Anonym 3 (röst): Hon sa till mig att jag skulle vara glad att det var hon som hade slagit mig och att det inte var Jesus för hade det varit Jesus så hade han haft ett svärd.
Producent: Och då är det ju in här va?
(Knackar på dörr.)
Kvinna: Då har ni kommit till fel hus. Jag vet inte vem det är alls.
Producent: Ok. Nej, men då så.
Patrik Waldau (röst): Jag är väl medveten om att jag står ju för jättemycket uppmuntran, jag har övertygat henne många gånger i de stunder hon har tvivlat.
Anonym 1 (röst): Så det är klart vi upphöjde och vi gjorde det intensivt. Det är klart att vi upphöjde och jag står för det till 100 procent för jag hade inget val, det fanns inget val. (Åker bil.)
Producent: Står hon där eller?
(Går ur, fram till bil.)
Reporter: Hej Åsa! Får vi prata med dig?
Producent: Julia!
Julia: Ja, nu är vi...
Producent: Vi är väldigt nära Knutby nu.
Helena Löfgren: Känns det OK?
Julia: Mmm.
Helena Löfgren: Vill du att jag håller i dig lite?
Julia: Ahhh...
Helena Löfgren: Jag kan hålla i dig.
Julia: Jag känner mig som en mentalpatient.
Helena Löfgren: Nej, du är inte det. Det här är en adekvat reaktion.
Julia: (gråter)
Helena Löfgren: Men det är OK, det är OK. Vi stannar här, vi stannar här.
Julia: Det känns bara skitkonstigt.
Helena Löfgren: Det är normalt att det känns konstigt, för det är konstigt...
(Julia går in i lokalen.)
Titelskylt: Knutby – från paradis till helvete
Röst (Peter Gembäck): Gud ledde människor till oss. Vi fick se människor som blev förvandlade som kom och var deprimerade, eller sjuka eller... och så liksom förändrades de.
Röst (Daniel Bromander): Man talade varmt till varandra. Det var kärleksuttryck, och det var kramar. Och det fängslade, absolut.
Röst (Peter Gembäck): Det var en enormt expansiv tid i församlingen. Den här lilla församlingen ute i ingenstans. När jag gick med -97 så var vi 45 medlemmar och vi växte på ett par, tre år till nästan hundra medlemmar…
Anonym 3: Det var roligt, det var mycket humor, vi skrattade mycket, vi hade kul... Vi var ett jättehärligt gäng. Så var jag var jättelycklig att jag fick flytta hit.
Peter Gembäck: Känslan var att jag är i paradiset på jorden här. Det här är en fantastisk plats.
Men Knutby Filadelfia skulle utvecklas till något helt annat än ett paradis. Idag har församlingen rasat samman, vi försöker få människor att berätta vad som hände.
Anonym (telefon): Jag vill inte medverka, överhuvudtaget.
Reporter: Är du helt säker på det?
Anonym (telefon): Yes.
Många är rädda för att träda fram men sakta börjar en berättelse ta form, allt fler börjar berätta om missförhållanden, om saker de förut ljugit om i medierna.
Skylt: Peter Gembäck, fd pastor Knutby Filadelfia
Peter Gembäck (telefon): Ja, Peter...
Reporter: Hej, det här är Anna Lindman, SVT.
Peter Gembäck (telefon): Ja, hej du.
Peter Gembäck var under många år pastor i Knutby filadelfia och fungerade som en presstalesman för både församlingen och dess mest kända ledare – Åsa Waldau, i medierna känd som Kristi brud.
Skylt: Eftersnack, SVT, 2009
Peter Gembäck: Åsa är en karismatisk ledare, en stark ledare. Hon jobbar i en församling där hon hade framgång.
Peter Gembäck (telefon): Min ambition var inte att när jag var 20 år och var brinnande för att gå med Gud, var inte att jag 20 år senare skulle konstatera att jag varit en sektledare i 20 år. Jag har ju ljugit dig rakt upp i ögonen, liksom. Det vill jag till att börja med säga förlåt för. För att det är inte okej. Men jag vill förklara hur jag kunde göra det.
Reporter: Men kommer du vara ärlig mot mig då? Kommer du vara ärlig mot mig då?
Peter Gembäck: Ja.
Reporter: Hej Peter!
Peter Gembäck: Hej.
Reporter: Anna. Det här är min producent, Petter...
Producent: Ja, Petter...
Reporter: Du var ju fruktansvärt bra på att ljuga.
Peter Gembäck: Ja, jag blev det.
Reporter: Det kan jag säga av egen erfarenhet. För jag har ju ställt massor av frågor till dig som jag vet att du har ljugit när du har svarat på dem.
Peter Gembäck: Ja. Jag var liksom övertygad om att jag hade en, en... att det var en hemlighet jag skulle skydda.
Peter Gembäck: När jag är 19 år gammal så kommer Åsa till min hemstad Falköping och är i församlingen där. Och det mötet liksom, det förändrade mig enormt. Jag har till och med sagt vid något tillfälle att jag blev frälst två gånger. Första gången när jag var 11 år och kom till tro på Jesus och andra gången när jag var 19 år och jag mötte Åsa för det var som att ”wow vad var det här?”.
Åsa Waldau ger ny energi till församlingen och lockar dit många nya medlemmar. Församlingen växer. Många känner att det är något speciellt med Knutby filadelfia.
Skylt: Pingstförsamlingen i Kristinehamn 1995
I slutet på 90-talet flyttar ännu en karismatisk ledare till församlingen i Knutby, tillsammans med sin familj. Helge Fossmo kommer från pingstförsamlingen i Kristinehamn.
Peter Gembäck: Han och Åsa har en intensiv relation dem emellan. Där de möts mycket och pratar mycket. Och effekten av det är att de beskriver hur de har sökt Gud. Så citerar han det där bibelordet där det står att ”många är kallade, men få utvalda”.
Skylt: Helge Fossmo predikar 2002
Helge Fossmo: Församlingen är inte en demokrati. Utan Gud skulle leda sitt folk och då gör han det genom ledare som Gud har tillsatt och ingen kan ta sig det om det inte är honom eller henne givet från himlen.
