Hur fick ni idén till reportaget?
Idén kom från Michael Syrén som hade skrivit om Bertil Hult tidigare. Vi kom fram till att det var en mycket intressant person för ett porträtt: En av våra förmögnaste och mest framgångsrika entreprenörer, förhållandevis okänd, omskriven för sitt lyxliv och sina kungakontakter och med ett komplicerat bolagsbygge vars struktur omgärdas av hemlighetsmakeri och vars logik är höljd i dunkel. Det vi visste var att Bertil Hult själv har talat om vikten att minimera skatten, men i övrigt varit väldigt förtegen om bolagsstruktur, och alla andra hårda fakta som omsättning och vinst.
Hur arbetade ni?
Vi arbetade dels med att nysta i själva företagsstrukturen. Vi riktade framförallt in oss på den äldsta delen, koncentrerad kring moderbolaget i Schweiz och holdingbolag i Holland. Vi tog fram ett så stort material som möjligt av årsredovisningar och andra handlingar och fick fram en bolagsstruktur med mängder av dotterbolag världen över. Dessutom åkte vi till Schweiz, Holland och Luxembourg för att försöka få fram mer information på plats.
En viktig del i arbetet var kontakten med anonyma källor som haft god insyn i EF, och som kunde förklara logiken bakom bolagsbygget.
Det andra spåret handlade om att få fram material till övriga delar i porträttet: Hans bakgrund, hur EF startade, kontakterna med kungafamiljen etc.
Vilka typer av källor använde du?
Både öppna muntliga källor och mängder av handlingar, framförallt årsredovisningar och utdrag ur olika register. Men också tunga anonyma källor.
Stötte du på några problem?
Ett uppenbart problem var att Bertil Hult själv inte ställde upp. Eftersom han sade nej till att medverka var det många frågor som aldrig kunde landa hos den som satt inne med svaren och som kunde kommentera. Dessutom hade hans medverkan naturligtvis bidragit med känslor och färg och till att få hela porträttet att hänga ihop.
Det största problemet var annars den totala bristen på insyn. Vi har bara kunnat få fram information om en mindre del av bolagsbygget, eftersom många delar ligger i länder där årsredovisningar och andra bolagshandlingar inte är offentliga.
Det råder också en strikt tystnadskultur kring EF, både bland de som jobbar där idag och de som har jobbat där. Till och med de som haft konflikter med Bertil Hult, och som idag inte alls är beroende av honom, är rädda för att prata öppet. Ett stort och svårt arbete handlade alltså om att få tag i kvalificerade källor som kunde berätta om hur EF fungerade.
Vilka deltog i arbetet?
Det var jag Petter Ljunggren (reporter), Michael Syrén och Johan Frisk (research).
Hur lång tid tog arbetet?
Räknat från redaktionens startmöte, när vi satte igång på allvar, så har det tagit cirka 3,5 månader.