där nere vem ska stå för det?

Jörgen Malmberg: Det är helt privat.

Reporter: Det tycker du?

Jörgen Malmberg: Ja. Absolut.

Reporter: Men till mig säger dom så här dom låter bli att ta ut traktamente och på det sättet kan dom lämna in kvitton på när dom köper starksprit och så får skattebetalarna bekosta det istället.

Jörgen Malmberg: Ja det är ju fel va, alltså sprit för eget behov är ju inte skattebetalarnas problem utan det ska ju var och en stå för själv va.

Reporter: Men även om de inte tar ut traktamente så tycker du det?

Jörgen Malmberg: Ja absolut det är två olika saker ju . Kommunalt uppdrag och sprit det är två olika bitar.

Jill Åkerberg: Ja det är ju inte därför vi skicka ner dem vi skickar ju ner dem för och göra en bra sak till oss. Göra en liten undersökning antar jag då det gör man inte genom alkohol.

Reporter: Nä till mig säger dom när jag påpekar att det är mycket alkohol på kvittona till mig säger dom att och dyra middagar och så här, då säger dom att dom tar inte ut traktamente och då blir det ändå billigare om de lämnar in kvitton från restauranger och affärer och så direkt så att skattebetalarna betalar det istället.

Jill Åkerberg: Det skulle va bättre då?

Reporter: Ja dom säger att det är bättre för det blir billigare för skattebetalarna.

Jill Åkerberg: Jag tror inte det blir billigare för oss utan vill de då ta med alkohol och så får dom ta det ur egen ficka.

Och där har hon faktiskt rätt. För när vi kontrollerar kommunens uppgift om att det blir billigare att lämna in alla räkningar på mat och sprit än om man tagit ut traktamente visar det sig att kommunen faktiskt räknat fel. I själva verket blev årets resa på det här sättet ett par tusenlappar dyrare. Året innan däremot hade det precis som kommunen sa kostat skattebetalarna betydligt mer om man rest på traktamente. Men – hade man bara varit i Cannes under dom dagar mässan pågick hade ju kostnaderna blivit lägre för skattebetalarna oavsett hur kommuntopparna får betalt för sina utlägg.

Näst sista dan har Torbjörn Lövendahl rest hem men för hans kollegor bär färden av öster ut till den pittoreska byn Villefranche sur Mer. Enligt det schema vi till slut fick, ser det ut som en ledig dag det vill säga varken Mipim-mässa eller Styrelsekonferens ändå har en rejäl lämnats in till kommunen. Restaurangen är exklusiv och förutom varsina trerättare har man beställt in Champagne, fina viner och starksprit. Kostnad 6717 kronor.

Christian Sonesson: Precis som jag började säga till dig så åkte vi på lördagar utifrån att därför att det billigast att få flygbiljetter och vi hade boendet från lördag till lördag hade vi dom här stugorna också och då är det så att en dag eller två dagar har vi haft lugnare tempo än dom andra.

Reporter: Ledigt?

Christian Sonesson: Nä inte ledigt vi har inte haft ledigt en enda dag.

Reporter: Men enligt er vd var ni ledig den dan? I den miljön där man umgås med sina ledamöter i styrelsen och då man inte umgås med nån annan än med arbetskamrater det är klart att man diskuterar väldigt mycket arbete hela tiden så är det ju.

Torbjörn Lövendahl: Jag vill ge den här bilden att den här fastighetsmässan är viktig. Och hade det inte varit dom kostnader som är så tycker jag att fler skulle ha den möjligheten. Men jag förstår ju läget hur det blir nu.

Reporter: När jag tittar på dessa kvittona och på era tidsschema – för mig liknar ju det här mest en semesterresa?

Christian Sonesson: Det kan jag dementera för det är långt från det är otroligt mycket arbetssamtal som har förts både internt men också externt. Så det är långt ifrån den resan som du vill försöka måla upp.

Reporter: Nä jag försöker inte måla upp nånting jag läser innantill på de kvittona som ni har lämnat in så att Staffanstorps skattebetalare ska stå för det. Så är det ju.

Christian Sonesson: Nu är det ju i och för sig vårt ett av våra aktiebolag som har...

Reporter: Ja och vem äger aktiebolaget?

Christian Sonesson: Ja det gör kommunen.

Reporter: Och vem äger kommunen?

Christian Sonesson: Det gör Staffanstorps invånare.

Reporter:  Exakt.

Enligt dom vi fått från kommunen har tre resor till Cannes sammanlagt kostat mer än 400 000 kronor och då räknar vi inte med till exempel lön. Men det stora problemet är ju inte kostnaderna eller att det dricks öl och vin eller ens starksprit då och då utan det är att krognotor och andra räkningar i princip är det enda vi hittar från dessa resor. Hur mycket vi än söker och frågar får vi inte fram ett enda konkret bevis på att de årliga resorna till Cannes på något sätt gagnar Staffanstorps kommuninvånare.

Och visst, kommuntopparna håller nere kostnaderna genom att flyga lördag till lördag och bo i hus istället för hotell, men för dom sex som stannar hela veckan är det enligt skatteverkets regler delvis en betald semesterresa. Och även den har Staffanstorps kommuninvånare fått stå för....