Peter Gembäck: Vår längtan att frälsa världen förändrades ganska så fort faktiskt till egentligen ett fokus som blir att frälsa Åsa och vi har präglats i att, det som vi kallade att hon skulle få sin ”rätt” och det här är långt innan Kristi brud och allt det här liksom.
Kristi brud är ett uttryck i bibeln som kommer få stor betydelse i Knutby Filadelfia. ”Bruden” har i kristen tradition vanligtvis tolkats som ”församlingen” eller ”kyrkan”. Men i Knutby hittar man en egen – kontroversiell tolkning – där bruden verkligen är en person och där ett bröllop faktiskt ska äga rum med Jesus.
Skylt: Ur Psaltaren 45, ”Messiaskonungen och hans brud”
Röst: ”Kungadöttrar har du som tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida i guld från Ofir.”
För den innersta kärnan i Knutby Filadelfia växer det nu fram en föreställning om att den drottningen – Kristi brud – befinner sig livs levande i det lilla uppländska samhället Knutby. Församlingen är utvald för storverk.
Peter Gembäck: När vi kommer tillbaka till Knutby så vill Åsa och Helge ha ett samtal med oss. Då de helt sonika sätter sig rakt upp och ner och säger att vi har sökt i bibeln och funnit att församlingen inte är bruden. Och säger egentligen bara rakt upp och ner att ”vi har funnit att det är Åsa som är bruden”. Och de är väldigt tydliga med att det här kan vi inte prata om för det här kommer ingen förstå.
Att Åsa Waldau är Kristi Brud ska bevaras som en hemlighet inom den innersta kretsen. Men 2004 inträffar den händelse som för alltid ristar in Knutby på kartan.
Operatör: SOS 112, vad har inträffat?
Skylt: Rapport 11 januari 2004
Nyhetsuppläsare: God kväll! Ja, en 26-årig kvinna anhölls idag misstänkt för inblandning i mordet på den 23-åriga kvinna som sköts ihjäl i sitt hem i Knutby utanför Uppsala igår.
Skylt: Rapport 30 januari 2004
Nyhetsuppläsare: Pastorn i Knutby häktades idag på sannolika skäl misstänkt för medhjälp till mord på sin hustru och för medhjälp till mordförsök på sin granne.
Skylt: Aktuellt 1 september 2006
Nyhetsuppläsare: Igår erkände ju pastor Helge Fossmo att han var delaktig i mordet och mordförsöken. Och idag var känslorna starka bland...
Morddramat skakar om Sverige. Pastor Helge Fossmo döms till livstids fängelse och kvinnan som sköt till rättspsykiatrisk vård.
Dessutom åtalas Helge Fossmo för mord på sin tidigare hustru, som hittats död i badkaret 1999. Han frias på den punkten, även om dödsfallet väcker många frågor i församlingen.
I samband med de här dramatiska händelserna uppdagas Kristi brud-läran och församlingen anklagas för att vara en sekt. Det är nu ledarna väljer att ljuga.
Skylt: Debatt 2 februari 2009
Åsa Waldau: Församlingen mår väldigt bra, trots de omständigheter som vi utsattes för.
Janne Josefsson: Det är en sund församling, det är eran bild?
Åsa Waldau: Ja, absolut. En vanlig traditionell pingstförsamling.
Reporter: Jag skulle vilja börja med faktiskt att liva upp gamla minnen.
Peter Gembäck: Är det bra eller dåligt det?
Reporter: Ja, det får vi se.
Peter Gembäck: Vi gör det...
Reporter (ljud från datorn): Varför förnekar ni allting kring Kristi brud-läran och kring hur församlingen är organiserad och hur man ser på kritik och så?
Skylt: Den enda sanna vägen, SVT 2015
Reporter: För det är ju liksom inte olagligt att ha en Kristi brud-lära...
Peter Gembäck: ... nej, men... (skratt)
Reporter: Och det är så många som berättar att den lever och finns just nu... Och ni bara ”nej, nej, nej”, säger ni. Tror du det?
Peter Gembäck: Men jag kan inte säga det om jag inte tror det...
Reporter: Du gör inte det?
Peter Gembäck: Nej.
Reporter: Åsa Waldau är inte Kristi brud?
Peter Gembäck: Nej.
Peter Gembäck: Mm… Jag ljuger här... För jag är... Det finns ingen mening att linda in det, utan det är bättre att se det rakt upp och ner som det är. Vi ljög.
Reporter: Hur har det varit med Kristi brud-läran?
Peter Gembäck: Den har varit... levande i Knutby. Inte i hela församlingen, det har inte varit en församlingsfråga. Men den har funnits hela tiden i en grupp i församlingen.
Peter Gembäck: Vi är skolade i den här tanken om att på ett slags andligt plan så finns det en fiende mot oss hela tiden. Som vill misstänkliggöra, som vill svartmåla mycket kring Åsa och hennes liv, liksom, som vi skulle skydda henne mot.
Skylt: Skavlan, SVT 2014
Fredrik Skavlan: Så vitt jag förstått så är ”Kristi brud” ett namn du fick av Helge Fossmo, alltså mannen som idag sitter i fängelse?
Åsa Waldau: Ja, saken är den att... det kommer från en människa som var oerhört farlig, som uppenbarligen var livsfarlig, och som hade satt i system att bedra och ljuga.
Vi försöker på olika sätt kontakta Åsa Waldau, men hon väljer att inte svara. Vi får däremot kontakt med allt fler av de som varit medlemmar i församlingen – nära hälften av de som varit med.
Vi får ta del av många berättelser. De flesta mår så dåligt att de inte vill vara med. Men några väljer till sist att medverka för att bidra till att sanningen om hur församlingen styrdes kommer fram.
Reporter: Hej!
Daniel Bromander: Hej!
Reporter: Anna.
Daniel Bromander: Välkommen!
Reporter: Tack så mycket. Ja, här bor ni...
Daniel Bromander: Yes, vi är lite mitt i en flytt.
Reporter: För ni är på väg nu, till ett nytt liv? Efter Knutby filadelfia...
