SVT Nyheter har gått igenom samtliga utlandsärenden som Rättshjälpsmyndigheten fattade beslut om 2014–2018. Den enda ansökan som inte var kopplad till sexualbrott handlade om olaga hot – och avslogs. I två av de totalt 30 ärendena råder sekretess, så där är grunden för ansökan oklar.

Ylva Boström, chefsjurist på Rättshjälpsmyndigheten, bekräftar att det nästan bara är sexualbrottsoffer som beviljas ersättning.

– Men det har också förekommit att man har fått rättshjälp för brott mot mänskliga rättigheter, säger hon.

Trädde i kraft 1994

Dagens lagstiftning bottnar i en förändring i rättshjälpslagen som trädde i kraft 1994. I regeringens proposition som låg till grund för paragrafen, står att en utvidgad möjlighet till rättshjälp främst bör avse offer för de mest integritetskränkande och allvarliga brotten samt att en lämplig avgränsning är brott motsvarande sjätte kapitlet i brottsbalken – det vill säga sexualbrott.

Men det finns också möjlighet att bevilja ersättning om det finns ”särskilda skäl”.

Frågan aktualiserades 2006, då en 19-årig kvinna sköts i en park i Turkiet. Enligt familjen var motivet att hon inte ville gifta sig med en släkting. Kvinnan ansökte om rättshjälp för rättegången i Turkiet, men nekades eftersom Rättshjälpsmyndigheten inte bedömde att det hedersrelaterade mordförsöket föll under särskilda skäl. Men till slut svängde myndigheten och gav henne ersättning.

Får sämre hjälp

Sandra Friberg, docent i civilrätt vid Uppsala universitet, är kritisk till lagstiftningen. Hon anser att det finns anledning att diskutera varför personer som utsätts för andra allvarliga brott som olaga hot, olaga frihetsberövande och våldsbrott får så mycket sämre hjälp jämfört med om de råkar ut för samma brott i Sverige. Här hade staten betalat rättslig hjälp på olika sätt, till exempel kan brottsoffer många gånger få ett målsägandebiträde.

– Det finns orättvisor i alla system eftersom statens resurser inte är oändliga. Men personer som utsätts för brott utomlands är i en än mer utsatt position än brottsoffer i Sverige. Det kan finnas en språkbarriär och kulturella skillnader, det är svårare att förstå rättssystemet och man har längre hem till familj och vänner som skulle kunna utgöra ett stöd.

Sandra Friberg anser också att Rättshjälpsmyndigheten tolkar lagstiftningen lite väl hårt.

– Det verkar vara otroligt svårt att uppfylla de skäl som krävs. Problemet är att lagstiftningen inte säger så mycket om vad de särskilda skälen består av, säger hon.

”Svårt uttala sig”

Ylva Boström på Rättshjälpsmyndigheten anser att de följer den lagstiftning som finns, och säger att det är få ansökningar som handlar om andra brott än sexualbrott.

– Med anledning av att det är så få ansökningar är det svårt att uttala sig generellt. En orsak kan vara att för att beviljas rättshjälp i sådana ärenden ska man inte ha möjlighet att få rättshjälp i det land där ärendet ska handläggas.

Vill inte kommentera

SVT Nyheter har sökt justitieminister Morgan Johansson (S) för en kommentar. Han vill inte ställa upp på en intervju, men hans pressekreterare Sofie Rudh skriver i ett mejl att den som har utsatts för våldsbrott i utlandet kan få ekonomiskt bistånd i anslutning till brottet enligt lagen om konsulärt ekonomiskt bistånd.

”Utgångspunkten är dock att den som har blivit utsatt för ett brott utomlands får rättsligt biträde enligt det landets reglering på samma sätt som den som har utsatts för brott i Sverige har rätt till målsägandebiträde enligt våra regler.”

Ekonomiskt bistånd är dock inte samma sak som rättshjälp, utan en mer akut form av ersättning som man kan ansöka om på ambassader. Ersättningen är till för kostnader i anslutning till våldsbrott (även sexualbrott omfattas), som att anlita ett juridiskt biträde eller en tolk – om man inte har möjlighet att betala själv.