Grannarna på Hammarvägen hade inte en aning om vem den nyinflyttade mannen i området var eller var han kom ifrån. Men hans beteende fick flera av de boende att reagera.

– Det var ju det att han började ge barnen godis, läsk och sånt liksom, det var ju så han började, berättar Lenne, som bor i området.

En annan granne, Ulrika, berättar om liknande händelser.

– Han ville att de skulle rita teckningar år honom. Och så gav han bort presenter och nallar och sådant. Och skivor och filmer.

44-åringen blev snart vän med en kvinna, som vi kan kalla Anna, i området och tillbringade mer och mer tid på Hammarvägen. Han fortsatte bjuda in barn till sin lägenhet där de bjöds på godis och fick se på film.

– Han spelade X-Box med mina barn, han hjälpte dem med data eftersom jag inte kan så mycket om sånt där, säger Anna.

De träffades allt oftare och pratade mycket i telefon. Också Annas barn började tycka om den nya grannen.

– Jag tyckte det var konstigt för mina barn har alltid varit blyga, men han fick dem att tycka om honom.

Allt skedde samtidigt som 44-åringen var patient på den slutna rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall. Dagarna tillbringade han på Hammarvägen så ofta han kunde – men på nätterna var han tvungen att återvända.

För Anna och barnen förklarade han att han hade en annan lägenhet.

– Han berättade att han hade kört truck och backat över en arbetskollega och att han mådde psykiskt dåligt på grund av det som hade inträffat. Han berättade att han försökt ta självmord till följd av det där tidigare så att de hade telefonkontakt med honom på kvällarna så att han var inne och inte skulle göra sig något. Så sa han. Så han var tvungen att vara där i Nacksta i den här lägenheten till tio för då brukade de ringa. Så vi trodde ju att han var i den där lägenheten hela tiden, berättar Anna.

Hennes 5-åriga dotter blev till sist 44-åringens nya offer. Det var först när polisen ringde på hennes dörr som hon förstod att den nya vännen och grannen var pedofil.

– De kom hem till mig och berättade att det kommit in en anmälan om övergrepp på min flicka. Och jag fick en chock. De visade bilder, bilder som jag inte sett och jag kunde inte begripa att det var sant.

Anna lade en stor del av skulden för det som hänt på sig själv.

– Eftersom jag släppt in de här människorna i mina barns liv tänkte jag, tänk om jag förlorar mina barn nu. Jag tänkte att det var mitt fel. Sånt här får inte hända, det är bara sånt som händer när man tittar på film.

Reportrar: Rolf Lunneborg och Håkan Alamaa

Text: Peter Bagge