• Steg ett är att komma på en könsidentitetsutredning, antingen genom en remiss från sjukvården, skolhälsovården, eller genom att själv skriva en så kallad egenremiss. Flera utredningsteam har blanketter på nätet.
• Ofta är det lång väntetid, från ett par månader till flera år, innan personen blir kallad till ett första besök hos könsutredningsteamet.
• Könsutredningsteamen består av psykiater, psykolog, kurator och ibland också en socionom. Det ser olika ut på olika håll i landet. Själva utredningen består ofta av fem till åtta besök. Personen träffar dem som ingår i teamet och får hjälp att reda ut om en diagnos ska sättas och könsbekräftande vård genomföras. Det kan variera hur lång det tar att få en diagnos fastställd.
• När puberteten börjar hos unga personer skickar hjärnan ut signaler till äggstockar och testiklar som producerar könshormoner. Tonåringar kan få så kallade stopphormoner utskrivna i väntan på en fastställd diagnos, GnRH-analoger. De gör att puberteten avstannar och att kroppen inte fortsätter utvecklas till att bli manlig eller kvinnlig.
• När en diagnos är fastställd skickas remiss till hormonläkaren, endokrinologen. Från 16 års ålder kan könskonträra hormoner skrivas ut. För en person som fötts med tilldelat manligt kön skrivs östrogen ut, medan en person som fötts med tilldelat kvinnligt kön får testosteron.
• Det skickas också remiss till könsbekräftande kirurgi. Det kan handla om mastektomi, att ta bort brösten, eller på andra sätt förändra kroppen så att den mer ser ut som hos det önskade könet.
• Från 18 års ålder kan personen ansöka hos Socialstyrelsens rättsliga råd för att få göra underlivskirurgi och ändra juridiskt kön.