Daniel Bromander: Ja, det kan man säga.
Skylt: Fd församlingsmedlem
Reporter: Jag vill börja med att fråga varför du vill vara anonym?
Anonym 2: Jo, men det finns människor som tycker att man är en idiot om varit med i Knutby filadelfia och då vill jag inte visa mig för de människorna.
Skylt: Cecilia Bromander, fd församlingsmedlem
Cecilia Bromander: Det är lite pirrigt. Det är lite känslor i det.
Skylt: Daniel Bromander, fd församlingsmedlem
Daniel Bromander: Man vet inte riktigt vad det blir för konsekvens av att man berättar det här. Vad kommer folk tycka om en.
Cecilia Bromander: Jag bodde i en lägenhet med två andra tjejer och vi fick reda på att Åsa och Helge skulle komma hem till oss. De kom och berättade att de hade sökt och bett och funnit att Åsa var Kristi brud. Det var något de presenterade som att ”så här är det”.
Anonym 1: Jag blev först väldigt chockad, glad också. För jag tänkte att om det här är sant då är det jättestort.
Daniel Bromander: Jesus var ju kung och hon skulle bli drottning då en dag, och vi får vara ”bröllopsgäster”. Det är hon som är centrum för allt, liksom det viktiga i framtiden. Alla andra lever liksom i en låtsasvärld, det är vi som lever i den riktiga världen, liksom.
Peter Gembäck: Jag gick till Helge ganska tidigt och sa att jag får inte ihop det här. Jag ser inte att det stämmer. Jag tror att Helge pratade med Åsa om det här och hon vart fruktansvärt arg på mig. Och hon är liksom på mig att jag har en upprorsande som gör att jag inte tar det här. Där hon till slut liksom är ganska arg och säger att ”nu måste du böja dig”. Och till slut så kom jag till att, liksom ”okej, jag hör dig, jag accepterar det här”. Och det som är så otäckt är att när jag väl liksom ”okej jag tror på det här då”… Så vänds ju allting där Åsa liksom möter upp mig och säger: ”Peter känner du nu? Nu, visst känner du nu hur det där försvann ifrån dig. Du måste lite på mig här, du måste följa ditt hjärta, inte din hjärna.”
Kristi brud-läran ger Åsa Waldau makt. Hon anses stå närmast Gud och att få tjäna henne är en gåva.
Skylt: Fd församlingsmedlem
GRAFIK: ”Hon ber mig falla på knä, och sedan skäller hon ut mig. Hon sade: Jag är din drottning och du ska lyda mig”
Röst läser: ”Hon ber mig falla på knä, och sedan skäller hon ut mig. Hon sade: Jag är din drottning och du ska lyda mig”
Anonym 1: Det som utvecklades med åren var att hon blev den absolut högsta människan på jorden för oss och då kan du tänka vad man gör för den människan.
Skylt: Invigning av församlingens nya lokal 2012
Daniel Bromander: När jag kom dit var det verkligen högt i tak, det var mycket garv, det var väldigt mycket som var väldigt kul. Framför allt i musiklivet då.
Skylt: Församlingens uppsättning av Jesus Christ Superstar 2013
Daniel Bromander: Periodvis var jag verkligen framlyft, som ”wow du är fantastisk” och liksom fått ära, men sen har det varit väldigt mycket det här ”tro inte att du är nåt”. Jag hade ju längtan att göra mer med min sång, jag drömde om idol och… det här fattade ju hon att jag tänkte. Hon var ju på mig och sa det att hon äger min röst. Och att hon har makt att ta den ifrån mig om jag försöker med något eget liksom.
Reporter: Hon har makt att ta din röst?
Daniel Bromander: Hon sa att hon har makt att ta min röst ifrån mig. Och jag var så här, jag tvivlade ju på vem hon var men samtidigt var det... har hon det, har hon den makten?
Anonym 2: Hon har fått service med allt. Det var ju en stor ära, det var ju liksom ett privilegium att få vara där, att få vara nära henne, att få göra någonting för henne. För hon var ju drottning.
Anonym 1: Det var ju från att hon gick upp till sent på kvällen. Det var ju väldigt många timmar och om man då räknar in att vi dessutom var där innan hon vaknade och städade och gjorde i ordning huset och fixade allting så det skulle vara klart inför dagen, så egentligen från förmiddag till sen kväll.
Reporter: Varje dag?
Anonym 1: Varje dag.
Skylt: Henrik Grimborg, fd församlingsmedlem
Henrik Grimborg: Jag skulle ju arbeta, så jag hade mitt vanliga jobb. Och sen på kvällarna... hon hade en massa projekt för sig, så nästan varje dag under sju års tid har jag alltid arbetat på kvällarna åt henne. Jag har inte haft några semestrar.
Reporter: Du har arbetat all din lediga tid för henne?
Henrik Grimborg: Ja.
Reporter: Utan att ha fått någon ersättning?
Henrik Grimborg: Ja.
Peter Gembäck: Vid ett tillfälle ville hon få en friggebod byggd. Hon blev frustrerad och tyckte det tog för lång tid, hon använder faktiskt orden att ”förstår du inte att du stoppar Jesu återkomst genom att inte få klart den här friggeboden?”
Reporter: Du stoppar Jesu återkomst?
Peter Gembäck: Ja, och det här är låter ju hur dumt som helst att säga, men i den här skruvade världen vi var i så fanns det någon slags märklig logik i det då.
Kollektivt bygger, städar och renoverar församlingen inför Jesu återkomst. Och man tjänar med glädje. Den som ifrågasätter eller inte jobbar hårt anses trotsa Åsa Waldau och gå emot Gud. Det kunde få konsekvenser. Många av de vi talar med har fått höra att de är ”fel”.
Anonym 1: När man var fel så skulle man ju komma rätt inför Gud och framförallt inför Åsa. Och jag vet att Åsa sa när jag var fel: ”Hur tror du Gud ser på dig nu. När jag är arg på dig, hur tror du Jesus”, som då var hennes man, ”hur tror du han ser på dig?”
