Det började med de numera typiska covid-symptomen. Owe Svensson, 76, fick torrhosta och feber.

– Vi blev oroliga nästan direkt och rädda över att det skulle vara corona, säger dottern Astrid Murphy.

I Morgonstudion berättar nu Owe Svensson om hur han upplevde sjukdomsförloppet. Att han hastigt blev sämre och sämre.

– Jag började tackla av och gjorde konstiga saker, jag ville bara sova. Nu efteråt tycker jag att det är så obehagligt, säger han.

”Blir rörd när jag tänker på det”

Febern steg till 40 grader och i ett samtal med äldsta dottern Karin svimmade han. Det sista Owe minns innan han blev nedsövd är att sjukvårdspersonalen tog av honom klockan.

– Det är en väldigt kär ägodel. Jag tittade efter personalen och tänkte: ”Vad gör de med den?”, och sedan var den ju borta i flera veckor.

Owe låg nedsövd i en vecka. På tredje försöket lyckades sjukvårdspersonalen väcka honom.

– Jag blir så rörd när jag tänker på det. Det var en sjuksköterska som tog min hand och la den på sin hand och kramade. Då vaknade jag, och alla blev ju glada.

Applåderades av personalen

I fyra-fem dagar låg Owe kvar på intensiven innan han kunde flyttas till en infektionsavdelning.

– Då rullade de ut min säng i korridoren och där stod 35 läkare och sköterskor och applåderade och ropade mitt namn.

Klockan har han fått tillbaka, men efter tre veckor på intensiven har musklerna försvunnit och klockarmbandet är på sista hålet.

– Jag är svag, men jag går med stavar nu och det går bättre och bättre. Varje dag har varit ett lyft, säger Owe Svensson.

Se Owe berätta om sjukdomen i klippet ovan.