Hur fick ni idén till reportaget?
Efter vårt program ”Blodracet” som sändes i februari 2013, fick vi kontakt med många som hade intressant information inifrån skidsportens högkvarter FIS.
Vi fick bland annat tillgång till en databas med närmare 5000 blodvärden. Tre testresultat vid varje prov ger totalt närmare
15 000 värden. En otroligt intressant databas. Detta gav oss anledning att fortsätta att utreda vad som hänt inom skidsporten.
Hur arbetade ni?
Det första vi gjorde var att söka efter världens bästa experter på blod och blodvärden. Det blev många mejl till forskare och experter.
En del ville inte vara med. Det var för känsligt och svårt.
Andra ville hjälpa till anonymt, medan några var intresserade att intervjuas.
Samtliga var dock oerhört fascinerade av vår databas. Flera av dom hade aldrig sett något liknande i omfattning.
Tillsammans med experter sorterade vi ut vilka skidåkare som hade anmärkningsvärda blodvärden.
Efter detta kontaktade vi, Bengt Saltin, som var ansvarig för FIS blodprojekt, för att få veta vad FIS och han ansåg om de åkare och deras värden som vi sammanställt i vår lista. Han kunde bekräfta vår databas och analysera våra åkares värden.
Dessutom förstod vi att flera av de åkare som vi plockat ut, hade haft dopningjägarnas ögon på sig. Bengt Saltin berättade om hur FIS upprättade en lista över misstänkta skidåkare. 12 män och 7 kvinnor. Flera av dom fanns på den lista vi hade gjort.
Stötte ni på några problem?
Med vårt material var vi säkra på att dopningen var betydligt mer utbredd än vad som tidigare avslöjats. Det fanns det inget tvivel om.
Däremot var vår stora fråga, hur vi skulle gå tillväga. Vilka åkare skulle namnges. Vilka skulle inte namnges? En fråga som präglade arbetet under hela det år som det tog att sammanställa reportaget.
Förra programmet blev oerhört kritiserat, bl a för att åkare namngavs och pekades ut. Det blev en debatt om det istället för sakfrågan som handlade om extremt höga blodvärden hos skidåkare på 90-talet.
Förra programmet anmäldes också till Granskningsnämnden som friade UG,. Granskningsnämnden ansåg att det var befogat att be skidåkare att förklara sina höga blodvärden.
Med utgångspunkt från detta, diskuterade vi namnpubliceringar. Åkare måste förklara sina värden, precis som politiker och direktörer får förklara i ug, ska idrottsmän behandlas på samma sätt. Men det skulle inte heller få effekten att en ny debatt om namnpubliceringar skulle skymma det verkliga avslöjandet. Därför valde vi att bara namnpublicera vissa åkare och istället låta skidförbunden kommentera sina åkares värden.
Däremot bestämde vi oss för att namnge åkare som idag hade en officiell position inom skidsporten, eller som var dömda för dopning eller som hade så märkliga värden att FIS satt upp dom på sin lista över misstänkta åkare.
Vilka deltog i arbetet?
Magnus Svenungsson analyserade blodvärden.
Hasse Svens var reporter och gjorde de flesta intervjuerna.
Johan Källström filmade och redigerade.
Peter Bagge var redaktör.
Hur lång tid tog arbetet?
Vi arbetade med databasen i ett år. Däremellan hann vi med att göra några andra reportage.