Anonym 2: Och det är också mycket en upplevelse att folk visste om att man hade gått fel väg och en del vågade inte prata, eller många vågade inte prata och gick lite omvägar. Och det är en helt fruktansvärd känsla att få vara med om.
Henrik Grimborg: Men det var det här att trycka ner, lyfta upp, trycka ner, lyfta upp. Vilket till slut gör att när du är så nertryckt alltså... Sedan när hon säger att ”nu känner jag att du är bra”... Det blir nästan som en gudsupplevelse, det släpper lös liksom endorfiner och ”nu äntligen kanske det blir bra”.
Anonym 3: Det slutade med att Åsa mer eller mindre förbjöd min man att bo med mig för att jag var så farlig för honom. Dock hade jag mina barn och det är jag oerhört glad för. Och det också det jag var livrädd för att förlora. Så att tanken på att lämna fanns men jag vågade aldrig det för jag var rädd för att förlora barnen.
Ett vanligt påbud till de familjer där någon var fel, var att man och hustru inte skulle ha sex med varandra.
Anonym 1: Vi fick inte ha något samliv, och än mer för att jag var upprorisk då, så skulle inte min man ha någon kontakt med mig över huvudtaget. Vi skulle inte ens sova i samma rum. Utan jag fick ligga på en madrass i ett annat rum, för att han kunde ju bli besmittad av det här upproret som jag bar på.
I Knutby filadelfia fanns sedan tidigare en hård press på medlemmarna att ge tionden till församlingen – det vill säga tio procent av sina inkomster.
Skylt: Helge Fossmo predikar 2002
Helge Fossmo: Om någon lever i någon som helst annan uppenbar synd, och därmed lever under förbannelsen, då är det helt okej med församlingstukt. Men hur många har hört talas om församlingstukt när det gäller ekonomin? Det är lika mycket en synd att inte ge tionde.
2009 lämnar Åsa Waldau sin pastorstjänst. Hon kommer nu att leva i avskildhet i bön och invänta Jesu återkomst. Hon förlorar då sin pastorslön. Men många väljer att låta sitt tionde gå till henne istället för församlingen.
Henrik Grimborg: Många gav sitt tionde till Åsa.
Reporter: Direkt till henne?
Henrik Grimborg: Nej, man gav det i ett kuvert till (anonym).
Den pastor som tog emot pengarna i ett kuvert står nära Åsa Waldau. Och vi kommer snart att få höra mer om honom.
Peter Gembäck: Jag gjorde en sammanräkning då jag tittade på de personer som jag visste med säkerhet vet att personer gett så här. Och under de åren så blev det 4,8 miljoner.
Det handlar alltså om miljonbelopp i tionden som medlemmar, enligt honom, skänkt till Åsa Waldau. Flera av dem vi har kontakt med vittnar om att de också skänkte gåvor till henne för att bli förlåtna när de ansågs ha gjort fel. Många berättar att de helst skulle skänka guld.
Reporter: Hur mycket guld handlar det om?
Peter Gembäck: Jättemycket.
Skylt: Privata bilder
Anonym 1: Hon hade flera hyllor med guld och i varje hylla satt det typ tio fack. Sen hade hon ju flera smyckesskrin och hon hade en massa ringar så hon har väldigt mycket guld. Jag tog ju ut fack för fack och tog kort för alla tjejerna som fanns hos henne skulle veta var alla smycken låg.
Anonym 2: Det är många år av blommor och gåvor och allt möjligt. Men pengar kanske var sista, sista 1,5- 2 åren. Då gav jag ungefär 1 000 kronor i månaden. Det är fruktansvärt och jag vet att jag inte är ensam.
Skylt: Julia, fd församlingsmedlem
Julia: Det började när jag var tonåring ungefär så började jag umgås med klasskompisar och så vidare. Och det är inte tillåtet att umgås med någon utanför församlingen. Och då fick jag ju massa skäll och samtal efter det liksom att du får inte vara med dem för de är dåligt inflytande och sådär. Och jag vet att det blir ett hot också, om någonting som händer i församlingen kommer ut, utanför.
Julia har vuxit upp i Knutby filadelfia. Vi får följa med henne när hon åker tillbaka till Knutby för första gången sedan hon lämnade församlingen.
Julia: Jag har ju rymt flera gånger. När jag var borta då så fick jag ju hotande meddelanden från ledare och ungdomar i församlingen ”du går emot Åsa, du går emot Gud”, ”vad håller du på med”. Jättemånga meddelanden som gjorde mig ännu mer förstörd. Och jag hade panik liksom, jag visste inte vad jag skulle göra. När jag kom tillbaka så... det fanns ju ingen jag kunde prata med. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag... mitt värde var ju noll.
Julia: Jag köpte presenter för hur mycket pengar som helst hela tiden till högre uppsatta församlingsmedlemmar. För att liksom få de att på något sätt acceptera mig till slut. Jag slet ihjäl mig med allt jobb och all ansträngning. Men jag var fortfarande efter flera år på samma ställe liksom, så det är därför som det till slut bara blev helt svart för mig och jag pallade inte med det här längre. Jag tryckte i mig morfin och hamnade i koma och åkte in med helikopter till sjukhuset för att jag hade bestämt mig att om det är så här jag ska leva hela mitt liv då vill inte jag leva, jag klarar inte av det här. Det fanns ingen annan utväg. Det var... Det var ett rent helvete liksom.
Trots att så många medlemmar har lämnat Knutby och de tidigare ledarna idag är borta är Julia rädd för att åka tillbaka, men hon vill göra det för att bearbeta det som hänt. Till stöd har hon med sin terapeut.
Producent: Julia!
Julia: Ja, nu är vi...
Producent: Vi är väldigt nära Knutby nu.
Julia: Här var det ju liksom uppmålat med bilder på Åsa och hennes skivor och böcker och allt vad det var. Och tavlor liksom, allting är borta nu tack och lov. (...) Jag kände mig alltid så här ”vart ska jag ta vägen” när jag kom hit, men jag visste att jag måste vara här, för att annars följer jag inte Gud liksom. Och sedan kommer jag ihåg liksom att det var så här att om du vill visa nu 100 procent att du har ändrat dig och att du är fri från synd gå fram och ställ dig här inför Gud.
