Hur fick ni idén till reportaget?
Det började hösten 2014, när vi (Joachim Dyfvermark & Sven Bergman) jobbade med en stor data-läcka från Luxemburg. Ett stort antal personer och företag använde skatteparadiset Luxemburg för att undgå offentlighet och skatt, och vi insåg för första gången omfattningen av den internationella skatteflykten, och vilka personer och företag som var inblandade.
I samband med publiceringen presenterade Skatteverket sin senaste statistik över personer som haft tillgångar gömda utomlands, men som – nu när risken för att åka dit ökat – utnyttjat möjligheten att göra en så kallad självrättelse – ta hem pengarna, skatta sex år tillbaka i tiden så att alla svarta pengar blir vita. Det handlade då om 7 000-8 000 personer (idag är det uppe i 9 800) och vi ville veta vilka det var. Hur högt upp i samhället pågick skatteflykten?
Hur arbetade ni – vilka arbetsmetoder använde ni?
Skatteverkets linje har hela tiden varit tydlig. Det går inte att ta fram en lista över personerna som gjort självrättelser, det finns inga namn sammanställda. Statistiken baseras på avidentifierad information.
Vi försökte initialt att hitta koder eller liknande på de skattebeslut som en självrättelse leder till, men det fanns inget som särskilde en rättelse gjord för tillgångar utomlands från alla de rättelser som svenskar gör för tillgångar i Sverige, resor till och från jobbet och andra vardagsavdrag. Självrättelserna för gömda pengar utomlands drunknade i hundratusentals ”vanliga” rättelser. Och vi fick en stark känsla av att Skatteverket gjorde sitt yttersta för att namnen på skattefifflarna skulle förbli okända. Vilket ligger i sakens natur, om du riskerar att offentligt få ta ansvar för att du fuskat med skatten, finns det de i framträdande positioner som avstår.
Vi bytte spår och började istället kartlägga informationsvägarna på Skatteverket. Från den anonyma statistiken, där alla de självrättelser som vi ville se hamnade, och bakåt i Skatteverkets organisation. Vem levererade informationen till statistikerna, i vilken form, i vilket system? Och vilka levererade underlaget till mellanledet och så vidare.
Vi identifierade till slut ett 60-tal handläggare som källor till statistiken, de hade vid något tillfälle lämnat information om obeskattade tillgångar utomlands, som så småningom blev anonym statistik. De hade en sak gemensamt, de hade – när de tog besluten – jobbat på en liten specialiserad enhet på Skatteverket – avdelning 0448.
Vi begärde då ut diarielistor på alla beslut respektive handläggare tagit under sin tid på avdelningen 0448, det blev tusentals sidor, som scannades, gjordes om till läsbar text (OCR) och sen kunde analysen börja av vilka personerna var och deras bakgrund.
Efter månader av arbete landade vår lista på knappt 9000 namn. Namnen kördes mot en rad olika register, som bolagsregistret, Piscatus (ett register med domar) och jordbruksverkets register över skattefinansierat stöd till de med egendomar.
Vilka typer av källor använde ni?
Skatteverket (skattebeslut, diarier över skattebeslut, personalregister med mera), bolagsregistret, jordbruksverkets register, nyhetsarkiv, en stor mängd domstolsmaterial och muntliga källor.
Stötte ni på några problem? I så fall vilka?
Oviljan att lämna ut namn. Den stora mängden data. Och svårigheten att få ställa frågor, och få svar, från de som vi ville granska djupare.
Vilka deltog i arbetet?
Sven Bergman, reporter
Joachim Dyfvermark, reporter
Linda Larsson Kakuli, research
UG:s redaktion, research
Kristian Lagerström, research
Martin Fredriksson, research
Markus Junghard, foto & redigering
Ola Christoffersson, foto
Oskar Söderlund, manuskonsult
Tomas Joanson, grafik
Marcus Purens, redaktör
Hur lång tid tog arbetet?
Drygt ett år, men med avbrott för andra produktioner under tiden.