När Fredrik Reinfeldt (M) 2012 slog fast att arbetslösheten var mycket låg bland ”etniska svenskar mitt i livet” gick de politiska motståndarna i taket. Stefan Löfven som då var nyvald S-ledare tyckte att uttalandet var otäckt och ”inte värdigt en statsminister”.

I kvällens 30 minuter citerar Jimmie Åkesson den M-ledare som han lagt så mycket krut på att fördöma. Och det lär knappast resultera i några rubriker. Visst, begreppet ”etnisk svensk” kan nog fortsatt anses kontroversiellt bland en del väljare men problemet med den tudelade arbetsmarknaden är det inget parti som förnekar.

Ökad återvandring

Jimmie Åkessons lösning är dels att göra de som står långt ifrån arbetsmarknaden mer anställningsbara, dels att återupprätta ”arbetslinjen” där bidragstak, aktivitetsplikt för försörjningsstöd och kvalificering in i välfärden ska öka incitamenten att gå från bidrag till jobb. När han lägger till vikten av sänkta skatter för ökad tillväxt låter han som vilken moderat finansminister som helst.

Men Åkesson skulle inte vara Åkesson om han inte kombinerade högergiren i den ekonomiska politiken med partiets hjärtefråga om ökad återvandring. SD-ledaren beskriver det som det ”tredje benet” för att minska arbetslösheten. Och därmed synliggörs en skillnad mellan M och SD som nog båda partierna kan tjäna på att belysa.

Svagt stöd i ekonomisk politik

SD har en svag position i väljarnas ögon när det kommer till ekonomi och jobb. 8 respektive 9 procent av väljarna tycker att partiet har den bästa politiken, enligt den senaste mätningen från Novus. Det kan jämföras med de 28 procent som tycker att SD har den bästa politiken i frågan om invandring/integration. Därför är det inte konstigt att partiet gärna kopplar ihop samhällsproblemen med sin främsta profilfråga vilket också har varit framgångsrikt. Men om Sveriges ekonomi blir en stor fråga i nästa valrörelse skulle det knappast gynna SD utan snarare de två partier som har högst stöd i den frågan, det vill säga Moderaterna och Socialdemokraterna.