Reporter: Gjorde du det då?
Julia: Ja, varje gång.
(Går in i gudstjänstlokalen.)
Julia: Om man satt här eller så vidare så fick man ju resa på sig och komma fram här. Och då såg ju alla liksom att man hade att man har syndat och det var ju det att man skulle stå i skuld typ. Vilket man gjorde.
Reporter: Var var dina föräldrar i allt det här?
Julia: De var ju väldigt manipulerade själva.
Reporter: Men de försvarade dig inte?
Julia: (skakar på huvudet) Nej.
Julia: Det känns skönt att jag lämnar det här nu liksom. Jag kommer aldrig mer komma tillbaka hit.
I församlingen är ungefär hälften av medlemmarna invigda i tron på att Åsa Waldau är Kristi brud. Runt henne finns en kärna av särskilt upphöjda medlemmar.
De utvalda samlas i möten kring det man kallar för BORDET. Åsa Waldau och tolv utvalda medlemmar, precis som Jesus tolv lärjungar.
Peter Gembäck: Hon var på mig. Här har jag som jag ser det ett stort ansvar för min del för jag har liksom gått med henne i de här teologiska idéerna och hit och dit.
Det var åtråvärt att komma så nära den inre kretsen som möjligt. Systemet var uppbyggt så att de som var högre i hierarkin tuktade de som var lägre. Men att hamna i onåd fick konsekvenser även för den som tillhörde den inre kärnan.
Anonym 1: Här är vindskyddet då, kallade vi det här. Det här stället då, där bestämdes det att vi skulle bo. Vi var fyra stycken. Vi klämde ihop oss alla fyra. Vi låg en längst in, och sedan en, två, tre för då höll vi värmen också. Vi blev ju kommenderade att bo här. Vi, ja, var på något sätt ”fel”, eller alla hade gjort fel. Så här skulle vi erkänna våra synder för varandra och vi skulle be. Lite som de leprasjuka i byn. Vi skulle vara utanför. Vi skulle pressa fram vilken synd vi hade begått. Man försökte ju att se ”vad är det i mitt liv som gör att jag är så här fel?”.
Reporter: Det var inte så att när ni var här fyra stycken tillsammans, att ni också började prata om ”är det här vettigt att vi tror på det här”? Det fanns ingen sådan tanke?
Anonym 1: Nej, nej. Absolut inte, absolut inte. Vi... I vår... I den situationen vi var i då så handlade det om liv och död. För oss var det så.
Det finns fler än Åsa Waldau som haft betydande roller i historien om Knutby filadelfia.
BILD: UF
Han kommer till församlingen 2001. Och efter att Helge Fossmo försvinner är det han som tar plats vid Kristi bruds sida. Han är en av de ledare som valt att inte vara med i det här reportaget.
Han får rollen som Jesus när församlingen sätter upp musikalen Jesus Christ Superstar. Han får också rollen som den ställföreträdande Jesus i verkliga livet, i kretsen kring Åsa Waldau. Med hänvisning till ett bibelcitat blir han församlingens ”fångvaktare”, och ansvarig för att driva in skulden hos dem som anses ha svikit Åsa Waldau. Och han är också den som utdömer bestraffningar.
Anonym 1: Han har skällt på mig så mycket. Han har stått och skrikit mig i ansiktet en centimeter ifrån så jag har haft spott från honom. Det här tycker jag är jobbigt, för de här bestraffningarna gjorde att jag... hela min värdighet som person blev trampad på. Och det blev många bestraffningar. Jag fick inte bo hemma ett tag för jag var så upprorisk och jag skulle vara tacksam att få ligga på en madrass hemma hos en annan familj. Och det bara eskalerade. Till slut fick jag inte få in i vårt hus, jag fick stå på trappan och peka på vilka kläder jag ville ha. (gråter) Åh, jag var livrädd, jag var livrädd varenda dag när jag vaknat så har jag inte hittat ett hopp. Jag har inte vetat var jag ska ta vägen, jag hade ingenstans att ta vägen till slut (gråter).
Det yttersta verktyget för att få medlemmar att rätta sig efter den ordning som vuxit fram i församlingen var våld. Åsa Waldau och andra i ledningen har nu polisanmälts och förhörs i den förundersökning som inletts.
Anonym 3: Man visste aldrig när det skulle smälla hon var väldigt oberäknelig. Det kunde vara för att man hälsade på henne på fel sätt, man hällde kaffet på fel sätt, eller att man tilltalade henne på ett sätt som inte var värdigt henne.
Anonym 1: Ett tillfälle när vi var på hennes toalett, då blir hon väldigt arg på mig. Om jag minns det rätt så börjar hon slå mig först med örfilar och sedan om hon använde en borste att slå mig med. Hon har ju dragit mig i håret, jag vet inte hur många gånger. Men den här gången så tog hon tag och sedan, ja hon dunkade ju huvudet mot allt som var hårt, eller vasst. Hon letade verkligen efter det för att det skulle göra riktigt ont.
Anonym 3: Hon sa till mig att jag skulle vara glad att det var hon som hade slagit mig och att det inte var Jesus för hade det varit Jesus så hade han haft ett svärd. Och i min värld så var det okej då hade han huggit huvudet av mig alltså.
Reporter: Betyder det att hon liksom såg det som en nästan gudomlig rätt att slå?
Anonym 3: Det tror jag absolut, absolut.
Reporter: Har du sett människor bli misshandlade i Knutby Filadelfia?
Henrik Grimborg: Ja, många gånger, jag har själv blivit det också.
Reporter: Du har själv blivit slagen?
Henrik Grimborg: Ja.
Reporter: Av Åsa Waldau?
Henrik Grimborg: Ja
Reporter: Och då gjorde du motstånd?
Henrik Grimborg: Nej, det fanns inte på kartan.
Reporter: Varför inte?
Henrik Grimborg: För då skulle jag vara egoistisk, vara fel eller göra uppror.
Anonym 1: Vi fick inte hålla upp händerna för att avvärja slagen, jag säger vi för vi var fler. Och när jag gjorde det, hon blev jättearg och sa ”du ska bara ta emot, ta ner händerna, du ska snarare sträcka fram ansiktet när jag slår dig.” Och sen fick hon ont i sina händer när hon slog, för hon slog hårt. Och då fick man panik. ”Jag elaka människa hade gjort så att hon var tvungen att slå mig.” Det var så hon framställde det. Så jag riktade ju allt mot mig själv.
Men det var inte alls bara Åsa som slog, enligt de vi talar med. Det var ett system, där medlemmarna blev både offer och förövare.
Peter Gembäck: Vid ett tillfälle har jag gjort... fysiskt slagit en annan person ja. Jag vill lägga alla kort på bordet och därför har jag själv kontaktat polisen, beskrivit situationen och bett dem utreda om det är någonting som är straffbart eller inte.
Reporter: Varför slog du den här personen?
Peter Gembäck: Det var en... någonting som jag inte kan beskriva som någonting annat än en helvetisk press på oss sista åren i Knutby, där jag blev pressad i ett läge och gjorde saker som inte var bra.
Peter Gembäck vill inte gå in närmare på vad som hände när han själv använde våld. Vi ska senare få anledning att återkomma till det. Åsa Waldau har idag bytt efternamn och börjat ett nytt liv långt ifrån Knutby.
Via sin advokat meddelar hon att hon idag ser att delar av livet i församlingen inte varit sunt och beklagar att medlemmar upplever att det förekommit missförhållanden, men att det finns ”två sidor av myntet”, och att man inom församlingen agerat ”tillsammans och i samförstånd”.
Vi bestämmer oss för att göra ännu ett försök att få prata med henne.
Producent: Står hon där eller?
Reporter: Hej Åsa, får vi prata med dig?
Hon vill inte att vi filmar henne. Men vi berättar att vi spelar in ljudet.
Skylt: Åsa Waldau
Åsa Waldau: Det går inte att svara på skitprat. Och jag kan inte förklara hur allting blev så här.
Reporter: Men misshandeln då, att människor berättar att du har slagit dem?
Åsa Waldau: Jag ser inte det så. Det var trängda situationer. Jag har varit extremt pressad.
Reporter: Ja, tagit huvudet och slagit det mot en bordsskiva. Tagit någon annans huvud och slagit mot en vägg.
Åsa Waldau: Nej. Det är det här, det här jag inte kan försvara för det här blir så extremt överdrivet. Om jag har knuffat någon, om jag knuffat bort någon eller försökt väcka från någonting. Det har varit frågan om att liksom att ... ”Vakna” eller ”Kom igen nu”. Det här, nästan som att något är fel.
Reporter: Har du slagit med tillhyggen?
Åsa Waldau: Nej, jag har... knuffat undan folk när jag stått och de har kommit för nära, liksom. Det var pressad situation också. Och sedan har det varit det här... Vi har ju varit eniga och överens.
Vi frågar också om uppgifterna att medlemmar systematiskt gett gåvor till henne.
Åsa Waldau: Det har ju inte jag vetat om.
Reporter: Och att du fick guld, att du uppskattade att få guld. Det guldet, var är det i dag?
Åsa Waldau: Jag... Jag vet inte vad du pratar om för guld för jag har fått presenter när jag har fyllt år och sådana grejer. Om människor har gett mig ett smycke så har de gjort det utifrån ”jag älskar dig”.
Producent: Men gjorde du något fel under de här åren?
Åsas Waldau: Jag gjorde massa fel.. (gråter)
Producent: Vad?
Åsa Waldau: Jag trodde att, jag trodde att jag skulle stå där och vara deras svar.
Producent: Var det det som var felet att du lät dig bli någon som de gjorde dig till så att säga?
Åsa Waldau: Ja. Jag trodde på det och jag lät mig bli det de sa att jag var.
Det finns en person som stått vid Åsa Waldaus sida under alla år. Hennes före detta make Patrik Waldau.
Reporter: Anna.
Patrik Waldau: Patrik.
Han har hittills skyddat Åsa och församlingen, men väljer till slut att medverka i vårt reportage.
Skylt: Mediemagasinet SVT, 2004
Patrik Waldau (i Mediemagasinet): Det spelade ju ingen hur mycket, och har inte spelat någon roll, och spelar fortfarande ingen roll hur mycket jag än dementerar det, hur mycket jag än säger som är hennes man, som är gift med henne, att hon är inte Kristi brud, hon är min fru.
Skylt: Patrik Waldau, fd församlingsmedlem
Reporter: Du har ju alltid försvarat Åsa Waldau i media och inåt i församlingen inför de andra medlemmarna, vilken bild vill du ge av situationen idag?
Patrik Waldau: Eh, jag har försvarat den situationen och den tron vi har haft, i dag är det ju med smärta jag inser att jag och vi har trott på något som vi idag ser var fel.
Reporter: Har du sett människor i Knutby Filadelfia bli misshandlade?
Patrik Waldau: Ja.
Reporter: Har du sett Åsa Waldau misshandla någon medlem?
Patrik Waldau: Ja.
Reporter: Har du själv misshandlat någon medlem?
Patrik Waldau: Ja.
Reporter: Har du själv blivit misshandlad?
Patrik Waldau: Eh… ja. Och det plågsamma i det är att då har människor stått runt omkring, vi har stått runt omkring, jag har stått runt om kring,
Reporter: Men du inser på något sätt att du var en av få i församlingen som hade kunnat stoppa den här tukten och den här misshandeln, i alla fall i vissa situationer, varför gjorde du inte det?
Patrik Waldau: Jag har två svar på det. Det ena är som jag mest av allt vill säga är att jag var feg. Till min skam. Men det var feghet. Den andra var ju också knuten till tron, man kan stå i en sådan situation och nästan brottas mest med att man själv är fel som inte känner att det här känns bra.
Reporter: Vad vill du säga till de medlemmar som idag som upplever att du har gått i god för det här systemet och för läran kring Åsa?
Patrik Waldau: Jag inser ju idag att jag med min person har just gått i god för och varit som en garant för den här situationen för många människor, hur jobbigt jag än tycker att det är så... jag var uppriktig i det. Jag har inte stått och tänkt en sak och sagt en annan i de här frågorna alls. Utan jag har agerat på vad jag har trott var rätt. Och jag har haft fel, jag har haft fel. Jag är ledsen för det. För så många människor.
Vi återvänder nu till en annan av de före detta ledare som bestämt sig för att lägga korten på bordet.
Reporter: Vi har ju fått en massa uppgifter som gör att vi vill träffa dig igen. Du har också sagt att du vill träffa oss igen för du vill berätta lite mer.
Peter Gembäck: Alltså det är ju den här situationen med att jag är misstänkt för den här misshandeln. Att det känns viktigt för mig att förklara att det rör sig om en annan person i ledarskapet och att det inte är så att jag flög på någon allmänt i församlingen.
Reporter: Det är några som kontaktat oss och sagt att det finns fler tillfällen...
Peter Gembäck: Ok...
Reporter:... där Peter använt våld.
Peter Gembäck: Det är alltså som en dimma väldigt mycket av vad jag varit med om fortfarande. Och det är ju svårt, liksom. Att jag varit tuff på människor, att jag har skällt på människor, att jag kanske fysiskt tagit tag i människor och skakat om människor har säkerligen hänt. Jag kan inte svara på det rakt upp och ner, så.
Reporter: Det är ju före detta medlemmar som kontaktat oss och berättat att du var en av dem som förmedlade att de hade svikit Åsa...
Peter Gembäck: Mmm.
Reporter:... Och de medlemmarna berättar att det här har varit som en stor psykiskt press på dem.
Peter Gembäck: Jag har ju... gjort människor illa på det sättet, i det här att jag fick möta hela tiden från Åsa- och (anonym)-hållet att jag var för snäll, jag var för vek jag var... så blev jag ju för hård och för tuff på människor.
Reporter: Den här berättelsen har kommit till oss att i undervisningen om ”domaren och fångvaktaren” så får vissa höra att de var så fel att de hamnat under fångvaktaren och ska då betala av till sista öret för att bli fria. Och då söker en i församlingen som blir alldeles förtvivlad av det här upp dig och då säger du så här: ”Jag kan inte tänka att Jesus kommer att bli glad att se dig men vi i ledarskapet kommer i alla fall stå i vägen så att du inte hamnar i helvetet.
Peter Gembäck: Mmm... Det är en fruktansvärd sak som jag sagt och jag är oerhört ledsen över att jag sa.
Reporter: Hur känner du idag för att du har sagt så här?
Peter Gembäck: Jag skäms ögonen ur mig för att jag sagt så här.
Det finns fler hemligheter i Knutby Filadelfia. Och när de uppdagas blir det början på slutet för församlingen. I samtalen med före detta medlemmar dyker allt oftare ett ord upp. Och en historia växer fram om Åsas lyktstolpar.
Reporter: Kan du förklara vad det var för någonting, lyktstolparna?
Henrik Grimborg: Det var sådana män som Åsa tyckte var attraktiva. Som var så ödmjuka och rätt och bra att de kunde höra vad Jesus ville säga. För hon var ju av uppfattningen att Jesus bara hade ögonen på henne. Han ville ju komma tillbaks hit, men han var inte här än, och då fick han använda andra personer istället.
Reporter: Men vad var det här för relationer förutom att de här männen skulle förmedla vad Jesus ville säga till Åsa?
Henrik Grimborg: Vissa var sexuella, vissa var som att vara som en gentleman och hålla upp dörrar eller berätta vad de tänkte att Jesus kände för henne.
Reporter: De här männen som var utvalda till det här, ville de vara lyktstolpar?
Henrik Grimborg: Idag tror jag att de känner sig utnyttjade. Då var det... du sa inte emot henne.
En handfull män har uppgiften att agera lyktstolpar och på olika sätt tjäna Åsa Waldau i Jesu ställe medan hon väntar på det gudomliga bröllopet. Ingen av dem vill avslöja sin identitet. Men enligt de vi pratar med är en av lyktstolparna den ledande pastor som står närmast Åsa Waldau.
När det kommer fram i församlingen hösten 2016 att han och Åsa Waldau haft en sexuell relation rasar det för många medlemmar. Det visar sig också att han haft sexuella relationer med flera andra kvinnor i församlingen. I vissa fall handlar det enligt vittnesmål om sex i förklädnad av själavård.
Reporter: Kan du bekräfta att den här pastorn har sexuellt utnyttjat människor i beroendeställning?
Peter Gembäck: Ja, det kan jag.
Reporter: Det kan du göra?
Peter Gembäck: Ja.
Reporter: Har det varit en del av en teologi?
Peter Gembäck: Ingen offentlig församlingsteologi och ingen teologi i den här bordetgruppen eller inne i gruppen, men någon slags tanke om att den här pastorn då som en förmedlare av Jesu kärlek till Åsa har varit en Jesu ställföreträdare även fysiskt, sexuellt.
Anonym 1: Jag har pratat med flera av dem, som har berättat vad han har gjort.
Han pratade om att det fanns en strid utanför Åsas hus, som skulle vinnas, och det var han som skulle vinna den. Och på något konstigt vis skulle de här kvinnorna vara med runt honom som han då utnyttjade. Till sist är det en av de utsatta kvinnorna som bestämmer sig för att berätta, men hon vill göra det anonymt.
Skylt: Fd församlingsmedlem
Skylt: Inlästa citat
Anonym 4: Han har makt som pastor. Han har utnyttjat den makten. Han sa att det handlade om en strid som han var kallad att vinna. Och i denna strid var det viktigt att jag var med. Det var något stort inför Gud.
Reporter: Men varför skulle du ha en intim relation med (anonym)? Vad var motiveringen till det?
Anonym 4: Det var för att påskynda Jesu ankomst. Och det var det vi väntade på, att Jesus skulle komma tillbaka och få sin brud. Det var liksom en strid på det här området som han var tvungen att gå in i genom att ha sexuella relationer.
Reporter: Och då kände du att du var tvungen att ha det med honom?
Anonym 4: Ja. Det var flera år av nedbrytning av min person. Han sa att allt var för Åsas skull, men han var noga med att jag inte fick berätta för henne.
Allting uppdagas under 2016. Efter att församlingen konfronterat pastorn lämnar han enligt uppgift Knutby på sin motorcykel. Idag har han bytt namn och befinner sig i en annan del av landet. Han avböjer all medverkan.
Reporter: Du har en rätt att ge din version och dina bästa argument.
Fd pastorn: Jag vill inte medverka överhuvudtaget.
Reporter: Är du helt säker på det?
Fd pastorn: Yes, men jag önskar dig lycka till.
Till slut lämnar han ändå kommentarer via sin advokat.
Skylt: Henrik Stolare, advokat
Henrik Stolare (telefon): Han förstår att det är folk som tagit illa vid sig vilket han är ledsen för. Så mycket kan jag säga att han förnekar brott.
Henrik Stolare (telefon): Det är väl människor som har levt ganska nära varandra i den här relationen och att det har förekommit initimitet medlemmar emellan på både ett och två sätt, det förnekar han inte som jag förstår det. Men några brott i det avseendet, i någon aspekt har han inte begått.
Åsa Waldau: Alla har ett ansvar. Jag har ett ansvar. Och jag visste inte vad jag skulle göra mer än att bryta upp och försvinna ur deras liv. Det var så jag såg på det, jag skulle kunna be om förlåtelse för resten av livet för det jag har gjort personligt mot enskilda människor, men det är klart jag har ett ansvar och mitt ansvar var ju att inte bli lurad
Åsa Waldau: Och jag bekräftar att det blev missförhållanden, men vi trodde att det var för det bästa och det är det jag är så ledsen över att människor inte kan stå för i dag.
Producent: Men får jag fråga dig, är du fortfarande troende på samma sätt, eller troende över huvud taget?
Åsa Waldau: Om jag tror på Gud?
Producent: Mm.
Åsa Waldau: Absolut, det är inte guds fel att vi gör dumheter (gråter).
De vi talar med pekar ut Åsa Waldau och pastorn närmast henne som de huvudansvariga för de missförhållanden som rått i Knutby filadelfia.
Men de var inte ensamma, och av vittnesmålen framgår också att det fanns flera medlemmar som är både offer och förövare.
Reporter: Vilket ansvar har ni i församlingen för att ni liksom gasat upp Åsa, för att ni har lyft upp henne?
Patrik Waldau: Jag är väl medveten om att jag står ju för jättemycket uppmuntran, jag har övertygat henne så gånger i de stunder hon har tvivlat. Jag kan inte se mig själv i ögonen och säga att jag var tvingad till precis allting. Jag har trott så här. Men det är klart att vi har ett stort ansvar. Jag i alla fall, för min egen del, vill se det där. Jag vill se att jag själv faktiskt har valt att uppmuntra det här.
Anonym 1: Det är också väldigt komplext. Om vi låg väl till med henne, om hon tyckte om oss, då kunde hon ju påverka Jesus vilken plats vi skulle ha i himlen. Så det är klart vi upphöjde och vi gjorde det intensivt. Det är klart att vi upphöjde och jag står för det till 100 procent för jag hade inget val, det fanns inget val.
Frågan är hur det kunde gå så långt. Varför stannade medlemmarna i Knutby Filadelfia kvar?
Skylt: Helena Löfgren, psykoterapeut
Helena Löfgren: Ofta så är det ju det första man finner är ju väldigt mycket vänlighet, omtanke och värme. Det är alldeles, alldeles underbart. Som en förälskelse. Det är ju inte förrän senare när man har knutit an och det är ett väldigt, väldigt starkt band som man börjar få se andra sidor.
Helena Löfgren har lång erfarenhet av att hjälpa människor som lämnat sektliknande grupper.
Helena Löfgren: I sådana här grupper så är det ju en etik som jag kallar att ändamålen helgar medlen. Det vill säga att alla medel att nå det här vad det nu är, himmelriket, eller vad det nu är man vill nå, så är det ju legitimt. Man definierar ofta om kärlek och lojalitet till att det kan inrymma våld i kärlekens namn och här uppstår den här förvirringen.
Reporter: Det är många som vi pratar med nu som har varit medlemmar i Knutby i många år som säger till oss ”jag är inte dum, hur har jag kunnat gå på allt det här?”, vad är ditt svar till dem?
Helena Löfgren: Det är precis det, en jätteviktig fråga för det har inte med intelligens att göra. Det är som att bilen är trasig på ett ställe men resten funkar alldeles utmärkt. Så man kan vara högpresterande i sitt yrke, men i och med att i sådana här sammanhang så är man konstant rädd för djävulen eller vad det nu är. Så man hålls ju i konstant stress som gör att man vidmakthåller rädslan och oförmågan att tänka klart om just det här.
Reporter: Om du ser tillbaka på Knutby filadelfia, var det en sekt?
Anonym 2: Ja. Absolut. Vi var öppna på vissa sammanhang och helt slutna på andra. Man var sluten i huvudet på något sätt.
Daniel Bromander: Det är så starka mekanismer, det här att vi, det här var kopplat till en djup tro. En genuin, hängiven tro på. Att allt det här vi gjorde det var på riktigt och det var Guds vilja, det var vad vi trodde.
Reporter: Efter allt som, har hänt, hur mår du idag?
Henrik Grimborg: Jag mår väldigt dåligt. Samtidigt är jag otroligt glad över och tacksam över att vi är här idag.
Anonym 3: Och det kan man tycka att vi var dumma och svaga idioter som gick med på det där men … ja det var så hårt. Och när man blir så pressad också under så lång tid så blir man ju till slut något form av kärl som man kan fylla med vad som helst nästan och det är skrämmande och det är ju det man önskar att den här historien ska kunna visa så att människor som blir utsatta för sådant i andra sammanhang, för jag tror att det förekommer på andra ställen också på olika sätt, skulle få hjälp att se det.